Världsrekord i snor
Nu har vi varit på en timmes introduktion på Vilhelms dagis och jag har inte under hela min livstid sett så mycket snor. Snor överallt. Det känns tröstlöst att hålla på och torka Vilhelms förkylda näsa, snart är han också ett snorigt daigsbarn.
Annars gick besöket jättebra - Vilhelm fick syn på rutschkanan direkt och sedan gick det inte att få honom därifrån förens han fick syn på bilarna och traktorerna i bokhyllan. Och gunghästen. Det här kommer nog gå bra! Personalen verkade också trevlig och bra med barnen. Det är bara maten som fortfarande oroar mig, men han skulle få potatis istället för makaroner, det var inga problem, och forhoppningsvis får han väl snart koll på den där munmotoriken också.
Nu sover han gott i sin säng.
Vilhelm leker med Alla hjärtansdagspresenten från mormor - en kanin som bor i en morot:
Vilhelm matar marsvinen:
Imorgon ska vi eventuellt stanna till 14.00, defintivt till 12.00 berodene på hur det går. Jag är utan tvekan oroligare än både Vilhelm och dagisfröken.
Nu ska jag märka kläder och plocka fram en hög blöjor!