32+3 är för tidigt
Nej, det blev inte så mycket bättre av den här veckan. Det blev visserligen ingen förlossning men i alla fall ett besök på förlossningsavdelningen.
Jag var hos barnmorskan som planerat på torsdag morgon och då passade jag på att fråga vad de egentligen skrivit i min journal på spec-MVC eftersom hon inte sagt så mycket till mig. Det visade sig att tappen hade halverats till 2,6 cm och mjuknat ganska rejält. Dessutom hade huvudet börjat fixera sig. Det konstiga är att varken doktorn i Västerås eller barnmorskan i Kungsör tyckte det var något som var anmärkningsvärt nog att säga till mig. Det kan väl inte vara varje dag de ser en prematurmamma med en halvvägs förkortad tapp i vecka 32? Sedan sa hon någonting om att "han kan ju komma imorgon eller om en vecka eller så har du en väldig tur och går till vecka 38". Fast det där med vecka 38 lät det inte som att hon menade.... Så jag frågade barnmorskan vad jag skulle göra nu och hon sa ungefär att "Ja, du kan ju sjukskriva dig resten av veckan om du vill det". Hade jag inte frågat skulle hon inte ha föreslagit något och jag hade åkt till jobbet som planerat. Vad trött man blir på att behöva fixa allt själv. Så jag sjukskrev mig motvilligt resten av veckan.
Men det är ju klart att man blir orolig när man får höra att bebisen kan komma vilken dag som helst och det tillsammans med all annan skit som varit den här veckan blev tydligen lite mer än jag klarade av så under dagen började jag känna av mer och mer värkar. Inte så smärtsamma som när Vilhelm föddes men ändå inte som det ska vara i vecka 32+3. När jag ringde till förlossningen för att få ett gott råd sa de att jag skulle komma in för en kontroll på en gång (jag hade nog inte nöjt mig med något annat svar....), och väl där visade det sig att jag hade värkar var 7:e minut. Men de var fortfarande inte smärtsamma, de var bara där. Men det är ju precis samma värkar jag haft sedan jag kom tillbaka till jobbet från semestern i juli, som jag inte riktigt har velat trott var värkar.
Ingen värk:
Efter mycket väntande och ingen middag fick vi till slut träffa min favoritdoktor (han som fick ut Vilhelm på två sekunder). Så vi fick titta på lillen i alla olika vinklar, vi fick se hans andningsrörelser och hans små öron och lilla mun. Sedan sjukskrev han mig resten av graviditeten så snabbt att jag inte ens hann protestera. Han sa att det borde ha gjorts redan i måndags. Vad konstigt att det ska bero på vilken doktor man har turen att träffa. Den här doktorn är verkligen bäst! Det måste bero på hans efternamn.
Han gav mig i uppdrag att hålla bebisen inne fram till nästa måndag. Om jag klarar det behöver bebisen troligtvis ingen andningshjälp och kommer klara sig ganska bra med livet på utsidan så då får vi åka hem från sjukhuset ganska snart. Efter 1,5 dag som sjukskriven känns det redan mycket bättre så fram till nästa måndag ska jag nog klara mig i alla fall!
Nu ska vi åka till min faster och äta pepparkakor. Ja, vi ska åka bil. Hon förbjöd mig att gå trots att det bara är några 100 meter till hennes hus...