mammatexter.blogg.se

Glöm allt jag sa om att jag trivdes ganska bra på jobbet nu för tiden, det gick snabbt över. Nu är jag så osams med min chef så att jag sökt ett annat jobb på ett konkurrerande apotek.

 

Jag som brukar ställa upp på allt i vanliga fall. Ska jag skylla på att jag är ganska ilsken och aggressiv när jag är gravid eller kan det vara så att jag förstått att jag måste börja stå upp för mig själv, eftersom ingen annan kommer göra det. Igår på veckomötet blev jag så besviken på vår chefs totala brist på förståelse över hur hårt vi jobbat hela sommaren så att jag inte tänker prata med henne mer. Min ena kollega har varit mammaledig över sommaren, vi har inte fått låna in någon vikarie med följden att vi två som varit kvar slitit ihjäl oss. När jag var sjuk kom jag till jobbet ändå eftersom min kollega annars skulle få jobba ensam hela dagen och det är otänkbart, jag har jobbat varannan helg hela juli och augusti men inte haft någon ledig dag mitt i veckan som kompensation sedan i början av juli. Nästa lediga dag är 24:e september och den dagen har jag sett fram emot i 2,5 månad.

 

När jag igår påtalade detta för min chef fick jag bara till svar att vi inte alls var för lite personal och att vi inte kunde förvänta oss någon löneförhöjning eftersom vi fått ett dåligt resultat på mystery shopper-mätningen i juli. Jag blev så arg så att jag inte visste var jag skulle ta vägen! Det är som att prata med en vägg. Så här ska det inte vara. Jag blir tokig. Bråka inte med en gravid Susanne. Hoppas de hör av sig från jobbet jag sökt, jag har jobbade där som kassapersonal under somrarna när jag pluggade och trivdes jättebra. Då återstår bara att lösa problemet med att dagis stänger klockan 19 och jag slutar jobba 19.45 om jag är den som stänger. Det löser sig....