Lågt blodsocker och skrik utan ände

Trött. Mycket trött. Vill inte gå upp ur sängen imorgon. 

Vilhelm vägrar fortfarande äta och jag tänker inte tvinga honom, men han blir så arg när han har lågt blodsocker! Så fort han fått i sig något blir han som en helt ny människa, han är precis som ja i det avseendet. När Jocke kom hem från jobbet/träningen gick jag ut och gick i en timme, jag var så trött på allt skrik!

Hoppas på en bättre dag imorgon.

Vi passade på att väga Vilhelm när vi var på BVC för Axels vaccinationer och han vägde exakt 12 kilo, nu vill jag inte att det ska gå neråt igen. Axel vägde 5,6 kilo, nästan en halv Vilhelm.

Middag som inte är uppäten:


Men jag ska inte gnälla för mycket, när Vilhelm är sitt vanliga jag så är han verkligen den gulligaste och snällaste lilla pojke man kan tänka sig och jag skulle inte klara mig utan honom en sekund.

Goseplutten



Jag har lyckats få till ett kort vi ska ha på dopinbjudningarna. Inte det här men ett liknande, alltså en halvnaken bebis på vitt underlag, så ska en bebisbild se ut nu för tiden om man får tro Pinterest. Eller så kan den se ut så här:


Men på den här bilden har han i så fall alldeles för mycket kläder på sig. 

Utebarn


Vilhelm hade inga planer på att gå in trots att han varit ute hela dagen, till slut fick vi lura in honom med löfte om att få titta på barnprogram trots att det inte riktigt var kväll än.

BFF's


Det blev kärlek vid första ögonkastet för Julius när han träffade sin nya kompis från Örebro. Nu ska vi bara hitta på ett namn till henne (ja, henne, men ingen fara, Julius är kastrerad!). Vilhelm tycker att hon ska heta "Vit" men något mer fantasifullt borde vi väl kunna komma på.

Idag har det varit en sån dag då det faktiskt är roligt att vara mammaledig. Solen har skinit och vi har varit ute nästan hela dagen. Vi har planterat blommor, gungat, fikat, åkt rutschkana och grejat och ungefär var tionde minut har Vilhelm sprungit iväg för att titta på tågen som åket förbi. En gång försvann han men när tåget hade åkt förbi kom han tillbaka igen, jag har ingen aning om var han var, han är så snabb!

Ännu mer stor kille!

På senaste tiden har det varit väldigt många ledsna munnar efter Vilhelms namn på dagistavlan där det står hur bra/dåligt barnen ätit och jag har inte riktigt förstått varför. Idag fick jag veta - Vilhelm vägrar helt plötsligt äta själv på dagis! Och det är ju klart att pedagogerna inte har tid att sitta och mata varje barn. De frågade om vi brukar mata honom hemma och det måste jag ju erkänna att jag brukar göra, dels för att måltiderna inte ska dra ut på tiden så fruktansvärt (det känns som att Axel blir hungrig så fort han ser att Vilhelm och jag försöker äta...) och dels för att det känns så viktigt att Vilhelm verkligen äter ordentligt, vi får ju kämpa för varenda gram han går upp.

Men idag sa jag till honom att det faktiskt är dags att han börjar äta själv. Inte en chans var Vilhelms reaktion. Så gissa hur förvånad och glatt överraskad jag blev då han vid middagen både la upp mat själv på sin tallrik (och min och Jockes) och åt hela måltiden själv. Så duktig stor pojke! Visserligen åt han inte upp allt ris och det var mat både här och där på mitt nydammsugna golv men huvudsaken är att han åt själv. Vi övar vidare i helgen så är alla nöjda på dagis nästa vecka. De trodde precis dom jag att det kunde bero på Axels ankomst, Vilhelm vill vara liten igen, och det kan han ju få vara men jag vill faktiskt att han äter på dagis.

Stora killen!


Tittatitta!! Han greppar! Vilhelm var fyra månader och tre dagar första gången han medvetet greppade tag i något, Axel är tre månader och fyra dagar. Sju veckor extra i magen gör lite skillnad och det är väldigt intressant att jämföra dem! (Jag vet att man inte ska jämföra barn, men jag kan väl få jämföra mina egna i undersökningssyfte...)

Tremånadersdagen i söndags:


Klart lillen ska ha en smörgåstårta på tremånadersdagen! Egentligen firade vi min brors födelsedag, han skulle ha blivit 28. 


2014

Vilhelms 2013 i bilder 2014:














November var en svår månad att hitta glada bilder till, jämmer och elände som började med förkylningar och vecka 29 och slutade med sjukhusinläggningar för både Vilhelm och mig, magsjuka och sjukskrivning. Men jag tycker ändå att jag lyckades hitta bilder där det inte syns hur miserabelt vi har det. Jag har en bild i den andra datan som visar hur november verkligen kändes, jag ska lägga upp den nästa gång jag använder den datan.

En hel hög

Trots att ingen av barnen egentligen behövde någonting kom jag hem med en hel hög kläder, skor och böcker.


Mycket kläder för lite pengar!

Nu måste jag fortsätta leta efter en kompis till Julius, Hugo dog inatt. Stackars ensamt marsvin...:



Vilhelm behöver ingenting

Efter några dagar av hosta och slemmiga kräkningar mån Vilhelm mycket bättre, idag var vi ute och gick, Vilhelm sprang såklart, och det var knappt något hostande alls. 

Imorgon är dagen jag sett fram emot sedan i höstas - Barnloppisdagen i Eskilstuna! Jag har gått igenom Vilhelms lådor idag och har till min stora besvikelse upptäckt att han egentligen inte behöver något alls. Han har ju fortfarande samma storlek som förra året och på förra årets loppis köpte jag MASSOR. Axel behöver egentligen inte heller någonting. Men någon liten grej kan jag nog hitta ändå, jag kanske får syn på något som jag inte ens visste att jag behövde. Här är lite saker vi hittade föra helgen när det var loppis här i Kungsör:


Ett försök att ta kort på något i alla fall.... 


Vi får se om Axel hinner växa i storlek 74 tills dopet i maj, annars får han ha fracken vid något annat tillfälle.


Vårjacka och väldigt snygga skor.

För övrigt så har vi plockat fram den gamla, gamla babysittern som är ända från 1983. Han blir lite arg när han ligger i babygymmet för länge och inte ser vad Vilhelm och jag håller på med men i den här babysittern kommer han upp och får lite bättre utsikt över omgivningen. Men den är inte så bekväm att sova i, då får han flytta över till rosa babysittern.





Tre år


18:e mars, tre år sedan jag fick veta att det var en liten Vilhelm på gång. Han är ju faktiskt ganska rolig trots att vi går varandra på nerverna ibland, idag har han ramlat på dagis men vägrar ta av sig plåstret, jag tror han tycker det är lite coolt med plåster eftersom alla hans små kompisar hade velat titta och peta på det...

Tack dagis!

Idag är jag ovanligt tacksam över möjligheten att lämna sitt barn på dagis när man är föräldraledig. Jag mår skit, Vilhelm är oförskämt pigg efter en helg inomhus, Jocke jobbar 7,30-18. Nu har jag fått i mig lite frukost så nu ska jag sätta mig och ta det lungt och läsa en bok tillsammans med den här lilla gubben:



Lite bråk

Sotis är död, Dolly och Minnie är döda, Hugo och Julius behöver bilda ett par. Och det verkar faktiskt som att gammelgubbarna uppskattar varandras sällskap, de sitter i samma ände av buren och äter men med jämna mellanrum känner någon av dem att de måste gå fram och hota den andre litegrann, det blir lite ilsket hackande av tänder men sedan återgår de till sin selleri. De har lugnat ner sig lite på äldre dar verkar det som.

Best friends forever:


Vi har nu äntligen kommit överens om Axels mellannamn. 


(Det går inte att vrida på bilden...). Nu ligger pappret i säkert förvar under soffan tills någon av oss lyckas få ut det därifrån, vi har ju ändå fyra dagar på oss att skicka in det. Det får inte glömmas, då får vi Skatteverket efter oss.




Storlek 62

Alla barn har faktiskt inte storlek 50/56 tills de är sju månader så idag blev jag tvungen att plocka fram lite kläder i storlek 62 till min lilla gosebulle. Det var vid storlek 62 jag upptäckte Tradera så det finns hur mycket fina kläder som helst i den storleken. 

Bebis i låda:



Vilhelm har blivit sjuk. Jag blev nästan lite sur på honom för att han var så gnällig och helt plötsligt hade han en temp. på 39,7. Eftersom jag är lite orolig för feberkramper fick han både Alvedon och Ipren och blev sig själv på en gång igen men så fort effekten av medicinen började avta var febern uppe över 39 igen så det är något som inte är riktigt bra med honom. Förkylning eller fler tänder på gång gissar jag på.

Lilltjockis

Lill-Axel har passerat femkilosstrecket - 5230 gram liten tjockis och 57 cm liten gosegubbe. BVC-sköterskan tyckte jag såg ut att behöva en dag i lugn och ro utan barn och sa till mig att lära Axel ta flaskan och åka på en shoppingtur till Tuna Park. Det skulle vara roligt men jag orkar inte riktigt plocka fram flaskorna och jag vill inte se pumpen från helvetet.

Jag kände mig i alla fall lite piggare efter fem kilometer på löpbandet, så pigg så att jag tog och sydde färdigt Axels mössa:


Jag blir tokig på symaskinen! Tråden går av hela tiden och jag vet i te vad jag gör för fel, det måste kollas upp. Men annars är jag åtminstone rätt så nöjd med mössan.


Godkänd

Jodå, jag blev godkänd på efterkontrollen, så nu är det bara att köra på som förut skulle jag tro. Gymkortet måste användas mer! Jag blir inte riktigt klok på barnmorskan - jag tycker inte alls om henne när jag är gravid, men på efterkontrollerna är hon hur bra som helst. Jag kommer ihåg att jag tyckte precis likadant förra gången. 

Igår bakade Vilhelm och jag minimuffins med vinbär och blåbär. Vilhelm hade inte ätit så mycket lunch på dagis ("Jag fick ingen mat!!" sa han när jag frågade varför...) så han provsmakade smeten ganska rejält ("Man fåååår smaka!") och både mjölken och smöret var slut så resultatet blev väl lite sådär. Ja, ja, vi hade i alla fall roligt!


BVC imorgon då. Vågar vi hoppas på att Axel kommit över fem kilo?


30 grader

Det var 30 grader på mina föräldrars altan idag när vi var där för lite lunch. Då behövdes verkligen ingen overall!



Ipadbilder

Här är lite inomhusbilder från Sälen. Utomhusbilder kommer vilken dag som helst när jag orkar starta datan.












Roligt var det! Imorgon ska jag på efterkontroll hos barnmorskan, då får vi se hur illa ställt det är med mig den här gången. Förra förlossningen blev jag uppskuren och igensydd och den här gången blev jag sönderklippt och igensydd, det där med att föda barn är ingen promenad i parken.

Hemma!

Nu är vi hemma igen och jag är så stolt över mina små pojkar! 30 mil, en lunchpaus och inte ett gnäll och inte ett skrik från någon av dem. Axel sov och Vilhelm satt och tittade ut genom fönstret, så duktiga!

Men när vi kom hem fick Vilhelm ett tokspel och satte sig i sandlådan och skipade in en spade sand i munnen. Undrar var han fick den idén från, han har ju aldrig intresserat sig för att stoppa konstiga saker i munnen förut. Det är väl dagis som har dåligt inflytande igen...

Mina gullepluttar:



Sälen





Instagram moment

Ikväll var Axel ovanligt lugn och avslappnad i badet så jag tänkte ta en fin bild och lägga ut på Instagram. Då kom den här livrädda minen fram:


Sedan blev han akut hungrig. Så det blev inget Instagram av det.

Min lilla gullegubbe


Lilla tjockisen! Igår kväll var det tomt i pyjamaslådan och det enda jag hittade var en pyjamas i storlek 50. Det fick duga men jag fick se till att han låg ordentligt inlindad i täcket hela natten så att det inte blev någon kall liten mage.

Imorgon åker vi till Sälen. Idag har jag städat och grejat och plockat fram kläder som Jocke har lovat att ansvara för att de kommer ner i resväskor. Jocke har latat sig och lekt med bilen (ja, ja, det kanske är viktigt med spolarvätska och luft i däcken...). Men det blir mycket, mycket packning med två barn, vi får väl se om vi får in allt i bilen... Pulkan, boben och skidorna har vi skickat med mormor och morfar, de har gott om plats i bilen!

mammatexter.blogg.se

Bloggen om Vilhelm och Axel. Vilhelm föddes elva veckor för tidigt i september 2011 och lilla lillebror Axel kom fyra veckor tidigare än beräknat i december 2013

RSS 2.0