32+3 är för tidigt

 
Nej, det blev inte så mycket bättre av den här veckan. Det blev visserligen ingen förlossning men i alla fall ett besök på förlossningsavdelningen.
 
Jag var hos barnmorskan som planerat på torsdag morgon och då passade jag på att fråga vad de egentligen skrivit i min journal på spec-MVC eftersom hon inte sagt så mycket till mig. Det visade sig att tappen hade halverats till 2,6 cm och mjuknat ganska rejält. Dessutom hade huvudet börjat fixera sig. Det konstiga är att varken doktorn i Västerås eller barnmorskan i Kungsör tyckte det var något som var anmärkningsvärt nog att säga till mig. Det kan väl inte vara varje dag de ser en prematurmamma med en halvvägs förkortad tapp i vecka 32? Sedan sa hon någonting om att "han kan ju komma imorgon eller om en vecka eller så har du en väldig tur och går till vecka 38". Fast det där med vecka 38 lät det inte som att hon menade.... Så jag frågade barnmorskan vad jag skulle göra nu och hon sa ungefär att "Ja, du kan ju sjukskriva dig resten av veckan om du vill det". Hade jag inte frågat skulle hon inte ha föreslagit något och jag hade åkt till jobbet som planerat. Vad trött man blir på att behöva fixa allt själv. Så jag sjukskrev mig motvilligt resten av veckan.
 
Men det är ju klart att man blir orolig när man får höra att bebisen kan komma vilken dag som helst och det tillsammans med all annan skit som varit den här veckan blev tydligen lite mer än jag klarade av så under dagen började jag känna av mer och mer värkar. Inte så smärtsamma som när Vilhelm föddes men ändå inte som det ska vara i vecka 32+3. När jag ringde till förlossningen för att få ett gott råd sa de att jag skulle komma in för en kontroll på en gång (jag hade nog inte nöjt mig med något annat svar....), och väl där visade det sig att jag hade värkar var 7:e minut. Men de var fortfarande inte smärtsamma, de var bara där. Men det är ju precis samma värkar jag haft sedan jag kom tillbaka till jobbet från semestern i juli, som jag inte riktigt har velat trott var värkar.
 
Ingen värk:
 
 
Efter mycket väntande och ingen middag fick vi till slut träffa min favoritdoktor (han som fick ut Vilhelm på två sekunder). Så vi fick titta på lillen i alla olika vinklar, vi fick se hans andningsrörelser och hans små öron och lilla mun. Sedan sjukskrev han mig resten av graviditeten så snabbt att jag inte ens hann protestera. Han sa att det borde ha gjorts redan i måndags. Vad konstigt att det ska bero på vilken doktor man har turen att träffa. Den här doktorn är verkligen bäst! Det måste bero på hans efternamn.
 
Han gav mig i uppdrag att hålla bebisen inne fram till nästa måndag. Om jag klarar det behöver bebisen troligtvis ingen andningshjälp och kommer klara sig ganska bra med livet på utsidan så då får vi åka hem från sjukhuset ganska snart. Efter 1,5 dag som sjukskriven känns det redan mycket bättre så fram till nästa måndag ska jag nog klara mig i alla fall!
 
Nu ska vi åka till min faster och äta pepparkakor. Ja, vi ska åka bil. Hon förbjöd mig att gå trots att det bara är några 100 meter till hennes hus...

Kommentarer:

1 Camilla:

Men jisses, tur att din favoritläkare tog itu med det som behövdes göras!! Du har mina tummar att liten håller sig i magen ett tag till, iaf minst till sätta vecka, förhoppningsvis längre!

Och du vet väl att du får ha Vilhelm på dagis som vanligt nu när du är sjukskriven.. :)

Kram

Svar: Vi hoppas på att det blir över nyår i alla fall, men det är kanske lite för mycket att hoppas på så som det låter på doktorn och barnmorskan....
Jo, jag har funderat fram och tillbaka på det där med hur vi ska göra med dagis, jag får så dåligt samvete av att lämna honom när jag ändå "bara" är hemma men samtidigt vet jag att han behöver komma ut och träffa andra barn, jag är ju inte så jätterolig just nu och han kommer få vääääldigt tråkigt om han ska vara hemma med mig hela dagarna så vi ska börja ha honom på dagis 15 timmar i veckan i alla fall, det blir ju precis som när bebisen kommer så det är bra att han kan börja vänja sig vid det redan nu!

Hoppas lillen har roligt med hoppgungan förresten =)

Kram =)
Susanne

2 Maria:

Oh jag blir både ledsen och arg när jag läser detta.. vilka idioter du måste ha varit kontakt med.. Varför vill de inte ta saker och ting på allvar!!! Gu va skönt att du sen fick träffa en bra läkare som äntligen förstod något!!!
Tycker det är helt sjukt att de inte knyter din tapp eller ja vad de nu gör... minns att det prata om det när jag vänta lillebror, att om det skulle börja visa sig att tappen mjuknat eller liknande så kan de liksom knyta åt den på nå sätt.. Ingen som nämnt det till dig?

Ta det lugnt nu gumman och vila så mycket du kan.. vet att det är svårt med en 2åring hemma, men som sagt lyft inget och vila så mycket du bara kan.. Och lillebror nu stannar du därinne, hör va tant maria säger nu ;)

Hur är allt med Vilhelm nu då?.. fick du mitt meddelande på face.. stackars liten *krama*..

Skickar mängder med styrkekramar och tankar till er!!

Svar: Hej, hej tant Maria =)
Jodå, jag har sett meddelandet, jag är bara lite seg med att svara =) Jag har slut på internettid i mobilen och är för lat för att sätta igång datan...=)

Vilhelm mår jättemycket bättre nu! Han har ju hostat till och från sedan i somras, speciellt på nätterna, men det har han helt slutat med nu. Vi ska medicinera honom i en vecka till och så väntar vi på en kallelse från barnkliniken för att få göra pricktest för att se om han är allergisk mot något (hoppas det inte är marsvinen...) eller om det bara handlar om vanlig förkylningsastma. Är det "bara" förkylningsastma kommer den troligtvis växa bort innan han börjar skolan, jag läste något om att det beror på att luftrören inte är färdigutvecklade än när de är så här små.

Men vad förvånade vi blev över att han blev så sjuk! Han har ju knappt haft en förkylning tidigare! Och på barnavdelningen var de helt oförstående over hur oroliga vi var. Det är ju klart det är enkelt för dem som ser sånt här varje dag men de borde förstå hur orolig man blir som förälder!

Det var lite tal om att jag skulle få ett sånt där cerklage på tappen, men eftersom det såg bra ut så länge verkar mina problem inte bero på försvagad tapp så det blev inget. Om jag får gissa själv tror jag mer att det beror på stress, när Vilhelm föddes hade jag en helt sjukt stressig situation på jobbet och den senaste tiden har inte varit så speciellt mycket bättre. Jag känner mig som en helt ny människa efter bara några dagars vila! Så skönt att få ta det lugnt för en gångs skull!

Vi måste verkligen hinna med att träffas snart! Nu har jag ju massor med tid =) Jag ska ta det lite lugnt den här veckan (måste komma till vecka 34!) men sedan måste vi hitta på något!

Kram!
Susanne

3 Camilla:

Jag hade barnen mellan 9-15 när jag var sjukskriven med Alvin och tyckte det var lagom dagar. Ingen stress på morgonen och man hann med och få eftermiddags tillsammans.

Ska Vilhelm gå 5dagar per vecka eller 3 dagar a 5h?

Alvin älskar hoppgungan, han är som galen. Haha!
Kram

Kommentera här: