Gott nytt år önskar bröderna Carlsson!

 

1 vecka

 
Lillebror bara äter och äter och växer och växer. 2805 gram idag.
 

Utskrivna!

 
Lillebror bara äter och äter och sover och sover. Inatt vaknade han bara en gång, så vi hoppas på att det fortsätter så, bäst sover han på pappas mage, om vi lägger honom mellan oss i sängen vaknar han ganska snabbt, det blir väl kallt och ensamt.
 
Gårdagens läkarbesök gick jättebra! Lillen behövde inte sola och hade gått upp 50 gram så vi blev utskrivna och frisläppta, nu är han helt vårt eget ansvar...
 
Vilhelm har det lite jobbigt i storebrorrollen ibland och får små ilskeutbrott, men för det mesta går det jättebra (dvs, han ignorerar lillebror totalt), men han har i alla fall helt på eget initiativ en gång klappat lillebror på huvudet.
 

Mer bebis

 
Här sitter vi idag också. Lillen bara äter och sover och jag har inget emot att sitta i soffan med en sovande bebis på magen. Han är så extremt lik Vilhelm! Lillebror låter precis likadant som Vilhelm gjorde när han låg här på magen och suckade och gjorde små ljud på min mage på avdelning 69, med enda skillnaden att vi inte är någonstans i närheten av avdelning 69.
 
imorgon ska vi på återbesök på bb igen, när vi var där igår låg lillebror precis på gränsen till gulsot så vi får se åt vilket håll det utvecklats. De kollade vikten och hörseln igår också, båda var bra, bara 200 gram ner. Men Vilhelm tyckte inte det var så speciellt intressant att sitta och vänta på att lillebror skulle bli undersökt men som tur var såg han ambulansgaraget från väntrummet, fast imorgon skaffar vi barnvakt istället!
 
Nu behövs det lite te.

Julafton

 
Julafton hos familjen Carlsson. Förkyld men glad Vilhelm med nya bärgningsbilen, liten lillebror och trött mamma!
 

På väg hem!



God jul!

Lillebror väger 2805, har börjat äta ordentligt och ligger nu och vilar sig efter maten. Vi väntar på barnläkaren och hoppas på att få åka hem idag!
 
 
För övrigt så är det storlek 50 på tomtedressen, den passade helt perfekt på Vilhelm när han var nästan fyra månader!
 

Lillebror



2920 gram, 45 cm, äter och andas själv. Kanske, kanske får vi åka hem till julafton...

Aj,aj!

Okej. Vattnet har gått. Nu ska det födas barn om det så blir det sista jag gör!

Vilhelm bakar

 

Idag bakade vi bröd, Vilhelm mätte upp mjöl och räknade och kavlade och smakade på bikarbonaten och bakpulvret och smörade formar och tog uppgiften på mycket stort allvar. Jag tror vi har en blivande kock här i huset!

"Mamma! Det är natt!"

Om fredagseftermiddagen var en mardröm så var gårdagen en dröm istället. Vilhelm är verkligen världens sötaste och gosigaste lilla pojke när han är på det humöret! Vi åkte och handlade och Vilhelm drog korgen och fick inte ett utbrott när "hans" lilla kundvagn redan var upptagen, när vi kom hem somnade han (tack var Jocke som har 100 gånger mer tålamod när det gäller att få Vilhelm att sova) och när han vaknade åt han utan protest den stuvade rotsakspytt han vägrade äta i fredags. Sedan lekte vi och lagade mer mat (tacopaj som han också åt), tittade på film och satt i soffan under en filt resten av kvällen. Han är för gosig när han är på det humöret. Men det är bra att han säger ifrån ibland också, även om det kan vara lite påfrestande, han måste ju få visa att han är två år och kanske inte känner sig helt bekväm med att snart få dela mamma och pappa med en liten skrikunge.
 
"Ta kort på mig!"
 
 
"Ta kort på mig som snart klarat mig ända till vecka 36!"

....och börjar se lite sliten ut av att vakna varje timme natten igenom för att antingen vända på mig eller gå på toaletten. Det gör ont att sova!
 
I natt blev jag väckt av Vilhelm klockan 03.15 då han glatt förkunnade att "Mamma! Det är natt!". Ja, jag vet.... Egentligen hade han vaknat för att han ville titta på Rorri Racerbil men när pappa sa till honom att det var natt gick han med på att sova en stund till (efter att ha berättat det för mig) och sedan sov han till 9.30. Det blev en välbehövlig sovmorgon för oss.

När Vilhelm vaknar ska vi åka till mamma/pappa/mormor/morfar/syster/moster och äta lite julmat, men innan dess ska Jocke och jag titta på en förlossningsförberedande film vi fick låna av barnmorskan. Nu är det nog dags vilken dag som helst, om det var vilket annat månadsskifte som helst skulle jag inte ha något emot att bebisen kom ut precis när som helst men nu vill jag väldigt gärna klara mig till januari.

Vilhelm leker med ipaden

 
 
 
 
 
Vilhelm tyckte bäst om den svartvita och jag tyckte bäst om tvillingbilden. Tänk om vi hade haft två bus-Vilhelm att hålla reda på!
 
 

Ahhhhh!

Oj, oj vilken kväll Vilhelm och jag haft. Skrik i två timmar. Men nu är vi kompisar igen! Men vad svårt det är när han är för hungrig för att äta utan bara skriker av lågt blodsocker och man vet att han blir en ny människa bara han får i sig lite mat. Efter en banan, en kopp yoghurt och lite Rorri Racerbil var han precis lika glad som vanligt igen och jag ska aldrig någonsin mer glömma att ge Vilhelm mellanmål.

....

"Nej, jag är inte trött!"
 
 

19/12

En månad kvar till beräknad partus. Firas med en skål popcorn och ett glas nyponsoppa.
 
 

Håll ut lillen!

Det börjar se lite trångt ut nu!
 
 

Tråkig mat?

Ibland är Vilhelm lika fåordig som sin mamma. Exempelvis:
 
- Vad fick du för mat på dagis idag?
- Potatis.
- Vad fick du till potatisen då?
- En till potatis.
 
Eller:
 
- Vad åt du hos morfar?
- Mat.
- Jaha, vad då för mat?
- Mat.
 
End of discussion.
 
Fast för det mesta går det inte att få tyst på honom istället.

God Jul med fixad julgran

Så fick vi äntligen till det där med granen, nu ser den lite stabilare ut så vi hoppas på att det fortsätter så åtminstone fram till nyår.
 
Jocke och Vilhelm fixar med belysningen:
 

Klä granen:
 
 
Sedan var det dags att ta ett stämningsfullt julkort. Det var ganska svårt med en trött Vilhelm som inte hade sovit middag och därför vägrade ta på sig tomtedressen och än mindre tänkte ställa sig framför julgranen och se glad ut. Men. Allt kan lösas med choklad. Efter två chokladbitar och under förutsättning att bilen fick vara med kunde Vilhelm gå med på att det ändå var ganska roligt att stå framför granen i tomtekläder och se glad och stämningsfylld ut. God Jul!
 
 

Luciatåget

 
"Titta, jag har en lykta!"
 
 
 
 
Vår lilla tomte som egentligen ville vara pepparkaka!
 
Men det var lite traumatiskt för de mindre barnen - alla föräldrar kom dit och hjälpte barnen byta om (ja, nu fick de helt plötsligt ha luciakläder...), men sedan skulle de gå ut och vänta på att barnen kom ut på gården sjungandes tillsammans. I stort sett alla barn skrek när de insåg att föräldrarna inte alls hade kommit för att hämta dem utan gick ut och lämnade dem kvar. De måste nog hitta på en bättre lösning till nästa år.

Militant ammare

Nu har jag varit på föräldrakurs igen och den här gången känner jag mig inte lika deprimerad som efter förra träffen utan kanske mer lite förvånad. Lite, lite förvånad över andras inställning till amning, och i första hand offentlig sådan. Jag är av den åsikten att om mitt barn är hungrigt så ska han (eller kanske hon i framtiden) få mat, och då spelar det igen roll om jag sitter hemma i min ensamhet eller om jag är ute på julklappsshopping. Jag har ammat Vilhelm på McDonalds, IKEA, i skidbacke, på caféer och resturanger, hemma hos släkt och vänner och i sjukgymnastens väntrum. Aldrig någonsin har jag väl brytt mig ett endaste dugg om huruvida omgivning har någon åsikt om det, och ingen har haft någon åsikt heller för den delen, i alla fall är det ingen som har sagt något till mig om det. Punkt. Är mitt barn hungrigt ska han få mat, hur situationen än ser ut. Och vad är man för människa om man har någon åsikt om att någon matar sitt barn? I så fall måste det vara någon som inte har barn själv.
 
Annars hade jag faktiskt inte så mycket att delta med idag, vi pratade lite om sömn (Vilhelm har alltid sovit hela nätter, förutom den första tiden då vi skulle väcka honom var tredje timme) och lite om mammakroppen efter förlossningen (jag gick upp tre kilo och ner tre kilo, och jag kunde ha mina vanliga jeans så fort häftklamrarna från kejsarsnittet var borttagna). Nu kan jag ju inte räkna med att det blir så nästa gång - kanske blir det ett kolikbarn och jag tror inte jag kan få på mig mina vanliga jeans nu när jag knappt får på mig mina vanliga trosor. Det blir intressant att se.
 
Vilhelm hade haft jätteroligt hos morfar medan jag var på kurs - de hade lekt med tåget och matat katten och Vilhelm var så glad så att han pratade och sjöng hela vägen hem, han brukar annars inte säga ett ord när han sitter i bilen utan bara sitta och titta på bilarna genom fönstret.
 
För övrigt så ska jag sluta säga att jag inte har ont i magen längre - hela förmiddagen gick jag och berättade för stackars Jocke hur bra jag mådde och hur många dagar sedan det var jag hade några värkar. Därför fick jag självklart massor med värkar efter lunch.... Och inte vill de gå över heller.

Efterlängtade besvär

 
Jag fortsätter säga som vanligt varje måndag - helt otroligt!! Vecka 35+0. Och inte en enda värk på flera dagar! Det känns som att ju gravidare jag blir desto mindre värkar och tryck nedåt får jag. Mycket konstigt men mycket bra, det är säkert för att jag nu kan ta det så lugnt jämfört med när jag jobbade. Men när man är så här gravid får man lite andra besvär istället (men jag tänker inte klaga!), mina fötter är fulla med vatten, det gör ont överallt när jag ligger i sängen, jag kan inte måla mina tånaglar, jag kan inte sitta normal utan att det känns som att den senaste måltiden är på väg upp. Många problem som jag genomlider med glädje!
 

Stormen Vilhelm

 
Vi har ett litet problem, det verkar nämligen som om stormen Ivar har slagit till väldigt lokalt i vårt vardagsrum. Först trodde jag det var stormen Vilhelm som varit framme men han är faktiskt oskyldig, jag tror faktiskt att det beror på ett ovanligt dåligt klisterarbete av takläggaren.
 
Igår hade vi det inte så roligt här, när jag skulle gå och lägga mig började jag blöda kopiösa mängder näsblod. helt utan någon bra anledning, jag har inte blödit näsblod sedan jag var liten. Imorse ropade Vilhelm på oss och sa att han var snorig, men det var inte snor, det var blod i massor! Hur kan det komma sig? Två störtblödningar på samma dygn, det verkar smittsamt.

Lutande granen i Kungsör

 
Om ni ignorerar banankartongerna med julpynt och det faktum att granen lutar ganska rejält så är vi faktiskt ganska nöjda med vår gran. Vilhelm var helt överväldigad när han kom upp från middagssovandet och fick syn på granen och hjälpte med liv och lust till att klä den (alla kulor på samma gren...).
 
Imorgon ska vi se om vi kan hitta en lite stabilare fot.
 

Inga byxor

Och här sitter jag och misslyckas med att hitta byxor till Vilhelm i storlek 92. Det finns varken på Tradera eller Facebook. Och inte på Rödmyran. Det verkar inte bättre än att jag måste börja köpa byxor till fullpris. I vanliga affärer. Däremot hittar jag massor i storlek 50-62 som jag inte kan köpa, vi har hur mycket kläder som helst i de storlekarna. Tyvärr!
 
Idag har vi köpt en julgran, jag tvekade in i det längsta, vem skulle ta ansvar för att granen blir vattnad om vi skulle ligga flera veckor på sjukhuset med lillebror? Men nu verkar ju lillebror ha bestämt sig för att ligga i magen och sova ett tag till så nu kan vi ansvara för vår egen gran. Så imorgon blir det till att möblera om i vardagsrummet och leta reda på julgranskulorna!
 
 

Mer mat!

Jag har precis kommit hem från ett ovanligt gott julbord med jobbet, jag har ätit två stora tallrikar med mat och två stora tallrikar efterrätt. Ändå sitter jag nu här och är hungrig.... Är det kanske så här det ska kännas att vara höggravid? Intressant känsla.
 
De senaste nätterna har jag vaknat och varit jättehungrig, men aldrig i livet att jag orkar gå upp mitt i natten för att fixa något att äta! Men det borde jag göra för jag mår ganska illa av lågt blodsocker på morgonen. Är man lat får man lida lite.

Lite arg som vanligt

Nu har jag varit hos barnmorskan och som vanligt när jag kommer därifrån är jag på dåligt humör. Jag var i och för sig inte på speciellt bra humör när jag åkte dit heller efter en morgon med bråk med en trött Vilhelm som inte ville äta frukost, medtrafikanter som kör som sniglar när jag har bråttom till dagis och fotgängare utan reflexer. Dessutom har jag sovit väldigt dåligt efter allt prat om förlossningar på gårdagens föräldrautbildning. 
 
Men i alla fall. Bebisen mådde bra och har vuxit på sig ordentligt sedan jag blev sjukskriven. Det har jag också gjort, nu väger jag mer än Jocke. Så kan det gå när man har tid att äta hur ofta man vill utan några kunder som vill ha hjälp PÅ EN GÅNG!!!
 
När Jocke kommer hem från jobbet åker vi till IKEA, Vilhelm blev överlycklig när han fick höra det.
 
 

Pepparkakshuset

De hade varit så dumma på COOP så att de ställde de färdiga pepparkakshusen som man bara behöver klistra ihop bredvid kartongerna med degmix till pepparkakshus. Därför tog vi såklart fel kartong (kanske är det vi som är dumma...?) och kom hem med en påse pepparkaksdegspulver istället för byggfärdiga moduler pepparkakshus. Men Jocke bakade ihop det med sån elegans att vi ska försöka göra ett eget, mycket större, nästa år.
 
Husbygge:
 
 
 

.....och lite grädde:

Nu har jag kommit fram till juni 2012 i mitt fotosorterande och det är ju helt otroligt vilken glad och söt liten son vi har, han skrattat ju på alla bilder! Blir lillebror bara hälften så glad kan vi vara nöjda.
 
 
I eftermiddag ska jag på föräldrautbildning så att jag lär mig hur man ska bete sig som förälder. Nej, inte bara därför. Jag hann aldrig gå på någon med Vilhelm och fick inte gå i någon mammagrupp heller så jag kände mig ganska ensam. Dessutom kanske man kan få lite information om hur en förlossning går till, sånt vet jag ingenting om....

34+0

 
Jag fick i uppdrag av doktorn på förlossningen att hålla lillebror inne till vecka 34+0. Nu har jag klarat det! Det kunde jag aldrig tro. Så från och med nu görs inga försök att stoppa förlossningen, lillebror är välkommen när han känner för det men han får gärna vänta några veckor till, vi har ju sagt till Vilhelm att lillebror kommer när tomten varit här.

Mamma/Vilhelmdagen

Jag har äntligen fått igång ipaden jag köpte för nästan två veckor sedan, och jag har redan hunnit göra massor med bra saker på den. Ja, eller en bra sak i alla fall, jag vann precis ett presentkort på 350kr hos Lekmer.se. Nu ska det shoppas!
 
Idag går inte Vilhelm på dagis så vi har haft en mamma/Vilhelm-dag. Vi har tittat på Pettson och Findus, läst böcker, lekt med lillebrors gosedjur, ätit vegetarisk pyttipanna, städat båda toaletterna (ja han tyckte faktiskt att det var jätteroligt, han var väldigt engagerad i allt vi gjorde), påbörjat en omorganisation av köksskåpen och nu ligger han och sover efter allt hårt arbete. Och inte en enda värk har jag haft på hela dagen!
 
 

33+6


Så blev det morgon igen. Igår kväll hade jag så ont i magen att jag inte trodde bebisen skulle stanna kvar länge till. Mycket värre än kvällen innan Vilhelm föddes. Nu gör det ont på ett helt annat sätt, tidigare var det mest som ett litet obehag men nu gör det ont både här och där. Jag kommer i alla fall klara mig till vecka 34+0 men det blir intressant att se om det blir ett 2013- eller 2014-barn.
 
Vilhelm 33+6:
 
 
Äntligen på väg hem från sjukhuset!
 
Lillebror 33+6:
 
 
(Nej, nu är ju inte jag så mycket för att visa upp mig utan kläder på internet men nu har jag ju inte så fruktansvärt många läsare så det blir ju inte så väldigt många personer som ser det. Låtsas att det är en bikini....)
 
Efter duschen imorse hittade jag Vilhelm här:
 
 
Lilla stackaren får fixa sitt eget mellanmål när mamma bara bryr sig om att duscha och sminka sig. Han var så duktig - jag hörde att han höll på med pepparkaksburken och satt och pratade om pepparkakorna så jag var helt säker på att han passade på att äta pepparkakor i massor när ingen hindrade honom men när jag kom ut i köket hade han tagit fram vindruvor och ett päron. Så duktig liten pojke!

Oharmonisk och okoncentrerad

Vilhelm är på dagis och jag sitter hemma och känner mig overksam idag också. Nu har jag slut på fotoalbum så jag kan inte ens sortera fler kort. Jag försökte mig på att lyssna på Harmonisk graviditet-CD:n men jag är alldeles för ofokuserad så jag förstod inte vad de sa. Istället blev det Maskinen och Panda da Panda, bebisen måste ju få lära sig lite om bra musik så tidigt som möjligt!
 
Jag tror inte jag ska ha så dåligt samvete över att Vilhelm går på dagis 15 timmar i veckan, han blir så glad när han kommer dit och ser kompisarna. Men inte de treåriga tjejerna som bara vill pussa och krama honom hela tiden... Inte konstigt att han blir sjuk! Så trots att han säger "Inte åka dagis!" så verkar han ha ganska roligt ändå. Hoppas jag i alla fall.
 
Det är inte alla år man kan plocka tomater i december:
 
 

Redo

Torsdagens besök på förlossningen har fått mig att inse att bebisen kommer ut så småningom vare sig jag vill det eller inte. Därför har jag motvilligt packat förlossningsväskan. Jag har packat ner alla tomtekläder jag hittat, de har storlek 50 så de borde passa alldeles perfekt. Jag har packat ner kläder i storlek 44, 50 och 56 så jag hoppas att det åtminstone blir en bebis i storlek 50.
 
Jag funderade på om jag skulle göra som när min kära bror kom och hälsade på oss i Tyskland och packa ner allt i en ICA-kasse bara för att jag inte hade någon som helst lust att föda barn men jag ändrade mig och plockade fram mina finaste USA-väskor till mig och bebisen istället och söta lilla bilväskan till Vilhelm.
 
 
Vilhelm pratar ganska mycket om Lillebror, men det handlar mest om att han inte tycker det ska bli så speciellt roligt med en lillebror, och han vill absolut inte att lillebror ska få en egen napp. "Lillebror inte ha nappen". När han såg att vi satt Vilhelms bebisspeldosa i lillebrors säng blev han så sur så att vi fick plocka bort den och sätta i Vilhelms säng igen, trots att han aldrig använder den och säger åt oss att stänga av den så fort vi försöker spela en liten sång på den.
 

Vilhelm hjälper pappa att skruva ihop och torka av spjälsängen. Jag hoppas han tycker det ska bli lite roligt i alla fall. Medan vi funderade på huruvida vi skulle åka in till förlossningen packade vi upp alla små bebiskläder, Vilhelm hjälpte till både att vika och lägga ner kläderna i byrån (även om jag fick göra om det efteråt så är det i det här fallet verkligen tanken som räknas!).
 
Förlossningsväska, kläder och säng. Nu är vi redo för bebis!
 

Men vi väntar gärna tills nästa vecka. Och nej, bebisen fick inte behålla hästen heller, Vilhelm tyckte att det var hans häst.
 
33+1:
 
 
 

Mummel, mummel

Jag vaknade arg och fortsatte vara arg. Och inte blev det bättre av den här lappen:
 
 
Här har jag riskerat mitt och mitt ofödda barns välmående för att köpa en tomtedress till Vilhelm (ja, jag var och köpte den i torsdags förmiddag innan vi åkte till förlossningen, förra året hade han ingen tomtedress så i år skulle han ha en om det så blev det sista jag gjorde!) och så får han inte använda den! Tomtemössan jag köpte till dressen är inte för utomhusbruk så den kommer han inte heller kunna ha eftersom de ska fira "lucia" ute på gården.. Suck, suck.....
 
Eller så är det jag som är överkänslig för att jag känner mig så totalt overksam och rastlös. Och egentligen ville Vilhelm hellre ha pepparkaksgubbedressen så han kanske skulle ha vägrat ta på sig tomtedressen i alla fall.
 

Pepparkaksbak

 

Sjukskriven tre dagar

Nu har jag varit sjukskriven i tre dagar och vissa stunder tror jag att jag ska bli tokig. Vad ska jag göra hela dagarna? Så länge Vilhelm är vaken är det inga problem att hålla sig sysselsatt men vad ska jag hitta på när han sover middag. Skrivbordet är städat, disken är diskad och alla papper är insatta i rätt pärm. Jag kommer ha Kungsörs mest välorganiserade hem om det fortsätter så här. Jag funderar på att ta tag i köksskåpen imorgon, det blev ju lite, lite stressigt när vi flyttade hit och skulle packa upp alla lådor med en liten Vilhelm i huset så vi slängde bara in sakerna där de fick plats och tänkte att vi skulle organisera om dem senare, men senare har inte kommit förens nu. Nu finns mycket tid att tänka efter. Men samtidigt känns det lite onödigt att börja med någon stor organisering när vi ändå inte ska bo kvar i det här huset länge till.
 
Jag känner mig i alla fall redan som en ny människa - jag kan sova på nätterna utan att vakna av att det gör ont överallt, jag är jättepigg och på mycket bättre humör. Det märks på Vilhelm också att vi har det lite lugnare här hemma, han är inte lika trotsig, han äter jättebra (och själv dessutom). Jag sitter också och äter hela dagarna, precis som Vilhelm gör. När vi var på förlossningen i torsdags frågade doktorn om jag verkligen åt ordentligt eftersom jag hade ketoner i urinprovet. Då hade jag ju nästan inte ätit någonting på nästan en vecka (magsjuka + inläggning på barnkliniken...) så det var ju inte så konstigt att mina prover såg lite ansträngda ut. Men nu gör jag inget annat än att äta så jag kommer nog gå upp minst 42 kilo inom en mycket kort tid. Nu ska jag äta glass och maränger. 

mammatexter.blogg.se

Bloggen om Vilhelm och Axel. Vilhelm föddes elva veckor för tidigt i september 2011 och lilla lillebror Axel kom fyra veckor tidigare än beräknat i december 2013

RSS 2.0