The påslakanset of Vilhelms dreams


Jag bestämde mig för att Vilhelm behöver nya sängkläder nu när han har nya sängen, de här hittade jag på Jotex och det är ju samma fina mönster som på hans gardiner. Han kommer bli så nöjd! Hoppas de hinner komma till födelsedagen på fredag.

Bortskämda unge...!

Vilhelm imorse:
 
"Neeej, jag vill inte åka bilen, jag vill åka flygplanet!!!"
 
Tyvärr var inte privatjeten tankad så vi fick ta bilen till dagis ändå. Vilhelm var arg...

19+0

21 veckor kvar. Eller 10. Eller 4. Ingen vet. Jag har i alla fall fått tid hos specialist-mvc för en första extra undersökning om en månad.

Fullpackad söndag

Imorse klockan 04.43 blev vi väckta av Vilhelm som skrek inifrån sitt rum "Ååååkaaaa biiiilen!!!". Jocke gick och frågade var han ville åka så här tidigt, svaret blev "Pinnparken!". Jag vet inte om han var vaken eller drömde, men vi var i Pinnparken och lekte igår så han hade nog drömt om det. Efter det gick det inte att få honom att lugna ner sig så han fick sova i vår säng istället.
 
Säsongens sista blåbärstur:
 
 
Ni behöver inte titta på mig och mina fula mammabyxor, titta på Vilhelm istället, han är sötare!
 
Vi har ju börjat tro att Vilhelm ska bli bonde eftersom han är så tokig i både djur och traktorer, därför följde vi med Jocke idag när han hämtade hö till marsvinen på en bondgård med både kor och traktorer. Korna var spännande i början, men så kom bonden för att ge dem mat och de började råma och låta. Vilhelm blev så rädd! Han blev helt panikslagen och klamrade sig fast runt min hals och skrek att vi skulle åka hem istället och lugnade inte ner sig förens vi gick ut från ladugården och gick och tittade på de betydligt tystare hästarna. När vi gick tillbaka till bilen fick han syn på de otäcka korna igen och blev lika ledsen. Kor är inget för honom!
 
Men jag håller med honom om att de faktiskt är väldigt stora när man ser dem på nära håll.
 
Dagen avslutades med chokladbollsbak:
 
 
Det är så mycket som måste hinnas med (kvalitetstid...) när man jobbar sexdagarsveckor, men snart är båda mina kollegor tillbaka från sina semestrar och då blir mitt schema åtminstone lite, lite bättre.
 
Imorgon ska vi testa något nytt på dagis. Vilhelm har inte velat sova där på hela veckan trots att han har både nappen och giraffen där, så imorgon ska vi prova att ta med hans älskade igelkottar och se om han vill sova då. Jag har inte velat ta med dem till dagis då det skulle vara en katastrof om de försvann eller glömdes kvar eftersom han måste ha dem när han ska sova på kvällen. Vi testar. Om det fungerar får vi köpa två nya kottar som han kan ha på dagis så att vi inte behöver flytta dem mellan två ställen hela tiden. Först började vi fundera på om han blivit för stor för att sova middag men när han är hemma sover han middag i flera timmar och man märker att han är väldigt trött de dagar han inte sovit på dagis. Håll tummarna.
 
Busungen:
 
 
 
 
 
 
 

Mammaskryt på hög nivå

Nu måste jag faktiskt få skryta lite. Vilhelm har blivit mätt och vägd och nu väger han 11.4 kilo och är 85 cm lång, han är snart ifatt normalkurvan! Senast han vägdes och mättes var i februari och då vägde han 10 kilo och var 81 lång om jag inte kommer ihåg helt fel. Vad han växer! Men man känner faktiskt att han blivit tyngre (eller att jag blivit svagare...), och han fyller ut sina kläder på ett helt annat sätt nu är förut - nu har han till och med byxor som är för tighta i midjan trots att de har lagom längd i benen. Lång märker man också att han blivit - han når upp överallt...
 
Lite mer mammastolthet. För någon vecka sedan var jag på vårdcentralen och lämnade några rör blod och där träffade jag på BVC-sköterskan. Självklart måste jag ju berätta hur duktig han är på att prata (speciellt när de säger det på dagis också, då måste man ju få skryta lite!) och hon sa då att det fanns risk att han skulle få tråkigt om han bara umgås med jämnåriga som inte pratar lika mycket. Tänk att min lilla, lilla prematur skulle bli så duktig så att BVC-sköterskan tror att han kommer få det tråkigt på dagis för att han ligger före de andra! Tänk om jag hade vetat det för två år sedan, det skulle jag aldrig ha trott på. Eller jo. Det skulle jag, jag har vetat hela tiden att det inte skulle vara något fel på Vilhelm på grund av hans tidiga födsel.
 
Det var dagens skryt.
 
Mindre nöjd var neurologen Jocke och Vilhelm var hos igår. När vi var där i februari hade han inget att invända men nu hittade han fel både här och där. Han tyckte att vänsterarmen och vänsterbenet var stelt. Men jag är ändå inte beredd att hålla med helt utan utmanar hans sju år på läkarlinjen och några år till för specialisering inom neurologi. Jocke visade mig hur neurologen hade böjt Vilhelms arm och ben för att fastslå att de inte var korrekta och det visade sig att jag inte heller kan göra de rörelser neurologen påpekade att Vilhelm inte kan. Det är alltså lika mycket fel på mig, och jag är född bara 44 minuter före utsatt datum. Varför lyssnar ingen på mig när jag säger att Vilhelm tyvärr har fått mina stela leder och osmidiga kropp?
 
Ibland blir man lite trött. Vi ska tillbaka om två månader och då ska jag se till att det blir på ett datum då jag kan följa med så att de kan få böja mina armar och ben och se att det är på grund av mig Vilhelm ser ut som han gör. Men å andra sidan är det ju bra att de försöker mjuka upp honom, de hade pratat om att eventuellt skicka en remiss till habiliteringen, men för att kunna göra de måste de sätta en diagnos på Vilhelm och jag vill inte att det ska sitta någon diagnos på honom (vad ska försäkringsbolaget säga?). Jag har inte känt mig speciellt handikappad under min uppväxt. Jag visste inte ens att jag hade nedsatt rörlighet i vänster armbåge, det upptäckte jag igår när Jocke visade hur de gjort med Vilhelms arm. Man klarar sig tydligen ganska bra ändå.
 
Nu ska jag ta och sova lite. Tyvärr börjar inte helgen imorgon kväll utan först på lördag eftermiddag. Jag börjar känna mig lite utarbetad.
 

Fin present

När Vilhelm och vi var på neonatalen fick vi varje vecka besök av pappas gamla kompis Ewa som var på sjukhuset en gång i veckan för att få strålbehandling. Hon blev så totalt betagen av Vilhelm att hon sa att hon skulle göra en keramiktavla med hans namn och födelsedatum. Sista gången vi träffades var på Vilhelms ettårskalas och då berättade hon att hon skulle göra färdigt tavlan så fort hennes händer börjat fungera normalt igen efter strålbehandlingen. Men vi sågs inte mer, hon dog några veckor efteråt.
 
Men. I förra veckan ringde Ewas mamma och berättade att hon hittat en tavla som det stod "Vilhelm" på och undrade om det inte var någon mina föräldrar kände. Hon hann göra färdigt den! Så roligt för Vilhelm att ha ett minne av Ewa som var och hälsade på honom så ofta när han var riktigt, riktigt liten!
 
 
Den har fått en hedersplats bland bebisbilderna på väggen.
 

Say hello to Gosse Carlsson nummer två!

 
Det blir en lillebror! Jag förstod väl att det var så men allt mammas prat om en flicka har distraherat mig lite... Jag kan inte se mig själv som en flickmamma. Jocke tyckte det var bra eftersom det då (enligt vad han tror) inte kommer bli så trångt i badrummet på morgonen och inget bråk och skrik när de kommer upp i tonåren. Han har redan börjat planera allt roligt de ska hitta på och alla fotbollsmatcher de ska gå på och att han ska vara tränare för deras fotbollslag. Det blir alltså mycket lugn och ro för mig i framtiden.
 
Allt var som det skulle, fint hjärta, alla tre delar av hjärnan var på plats, tio fingrar och tio tår, en liten tunga. Men den här lillen var inte lika lugn som Vilhelm var. När vi var där för två år sedan fick vi gå ut och sätta oss i väntrummet och peta på magen i 20 minuter för att han skulle vakna och vända på sig så att ultraljudsteknikern kunde se alla kroppsdelar som behövdes se, men den här gången var det inget tal om pet på magen. Lillen sparkade och slog och sprattlade och gapade och räckte ut tungan till oss och var inte stilla alls! Det blir nog en liten vild en.
 
Nu vågar jag vara glad.

Hur ska detta gå?

Så var den stora dagen här. Imorgon klockan 8.00 ska jag få se om det är en levande livsduglig liten plutt där inne eller om det är något annat.
 
Nu ska vi hoppas det går bra och jag ska sluta tänka på magsäckar som inte finns, njurar som inte fungerar och icke existerande hjärnhalvor. Han/hon sparkar i alla fall på sina bestämda tider så en fungerande hjärna som kan koordinera rörelserna verkar åtminstone finnas.
 
Men jag har ingen som helst lust att gå igenom dörren till förlossningen (samma ingång som till specialistmödravåden där jag ska göra ultraljudet), senast jag gick in genom den dörren tog det fem veckor innan jag kom ut igen.
 
Idag har vi varit i Arboga och badat. Det måste vi absolut göra om oftare, vi har ju till och med köpt ett 15-gångers kort som vi aldrig använt och som måste användas innan december. Vilhelm har åkt vattenrutschbana, med pappa såklart, simmat i värmebassängen, lekt i plaskpoolen, ätit korv med mos och simmat genom grottan och vattenfallet. När vi hade badat färdigt blev han arg för att vi inte skulle åka buss hem. Vi har väl aldrig åkt buss... Han hade tydligen sett en buss när han var i Köping med farmor och sedan dess har han varit fast besluten om att en dag få åka buss.
 
Badabada!
 
 

14.58 vs 15.01

Lillen/lillan är lika tidsinställd som Vilhelm var. Igår började den sparka klockan 15.01 och idag började den sparka klockan 14.58, något säger mig att den här lillen kommer tycka om rutiner precis lika mycket som Vilhelm!
 
Vilhelms första dag på dagis gick bra, han hade inte hunnit säga hejdå till Jocke i morse utan gick direkt till sandlådan och de andra barnen och när Jocke kom och hämtade honom hade han suttit och tittat i en bok och egentligen inte alls varit så sugen på att åka hem. Bra att han trivs så bra, det underlättar verkligen vår vardag och lättar på mitt dåliga samvete.
 
För övrigt så träffade jag idag en doktor på jobbet som var så glad över att hon fyndat ett par träningsbyxor för bara 59 kronor. Hon brukar inte säga så mycket annars men idag var hon överlycklig över detta superfynd. Det känns faktiskt bra att det finns folk som kan behålla fötterna på jorden trots att de tjänar 75 000 kronor i månaden. Jag lovar att vara lika glad över ett bra pris när jag får min löneförhöjning till 75 000 i månaden.

Dagisdags igen

Imorgon är det dags för dagis igen efter nästan två månaders sommarlov. Vilhelms minne är helt otroligt, när vi berättade att han ska till dagis igen sa han "Ingalill, Jessica!" (dagisfröknar) och "Maja!" (liten kompis). Hur kan han komma ihåg namn efter så lång tid? Hoppas han får det roligt i alla fall.
 
Två månader sedan. "Hejdå dagis!":
 
 

Spark!

Nu har Jocke också fått sig en spark av lillbebisen. Den är jättelik Vilhelm, den sparkar lite på morgonen, lite mitt på dagen och lite på kvällen. Men den här lillen är lite, lite morgontröttare, Vilhelm sparkade klockan 8, 14 och 21, den här lillen sparkar vid 10, 15 och 22. Lika regelbunden. Det blir nog en liten Vilhelmkopia. Hoppas!

2-årskalas

Idag var vi på kalas för lilla Elma. Vilhelm valde sina kläder själv, det blev bilskjortan, snyggjeansen och nya hatten:
 

Så kom den till slut...

...dagen då Vilhelm insåg att han inte behöver ligga kvar i sängen bara för att vi lagt honom där. Det är bra Vilhelm, fight the power, låt inte överheten (mamma och pappa) bestämma över dig!
 
Men lite besvärligare blev vår kväll...

Tack för hjälpen lillgubben!

 

Laga bilen

Den höll i 30 år men sedan kom Vilhelm. Han tänker bli bilmekaniker precis som morfar.
 
 
 

Maaat!

Just nu är jag extremt sugen på den vegetariska kinamaten jag och Judith köpte i Pasadena. Lika god mat finns inte i Sverige så det är väl bara att sätta sig i bilen och åka till Arlanda nu då?
 
Idag har jag varit lite sådär lagom husmoderlig så här på tisdagskvällen. Svarta/röda vinbär och jordgubbar:
 
 

Semester på gång

 
Nu vet jag vad jag har glömt - alla semesterbilder ligger kvar i kameran! Någon dag när ni minst anar det kommer det en bildbomb från Köpenhamn och Sundsvall.
 
Här börjar vi med slottsparken i Köpenhamn...
 
 
 
 

mammatexter.blogg.se

Bloggen om Vilhelm och Axel. Vilhelm föddes elva veckor för tidigt i september 2011 och lilla lillebror Axel kom fyra veckor tidigare än beräknat i december 2013

RSS 2.0