Success!

Jag lyckades få iväg två barn hela och rena och med förståndet i behåll (men jag glömde sätta på Vilhelm kalsonger...)   trots en katastrofalt dålig morgon för mig där jag tillbringat största delen av den på toaletten medan Vilhelm stod utanför och berättade att han tyckte synd om mig som var sjuk. Men det gick ändå över förväntan bra, de var så samarbetsvilliga. Vi får se hur det blir på onsdag när jag ska lämna dem 7,15.

Då var det slutligen dags igen...

Imorgon ska jag försöka lämna två barn på dagis. Hur ska det gå? Hinner jag få dem färdiga i tid (men vi mjukstartar, jag behöver inte lämna dem förens 9,15 så helt ogenomförbart är det nog inte)? Tänk om man förstod att uppskatta lyxen med att inte behöva lämna på dagis, så som jag haft det de senaste 1,5 åren.


Inte så roligt att börja på dagis...

Storätaren Axel

Jag åt en macka till frukost, Axel åt....TRE! Var gör han av all mat han stoppar i sig?


Ojdå, vad hände här?

Förra helgen


Vilhelm hittade mina bröllopsskor när jag letade efter Axels gummistövlar, de passade perfekt!



Sedan hittade han min anatomibok från apotekarprogrammet, han tyckte den var jätteintressant och frågade och pratade om kroppsdelarna ända tills han fick syn på en målad bild på ett skelett, då blev det för läskigt. Riktiga kroppsdelar är inga problem, låtsasskelett är problem. När Jocke kom hem från träningen visade han bilderna och berättade var i kroppen varje skelettdel sitter. Han ska bli doktor när han blir stor.


Hej kompis! Vi har fått upp lite mer saker på väggarna.


Blir han inte doktor så blir han byggnadsingenjör. Här har han byggt en biltvätt.


Vilhelm tar cykelvägen, Axel och jag går på bilvägen.



Inskolning

Min lilla, lilla bebis har börjat skolas in på dagis (förskola heter det säger Vilhelm så jag får väl börja säga så istället), idag var det min tur att vara med. Det gick bra tycker jag, han var väldigt tveksam i början trots att Vilhelm var med och visade, han ville inte leka eller gå med gåvagnen utan ville mest bara sitta och titta. Sedan upptäckte han traktorerna i sandlådan och lekte lite med dem innan det var dags att gå in och äta lunch. Inne gick det bättre, han är inte så van att krypa utomhus än så det handlade nog mycket om att han kände sig säkrare inomhus. Han lekte och kröp omkring och tittade på avdelningen utan att bry sig så mycket om vad jag höll på med. Men det mest förvånande av allt - Axel åt hela lunchen med sked! Inte med händerna. Det har aldrig någonsin hänt hemma, här äter han bara med händerna, får fan en sked slänger han iväg den. Vad han kan min lilla plutt.

Medan vi satt och väntade på att Vilhelm skulle bli färdig kröp Axel omkring och tittade sig omkring medan jag satt och pratade med en av mammorna från mammagruppen, så det ska nog gå bra det här också. Imorgon ska Jocke lämna Axel och hämta honom efter lunch (jag är glad att det inte är jag som lämnar honom ...). Spännande.

När vi åkte hem somnade Axel och sov länge i vagnen så Vilhelm och jag planterade lite blommor och grejade i trädgården.


Vi hittade blåsippor i trädgården, vilken lyx!


Påskgranen. Det var inte förhandlingsbart, fjädrarna skulle sitta i granen, inte i en vanlig buske.


Fika.


MammaVilhelm. Det märks att jag varit ute hela dagen, jag har lyckats bränna mig i ansiktet, jag tänkte inte på att solen är så stark redan. 

Axels mage är lite bättre, inga extrema blöjor idag.

Axels dåliga mage

Axel har haft diarrén från helvetet hela helgen, bara på nätterna inget på dagen, bajs överallt och dusch och tvättmaskinsstart klockan fyra på morgonen. Idag började i alla fall lilla stackaren inskolningen på dagis med noggrann information om hans överaktiva mage som åtminstone inte är något smittsamt.

Jag försökte ta kort på lite saker som ska ut på Tradera, Axel tyckte inte det...







....inte Vilhelm heller...


Jag fick fixa det när de sov istället. Linslusar.

Vasaloppet



Det trodde ni inte va? 

(Obsobs, jag ska absolut inte åka Vasaloppet, jag försökte bara öka Jockes chanser att få en plats)

Snygging!

Vilhelm är fin när han ska till dagis:


I förrgår var håret grönt, igår var det rosa.

Ojojoj

Herre min gud vad mycket pengar vi ska få tillbaka på skatten, nu finns det en chans att spara ihop till en fasadmålning till hösten.
 
 
 

Halvt ihjälskrämd



Jag dog litegrann av skräck igår kväll. Där sitter man och läser Aftonbladet i lugn och ro och får helt plötsligt syn på ett hotell man tycker sig känna igen. Så var det igår. Efter lite googlande insåg jag att det var det här hotellet jag bodde på de första dagarna i Los Angeles, innan det blivit bestämt att jag skulle flytta in till Judith. Så extremt läskigt! Inte bara mord och självmord och seriemördare utan även ett lik i vattentanken.

Jag förstod att det var något konstigt med hotellet (som jag förresten blev rekommenderad av skolan att bo på...), det var en väldigt konstig känsla där och det fanns inte en chans att jag tänkte sova med lampan släckt och inte blev det bättre av att jag blev väckt av både skottlossning och skrik de tre nätter jag tillbringade där. Gissa vilken lättnad det var när allt fixat sig med boendet och jag kunde flytta därifrån.

Usch och fy, Vilhelm och Axel ska aldrig någonsin få resa utanför Kungsörs gränser om inte jag har fått boka in dem på ett bra, seriemördarfritt, hotell.

Läskigt är det minsta man kan säga.

Min personliga stylist

Vilhelm har alltid varit noga med hur han ser ut, håret ska kammas och gärna ska det tas i lite mousse också och om jag sminkar mig vill han också göra det. Nu vill han måla naglarna och ha i färgglad hårspray också - alla tånaglar har olika färger, fingernaglarna är röda och svarta och håret är grönt. Mina naglar behövde också bli lite finare tyckte han och valde ut två vårfina färger:


(Och varför är mina ben helt blå på bilden...)

Så jag får kanske aldrig någon dotter men det gör inget när jag ändå har en så skönhetsintresserad son att diskutera nagellacksfärger och ögonskugga med.

Jätteledig

Jag var fruktansvärt ledig torsdag-fredag-lördag så lite saker hann vi ändå med även om vi inte hann med allt jag hoppats på.


Torsdag. Sjukhuset. Neurologen. Inte bra. Sedan IKEA. 

Fler bilder:





Vi upptäckte att vi har självtändande uttag ovanför fönstren, praktiskt att aldrig mer behöva tända en fönsterlampa, de tänds när det skymmer ute och släcks när det ljusnar.


Axel på äventyr. Utedagiset kommer passa honom lika bra som det passar Vilhelm, Axel ser inte heller några hinder när det gäller att ta sig fram utomhus.





Vilhelm hjälpte mig att plantera fröer (och vattna jättejättemycket).


Axels första cykeltur.


...gick till Skillinge udd.




Axel var lite sugen på att bada.










Kolla den mosade chokladbollen i vänsterhanden...


Vilhelm bygger ett garage. Min hjälpsamma lilla kille!

Sol och ledig lördag



Chokladbollen


Vad hände med chokladbollen?


Inga problem, den går fortfarande att äta.

Hemma igen

Resan hem var lika skrikfri som den brukar vara även om Axel tröttnade lite då och då när han upptäckte att han satt fastspänd i stolen, att han dessutom fått tillbaka febern gjorde honom inte mer tålmodig men de var ändå jätteduktiga.

Det var några som tyckte det var roligt att komma hem igår, ännu roligare blev det när det låg ett paket från Pampersklubben innehållande Vilhelms efterlängtade Bobby car-släp och väntade på Konsum:








Det är roligt med semester och det verkar vara nästan lika roligt att komma hem igen. För mig gjorde det varken till eller från att åka hem, jag mådde lika dåligt ändå. Idag är det lite bättre och imorgon kommer det vara superbra (tänk positivt!).

Imorgon åker vi till Västerås och träffar en ortoped. Vi får se vad han tänker hitta på.

Borta

Vi börjar friskna till och har varit ute och åkt pulka hela dagen. Men. Skittelefonen vill inte fungera och alla bilder jag tagit är mystiskt försvunna. Vad trött man blir...

Sjukt

Axel vaknade efter förmiddagsluren med 38,5 graders feber, så nu har vi två sjuklingar lagom till semestern.


Jättejättesjuka. 

Vilhelm föreslog att vi skulle gå till kyrkan och fika så det gjorde vi, det blev inte så mycket fikat för Vilhelm, han var för upptagen med leksakerna på övervåningen.


Vilhelm och Linnéa vinkar till kameran:


Vi tände ett ljus till Anders och mormor:


På väg hem såg vi flera spännande snöplogar och grävskopor med snö på flaket och till slut blev det lite för mycket spännande för Vilhelm så han somnade i pulkan. Inte lätt att vara liten och sjuk.


Jocke och Axel satt och sov i fotöljen:


Vi upptäckte att det inte är i närheten lika lätt att få i Axel medicin. Stackars lilla Axel kämpar för att slippa medan Vilhelm gärna känner efter en extra gång om han inte behöver lite mer medicin.

Snygg till middagen:


Axel äter åtminstone väldigt bra även när han är sjuk, det gör inte Vilhelm. Men nu på eftermiddagen har han börjat äta bättre så han börjar bli friskare. Han fick välja middag själv, det blev grönsaker, tacochips och korvbröd med ketchup.



Sälen!

Nu är vi framme i Sälen efter en lång resa. Vilhelm vaknade med 38,5 graders feber imorse, det var ju lite typiskt att det skulle vara just idag eftersom han inte haft feber på över ett år, men då var det kanske dags nu. Lite Ipren löste problemet tillfälligt åtminstone.


Axel somnade innan vi startat bilen och Vilhelm satt och sjöng fram till Ludvika där han tvärsomnade.

Restaurangen där vi åt lunch var jättestökig med folk överallt, det var en lång, lång kö sista fyra milen (men vi hittade en genväg så det gick bra ändå), Vilhelm mådde dåligt och Axel hade tröttnat på att sitta stilla. Men till slut kom vi ändå fram till en jättefin stuga och massor av snö så imorgon blir det pulkaåkning i alla fall för Axel, vi får se hur Vilhelm mår.


mammatexter.blogg.se

Bloggen om Vilhelm och Axel. Vilhelm föddes elva veckor för tidigt i september 2011 och lilla lillebror Axel kom fyra veckor tidigare än beräknat i december 2013

RSS 2.0