Bad med sysslingarna

Igår var vi och badade med kusinerna och sysslingarna. Mormor, morfar och moster (mamma/pappa/syster) var också med den här gången. Vilhelm var ivrig att komma iväg:
 
 
Bada, bada, bada!
 
 
 
Efter allt badande var Vilhelm så trött så att han sov ända fram till middagen. Men sedan var han pigg och glad igen och redo att ställa upp på lite fler bilder med nya kameran, det finns så många olika funktioner som måste provas!
 

I love nya kameran

Att köpa en ny superkamera är utan tvekan det bästa beslutet jag tagit i år näst efter att uppgradera till snabbare internet. Titta vilka fina bilder man kan ta med nya kameran:
 
 
Man behöver inte ens hålla på att zooma och greja, det fixar kameran helt själv!
 
Men Vilhelm är lite tveksam. Han blir väldigt allvarlig när kameran kommer fram och vill varken skratta eller titta in i kameran. Han tyckte nog bättre om den lilla rosa kameran.
 
Den stickade tröjan kom hans gammelfaster förbi med idag, han tyckte den var så skön så att han inte ens protesterade när jag tog på honom en tjock tröja fast vi inte skulle gå ut. På tal om att gå ut så har Vilhelm och jag inte kunnat gå ut i det fina vädret idag - Jocke tog nämligen med sig vagnen till jobbet. Av misstag (säger han, men jag tror att han ville att Vilhelm och jag skulle sitta inne hela dagen...)

Inga shorts

Om två veckor åker vi till Kanarieöarna och Vilhelm har inte ett enda par shorts eller sommarskor i rätt storlek. Var får man tag på sommarkläder mitt i vintern? Barnsecondhanden kanske? På Tradera fanns det i alla fall inte.
 
Vilhelm och jag har ägnat förmiddagen till att sortera bland alla tidningar och papper som ligger under soffbordet. Det är just det här som är anledningen till att jag inte ville ha ett soffbord med hylla under, det är alldeles för lätt att bara lägga ner all gammal skit som man inte orkar bestämma sig för var man ska lägga. Men nu är det rensat och fint och jag hittade en räkning under soffan som skulle ha varit betald igår. Vilhelm är expert på att lägga viktiga saker under soffan, men nu ska det bli ändring på det. Alla viktiga papper ska lägga på ett bättre ställe från och med idag!
 
Vilhelm läser morgontidningen till frukosten:
 
 
 

Tand nummer fyra

Det är verkligen inte konstigt att Vilhelm har varit lite gnällig på senaste tiden. Inte bara har han världens värsta slemhosta och feber utan han har också fått två nya tänder på två dagar, och vilken sekund som helst kommer den tredje fram. Så nu har han de två undre framtänderna, den övre högra och den bredvid högra framtanden, vänster fram är på väg. 
 
Vilhelm. Jag lovar att inte klaga på att du är gnällig, du har verkligen en bra anledning till det!
 
Men snälla Vilhelm. Du får väldigt gärna sluta gnissla dina små tänder mot varandra även om jag vet att det är väldigt roligt.

Ny kamera

Vi har köpt en ny superkamera. Jocke har lekt med den hela dagen och här är resultatet:
 
 
Väldigt bra kamera!

Vilhelms jul 2012

Vilhelms jul 2012 i bilder:
 
 
Det var Vilhelms jul 2012. Vi började hos farmor, fastrarna och farbror pch åkte sedan vidare till mormor, morfar, moster och gammelgammelmorbror. Vilhelm var glad och nöjd trots sin förkylning, han är helt otroligt duktig på att äta sin medicin, inte en sur min trots att den kanske inte är så god!
 
Vilhelms julklappar:
 
 
Mycket bilar blev det, och Vilhelm kunde inte ha blivit mer överlycklig! Kläderna slängde han bara åt sidan direkt på jakt efter nästa bilpaket. Tusenlappen tänkte han slänga i soptunnan, men där gick Jockes och min gräns för bortskämdhet...
 
Idag kom den tredje tanden fram, den högre övre framtanden, den vänstra ligger precis under tandköttet så den kommer nog fram vilken dag som helst.

Sjuk jul?

Jag: "Skratta nu Vilhelm så vi får ett fint kort!"
 
 
Vilhelm: "HAHAHA!!"
 
Imorse vaknade jag av att Vilhelm tog sitt lilla finger och petade i mitt öga medan han stolt sa "öga!". Och det är ju bra att han använder sina nya ord så det är ju klart att han får peta mig i ögat om han vill det (mammakärleken tillåter allt!) men det är ju bra om jag åtminstone är lite förberedd innan.
 
Vilhelm har fått min hosta och min tappade röst. Men istället för att vara tyst och vila rösten en liten stund tycker han det är jätteroligt att prova sin nya hesa röst som inte alls låter så som han är van att det låter när han pratar. Därför måste han göra små ljud hela tiden bara för att höra hur det låter. Vi får se hur han mår imorgon. Men det är ju ändå julafton så han blir nog tvungen att hälsa på släkten i alla fall en liten stund hur han än mår. Alvedon och Bisolvon hjälper mot allt!
 
Vilhelm har kommit in i en sallads- och grönsaksperiod. Är det ärtor på vår tallrik ska han ha ärtor, är det salladsblad på vår tallrik ska Vilhelm ha sallad. Idag åt han spenatblad med stor aptit. Jag som trodde att barn skulle krångla med maten. Nejdå, inte Vilhelm, han äter allt som finns att äta!
 
Nu ska jag måla naglarna i någon fin julfärg. God Jul!

6 kilo och 25 cm

 Julen 2011:
 
Julen 2012:
 

Kolakok

Katastrofområde:
 
 
Vilhelm och jag har gjort två sorters kola - mint och lakrits. Jag har stökat till på diskbänken och Vilhelm har tömt kökslådorna. Vilket team vi är!

Blöjreklam

Typiskt att Liberoblöjorna inte är bra alls utan bara läcker nu när Vilhelm har blivit deras ansikt utåt...
 

Årets julbrev till avd 69

God Jul önskar Vilhelm!

 

Nu är jag 15 månader och full av bus. Jag ägnar mina dagar åt att krypa runt jättefort och det går så bra att krypa så jag ser ingen anledning till att lära mig gå trots att mamma och pappa tjatar på mig. Jag tycker också om att städa och drar gärna runt på min dammsugare eller skrapar golvet med fönsterskrapan eller hjälper till att plocka ur diskmaskinen.

Jag kan peka ut alla mina kroppsdelar och håller på att lära mig bokstäver och färger.  Jag äter fortfarande som en häst och sover gott på nätterna!

Jag väger nu 9500 gram och är 76 cm lång. I mars börjar jag på dagis! 

Hälsningar från Vilhelm Carlsson från Kungsör som bodde hos er mellan den 6/9 – 10/10 2011 med mamma och pappa Susanne och Joakim

I love you snabbare internet

Att uppgradera till ett snabbare internet har visat sig vara det bästa beslut jag någonsin tagit. Nu kan jag äntligen ta igen alla avsnitt av "Unga mödrar" som jag missat under våren när jag var på jobbet! Wihoo!
 
Vilhelm lär sig alfabetet:
 
 
A, B och L har han lärt sig.
 
Nu ska jag titta på lite mer Unga Mödrar tills Vilhelm vaknar. Vem har sagt att det är jobbigt att vara mammaledig? Jag? Nejdå!

Nu har jag massor jag inte kan berätta!

Nu har jag varit tyst nästan hela dagen, förutom när Vilhelm tänkte stoppa marsvinens vattenflaska/morot/äpple/hö/bajs i munnen. Och så läste jag ju så klart en godnattsaga för honom. Men det är inte förens man förlorat förmågan att prata som man inser hur mycket man har att säga. Usch vad tråkigt det här är och usch vad mycket jag känner att jag vill berätta för alla mina närmaste, eller vem som helst som vill lyssna.
 
Jag har försökt städa lite i hallen under eftermiddagen. Vilhelm hjälpte till för att få det så som han vill ha det:
 
 
 
Jag gav upp det där med städningen och satte Vilhelm vid köksbordet med sina kritor istället:
 
Det var bara roligt en jätteliten stund men han blev nöjd när han fick rita i almanackan i stället. Så nu kommer vi hitta röda streck lite här och där under året.
 
Pappa och Vilhelm tittar på hästar medan mamma vilar sig i form hemma i soffan:
 

Onödigt

Jag såg på en facebooksida att många tycker det är en jättebra idé att väga sina barns mat så att de får exakt lika mycket varje gång. Varför då undrar jag då? Det är väl bara att mata barnet tills han är mätt och är han inte mätt när maten är slut så får man ge mer mat, är han mätt innan tallriken är tom får man äta upp resten själv. Värre än så är det väl inte. Varför måste man krångla till allt så mycket? Måste allt kontrolleras?
 
Hälsningar från däliga mamman som inte bryr sig om sitt barns bästa och därför inte väger hans mat

Tyst och lungt?

Nu har Vilhelms förkylning hamnat på mig. Fast 100 gånger värre. Min röst är helt borta sedan i går eftermiddag, som tur var fick jag tag på min frisör på förmiddagen så att jag kunde viska fram vad jag ville. Hon måste ha trott att det var någon riktigt konstig människa med ett väldigt grovt talfel som busringde. Värre blev det imorse när chefen i Västerås ringde - när jag svarade kom det inte fram ett ljud så jag fick lägga på luren i örat på henne och skicka ett sms där jag förklarade läget. Lite pinsamt...
 
Så nu ska jag vara tyst till 14.45 när Jocke åker till jobbet och sedan har jag ju inte så mycket val annat än att prata när jag är ensam med Vilhelm.
 
Igår när Jocke kom hem stängde jag in mig i arbets/gäst/extrarummet med datan för att vara tyst och sitta i tystnad och stillhet och fixa lite grejer som behövde fixas och som inte blivit av än. Vilhelm lekte med pappa i vardagsrummet men flera gånger kom krypandes med högsta fart in till mig och ropade "mammamammamamma". Så han kan ju faktiskt säga "mamma" också, han har väl inte tyckt att han haft någon anledning att säga det tidigare när vi ändå alltid är tillsammans!
 
Ett annat ord han lärt sig säga är "Öga". Han petar på gosedjurens öga eller mitt öga (Aj!) och säger "ögga!".
 
Vi har uppgraderat vårt internet så nu hinner jag göra allt jag brukar göra på internet på rekordtid! Vad ska jag göra med all tid jag får över?

Ettusentrehundraåttiofem gram

Gissa hur förvånad jag blev när jag såg att marsvinet Julius väger exakt lika mycket som Vilhelm gjorde som nyfödd? 1385 gram.
 
 
Så nu är det bara att gå och lyfta upp Julius när man vill komma ihåg hur det kändes att lyfta en nyfödd Vilhelm.
 
"Nej, det skrikande monstret kommer hitåt!"
 

Ibbe

Har jag berättat att Vilhelm har ett namn på sig själv? IBBE = Vilhelm. Frågar man var Vilhelm är pekar han på korten på sig själv och säger "Ibbe!". Ordförråd så här långt:
  • Ibbe
  • Mmmmm (bil)
  • Pappa
  • Eeeeejjjj (katten Lisa)
  • Ba (Banan)
  • Eple (äpple)
  • Vovvovvov (hund)
  • Hejdå
  • Hej
  • Bääää (Vill att vi ska sjunga ""Bä, bä vita lamm")
Fast han verkar förstå allt vi säger och följer de uppmaningar vi ger honom. Ibland. Ibland är det roligare att slänga ut marsvinens hö och hus på golvet än att lyssna på oss när vi säger "Nej!" och "Lägg tillbaka huset!". Imorse kröp han fram till blomman i sovrummet (som han vet att han inte får röra) sedan ställde han sig och tittade på blomman, på mig, på blomman, på mig och sedan skakade han på huvudet som han gör när vi säger "Nej!" innan jag hunnit säga npgot. Han vet precis vad han inte får göra men ibland måste han ju prova ändå bara för att se vad som händer...
 
Mer framsteg! Vilhelm stod utan stöd i flera sekunder idag! Säkert 10 sekunder innan han satte sig ner. Vi hade ju tänkt att han skulle gå till jul så nu får vi sätta (ställa) honom i hårdträning.
 
Vilhelm spelar bilspel på Playstationet med pappa:
 
 
 

Varför är det så långt kvar till pensionen?

Förr i tiden när jag var sjuk:
  • Ligga i soffan och kolla på tv
Nu för tiden när jag är sjuk:
  • Begrava Bambi
  • Tvätta
  • Hänga tvätt
  • Duscha nerbajsad Vilhelm
  • Diska
  • Handla
  • Lämna grejer hos mamma
  • Göra julgodis
  • Laga mat
  • Tvätta Vilhelm igen
  • Städa köket igen
  • Försöka sitta i soffan och ta det lungt. Bli klättrad på av Vilhelm som vill busa.
Nästa chans att vara sjuk blir när Vilhelm och hans syskon har flyttat hemifrån och jag har gått i pension. Då ska jag minsann vara sjuk om det så blir det sista jag gör!
 
Gung-gung:
 
 
 

Jaha, då var man sämst igen då

Igår var jag världens sämsta mamma nu igen. Vi var på avslutning på Klapp och Klang i kyrkan och det var tydligen bara jag som inte hade förstått att Klapp och Klang-avslutning = tomtekläder på. Alltså var Vilhelm det enda barnet som inte var utklädd till tomte. Dåligt, dåligt. Jag har inte ens köpt en tomtedress till Vilhelm i år, förra året hade han däremot två så det faktum att jag var en sån supermamma då kanske väger upp det faktum att jag suger som mamma i år.
 
Nästa år ska han ha både en tomtedress, en pepparkaksdress, en stjärngossedress och en idoltröja med Jesusbarnet. Så det så.
 
"Jag tycker om dig ändå mamma! Så här mycket!" (hoppas jag att han säger....)
 
 
 
 
 

Lussebulle

Lucia med lussebulle som Vilhelm flörtade till sig på julmarknaden i lördags:
 
 
Var ska man ha bh:n om inte runt halsen?
 
 
Allt ska var på huvudet eller runt halsen. När vi slog in julklappar skulle alla kvitton vara på huvudet och när jag täckte över maten med aluminiumfolie blev det en foliehatt istället. Men mössan ska helst inte vara på huvudet, då blir det en sån här allvarlig min:
 
 
Aj, vaccination!
 
 
Bvc-sköterskan tyckte att Vilhelm borde vaccineras mot Hepatit innan Kanarieöarnaresan så det blev ett litet plåster som gjorde väldigt ont att ta bort trots plåsterborttagningsspray. Hon var så imponerad över hans längdutveckling - han har växt 2.5 cm på en månad! Inte konstigt att storlek 74 börjar bli för korta! Så nu är han 76 cm lång och väger imponerande 9.4 kilo. Tjockisen!
 
Bambi håller på att dö. Jag trodde han var död imorse men när jag plockade upp honom kände jag ett litet, litet hjärta som slog långsamt. Det är nog det bästa för honom, vi vet ju inte hur gammal han är, och han har varit hängig ganska länge nu. Så nu måste vi försöka para ihop Bambis burkompis Sotis med Julius så at han inte behöver vara ensam, vi får se om de accepterar varandra.
 

Luciafrid

Vi hade ju bestämt att Vilhelm så småningom skulle lära sig att somna utan att vi sitter bredvid hans säng och nu har jag bestämt att den dagen blir idag. Han har hittat på en rolig lek som kallas "vända-mig-trettio-gånger-trots-att-jag-är-jättetrött". Därför tar det minst 45 minuter innan han somnar och han blir mer och mer uppjagad ju fler gånger vi vänder honom tillbaka på rygg. Så nu försöker vi få honom att somna en liten stund men när han börjar snurra runt går vi därifrån och då lugnar han faktiskt ner sig och ligger och pratar för sig själv istället. Skönt att han inte skriker hysteriskt så fort vi lämnar honom utan att han (precis som med allt annat....) helt enkelt accepterar situationen.

Fast nu behövde han lite hjälp. Han hade suttit och pratat i sängen i 30 minuter och slängt ut både nappen och gosekotten på golvet så då gick det tydligen inte att somna. Jag gick in och gav honom nappen och igelkotten och la honom på rygg och han somnade på 15 sekunder. Lilla gubben, det är inte lätt att vara liten och trött och förkyld!

Imorse hörde vi ett luciatåg med barn på radion och Vilhelm blev helt tyst och bara lyssnade andäktigt i flera minuter. Han tyckte det var så fint! Julfriden fick dock ett abrupt slut när Vilhelm satte frukosttallriken med youghurt och banan på huvudet. Undar varför inte jag måste tvätta håret efter varje måltid?

Inte trött

Klockan är 20.55 och Vilhelm ligger fortfarande och skrattar i sin säng och verkar inte ha några som helst planer på att somna. Hur kan en så förkyld ettåring ha så mycket energi?
 
Nu har Jocke gett upp och gått och lagat mat istället, vi får se om han lyckas somna själv. Jag har ju inte tid, jag måste ju kolla på CSI!
 
 

Pepparkaksbak nummer två

Jocke verkar ha varit den enda på julfesten som var nykter så därför vann han en annanasflaska i limbotävlingen. Roligt tyckte Vilhelm:
 
 
Söndagar är pepparkaksdag. Idag var det pepparkaksbak hos farmor medan jag var på jobbet, och pepparkaksdegen var precis lika god idag som den var förra lördagen.
 
 
Den konstiga minen beror på att han gnisslar tänder trots att han bara har två undertänder att gnissla mot tandköttet med, vad obehagligt det kommer bli när han får tänder i överkäken att gnissla mot! Men det blir ändå skönt när de där övertänderna kommer fram så att han kan bli sitt gamla vanliga jag igen. Inte för att han är så väldigt jobbig nu heller, men mer gnäll än vanligt är det och han vaknar oftare på nätterna. Fast det kan ju bero på att han håller på att lära sig gå, han har nog väldigt mycket att bearbeta på nätterna för han verkar drömma mycket.
 
Igår kväll vaknade han flera gånger för att han var täppt i näsan (så går det när man går på öppna förskolan och träffar andra bakteriebomber) och vi droppade i saltlösning och sög med snorsugen och klappade på huvudet men ingenting hjälpte. Tills jag kom på att vi självklart skulle använda nässprayen jag köpte förra gången han var snorig. Vilken superbra apotekare jag är som inte ens vet vilka medciner jag har i medicinskåpet.
 
Annat roligt Vilhelm fick göra i Köping var att åka racerbil, gissa hur glad han blev när farmor la i två femmor så att den startade:
 
 
....och gunga lite Barbapappa:
 
 
Imorgon fortsätter "Operation förbättra immunförsvaret" med ett besök på Kungsörs öppna förskola, under förutsättning att snorigheten inte utvecklas till en förkylning under natten.
 

Tugga, tugga

 
Ännu mer pulkabilder! Nu måste vi bara hitta en lagom stor backe att putta pulkan nedför.
 
Ikväll är Jocke på julmiddag med jobbet så Vilhelm och jag har fått roa oss själva hela eftermiddagen och kvällen. Vi började med att åka och köpa julklappar. Eftersom min familj har bestämt att de inte vill ha några julklappar (och att jag inte får några av dem heller) så får jag lägga hela julklappsbudgeten på Jocke och Vilhelm istället. Det blev tre julklappar till Jocke och så hittade jag äntligen, äntligen den där tigerdressen från Lindex. Jag slet åt mig den sista i storlek 86 och kan äntligen sluta leta.
 
Men Vilhelm var inte på sitt bästa shoppinghumör idag, jag skyller på tänderna eftersom han brukar tycka det är jätteroligt att gå i affärer. Trots sitt dåliga humör och det faktum att nappen låg kvar hemma i sängen ("Nej, jag behöver inte ta med den, han är ju stor nu!") fick han leenden och kommentarer och klappar på kinden i varenda affär. Gosplutt!
 
 
Gosplutten tuggar i sig mitt förkläde.
 
För övrigt så börjar Vilhelm bli en riktig expert på att äta själv med sked - det enda han kräver är att man klappar händerna och berättar för honom hur duktig han är efter varje tugga han tar. Det är bäst att jag berättar detta för dagispersonalen på en gång.
 
 
 

Flört-Vilhelm

Vilhelm och jag har varit ute och sprungit i snön och Vilhelm har tittat rakt upp och fångat snöflingor i munnen.
 
 
Vilhelm kämpar med sig själv - han står vid dörrposten och vill så gärna släppa taget och springa iväg mot nya äventyr, men han vågar inte. Så han står och väger fördelar mot nackdelar och väljer till slut att sätta sig ner istället. Kom igen nu Vilhelm! Du kan om du bara vågar!
 
Det hände en intressant sak alldeles nyss. Vilhelm och jag satt och tog av ytterkläderna efter pulkaåkningen när det kom en kille med en fiskbil och gav oss två torskfiléer bara för att jag sa att jag åt mycket fick och tyckte att hans produkter verkade bra. De verkade faktiskt bra på riktigt, jag hittade inte bara på. Så nu blir det fisk till middag. Det var kanske för att Vilhelm var så söt, det har ju gett gratis saker förut, både glass och bättre ränta på bolånet.
 
Vilhelm städar vidare, nu var det golven som behövde torkas:
 

Rent at last

Imorse var allt skit men nu har Vilhelm och jag städat hela förmiddagen och jag håller på att tvätta allt som kan tvättas i tvättmaskinen, så nu går det bättre att andas här inne. Jag är så trött på allt damm!
 
Pappa/morfar kom och hälsade på precis när vi var färdiga med att torka golven och Vilhelm pekade med bekymrad min på sina blöta händer och berättade på sitt eget språk precis hur blött det blivit när han kröp på det nysvabbade golvet.
 
 

Julklappsshopping

Stackars Bambi fick en till antibiotikakur och blev tömd på säkert 1 dl var. Jag fick med mig några små knivblad som jag ska använda om såret varur jag ska tömma bölden växer igen och jag gjorde ett försök idag, man jag kan verkligen inte skära i min lilla älskling! Varför blev jag inte sjuksköterska istället? Vi får se hur det går, jag kan ju inte fortsätta betala 800 kronor till veterinären varannan vecka.
 
Efter veterinärbesöket var Vilhelm lite trött och jag trodde han skulle vakna när jag la ner honom på golvet för att jag skulle kunna ta av mig skorna. Men han vaknade inte utan sov glatt vidare och jag ville inte väcka honom.
 
Idag åkte vi till Eskilstuna och la lite pengar på julklappar istället för veterinärbesök. Där hade de en fin julgran och en rolig bil:
 

Mmmmm chokladkalender

 
Mmmmm, chokladkalender...
 
Äntligen har vi hittat ett sätt att få Vilhelm att stanna på det ställe vi sätter ner honom, vi stänger in honom i marsvinsburen!
 
 
Nejdå, vi plockade upp honom efter att kortet var taget...
 
Nu måste jag passa på att skryta lite mer om min ovanligt intelligenta son - han kan nästan alla bilder i pekboken! Han kan inte docka eftersom han inte har någon docka och han kan inte youghurt eftersom den inte ser ut som den youghurt Vilhelm brukar äta. Men annars kan han allt!
 
Nu ska jag ringa veterinären (för hundrade gången, de kommer snart sluta svara när jag ringer...) och höra vad jag egentligen ska göra med stackars Bambi. Om det inte var så kallt skulle jag ta med Vilhelm på en promenad i vagnen men 12.6 minusgrader är inte bra för hans kinder även om solen skiner.

Äta, äta liten kaka (deg)

 
Idag har jag varit på jobbet och pratat med några minst sagt intressanta kunder och under tiden var Vilhelm i Köping med farmor och faster. De gick på julmarknad och träffade Vilhelms syssling. Julmarknaden var tydligen ganska tröttsam eftersom jag hittade bilden ovanför i kameran.
 
När jag diskuterat färdigt med mina kunder åkte vi allihopa till mormor, morfar och moster och bakade pepparkakor och drack glögg. Eller bakade är kanske att överdriva, för Vilhelms del handlade det mest om att äta deg. Förra året kunde jag knappt baka för att han ville äta hela tiden och i år hade jag också lite svårt att baka för att jag försökte hålla koll på att Vilhelm inte slängde ner degen på golvet. Gott verkade det i alla fall vara!
 
 
 
Snyggaste dressen om pappa får välja:
 
 
Snyggase frisyren:
 

mammatexter.blogg.se

Bloggen om Vilhelm och Axel. Vilhelm föddes elva veckor för tidigt i september 2011 och lilla lillebror Axel kom fyra veckor tidigare än beräknat i december 2013

RSS 2.0