32+3 är för tidigt

 
Nej, det blev inte så mycket bättre av den här veckan. Det blev visserligen ingen förlossning men i alla fall ett besök på förlossningsavdelningen.
 
Jag var hos barnmorskan som planerat på torsdag morgon och då passade jag på att fråga vad de egentligen skrivit i min journal på spec-MVC eftersom hon inte sagt så mycket till mig. Det visade sig att tappen hade halverats till 2,6 cm och mjuknat ganska rejält. Dessutom hade huvudet börjat fixera sig. Det konstiga är att varken doktorn i Västerås eller barnmorskan i Kungsör tyckte det var något som var anmärkningsvärt nog att säga till mig. Det kan väl inte vara varje dag de ser en prematurmamma med en halvvägs förkortad tapp i vecka 32? Sedan sa hon någonting om att "han kan ju komma imorgon eller om en vecka eller så har du en väldig tur och går till vecka 38". Fast det där med vecka 38 lät det inte som att hon menade.... Så jag frågade barnmorskan vad jag skulle göra nu och hon sa ungefär att "Ja, du kan ju sjukskriva dig resten av veckan om du vill det". Hade jag inte frågat skulle hon inte ha föreslagit något och jag hade åkt till jobbet som planerat. Vad trött man blir på att behöva fixa allt själv. Så jag sjukskrev mig motvilligt resten av veckan.
 
Men det är ju klart att man blir orolig när man får höra att bebisen kan komma vilken dag som helst och det tillsammans med all annan skit som varit den här veckan blev tydligen lite mer än jag klarade av så under dagen började jag känna av mer och mer värkar. Inte så smärtsamma som när Vilhelm föddes men ändå inte som det ska vara i vecka 32+3. När jag ringde till förlossningen för att få ett gott råd sa de att jag skulle komma in för en kontroll på en gång (jag hade nog inte nöjt mig med något annat svar....), och väl där visade det sig att jag hade värkar var 7:e minut. Men de var fortfarande inte smärtsamma, de var bara där. Men det är ju precis samma värkar jag haft sedan jag kom tillbaka till jobbet från semestern i juli, som jag inte riktigt har velat trott var värkar.
 
Ingen värk:
 
 
Efter mycket väntande och ingen middag fick vi till slut träffa min favoritdoktor (han som fick ut Vilhelm på två sekunder). Så vi fick titta på lillen i alla olika vinklar, vi fick se hans andningsrörelser och hans små öron och lilla mun. Sedan sjukskrev han mig resten av graviditeten så snabbt att jag inte ens hann protestera. Han sa att det borde ha gjorts redan i måndags. Vad konstigt att det ska bero på vilken doktor man har turen att träffa. Den här doktorn är verkligen bäst! Det måste bero på hans efternamn.
 
Han gav mig i uppdrag att hålla bebisen inne fram till nästa måndag. Om jag klarar det behöver bebisen troligtvis ingen andningshjälp och kommer klara sig ganska bra med livet på utsidan så då får vi åka hem från sjukhuset ganska snart. Efter 1,5 dag som sjukskriven känns det redan mycket bättre så fram till nästa måndag ska jag nog klara mig i alla fall!
 
Nu ska vi åka till min faster och äta pepparkakor. Ja, vi ska åka bil. Hon förbjöd mig att gå trots att det bara är några 100 meter till hennes hus...

Något mer utmanande

Jag tror att Vilhelm behöver lite mer utmaning i sina lekar. Idag ville han lägga pussel så jag tog fram tre pussel och tänkte att han kunde lägga ett i taget, men nej, det tänkte han inte. Han plockade bort alla bitar och la sedan tre pussel samtidigt! Vi får nog ta och hitta på något mer utmanande till honom!
 
 
Här lägger han bondgårdsmemory, men han tyckte det var så roligt att vika och böja bitarna så han får leka under uppsikt, annars har vi bara en hög med trasiga bitar kvar.
 
 

Det fruktade caliciviruset

Som om det inte räcker med en natt på sjukhus har jag också fått magsjuka. Jag har inte haft det på över 15 år så varför inte passa på när man är gravid och lite lagom slutkörd ändå? Idag mår jag bättre så imorgon kan jag gå till jobbet igen. Men vad jobbigt det är att ha magsjuka som vuxen! Ingen som håller koll på när och vad man ska försöka äta och dricka, man får desinficera sin egen toalett och man har en tvååring att ta hand om som inte riktigt förstår det här med att mamma inte orkar leka så mycket som tvååringen skulle vilja.
 
Nu får vi hoppas att Jocke och Vilhelm klarar sig.

Astmadiagnos och prematur födsel på samma vecka?

Jag har förstått att jag vet faktiskt ingenting om hur astma fungerar i praktiken. Jag vet exakt de fysiologiska mekanismerna bakom sjukdomen och exakt hur alla astmaläkemedel verkar men i praktiken vet jag ingenting. Jag vet att man ska undvika kall luft när man har astma men ändå lyckades vi få till ett pip i Vilhelm lungor på den korta stunden han lekte utomhus medan jag klädde på mig och låste ytterdörren för att sedan sätta oss i en redan uppvärmd bil och åka till en varm affär och köpa lite mat. Man ska väl inte behöva förbygga med medicin så fort man ska ut genom dörren? Hur ska det då gå på dagis?
 
I alla fall så gick pipet över och jag börjar fundera på om det kanske var näsan som pep egentligen (full med snor var den). Man lär sig nog med tiden, men jag sitter i alla fall och väntar på att bvc ska ringa upp, jag har 100 frågor till dem.
 
Imorse var jag på det sista ultraljudet på spec-MVC. Det första doktorn som undersökte mig sa var "Oj, vad mycket hår han har!". Helt otroligt att de kan se en sån sak på ultraljudet! Han har gått upp ordentligt i vikt sedan förra beöket, då vägde han 1342 gram och var 5.8% mindre än genomsnitten, nu vägde han 2009 gram och låg helt plötsligt några % över genomsnittet. Det blir nog en fyrakilosbebis till slut. När Vilhelm vägde 1980 gram fick vi åka hem från sjukhuset, tänk att jag har en bebis i storlek med en utskriven Vilhelm inuti mig.
 
Däremot hade det börjat hända lite saker i livmodern, bebisen ligger och trycker nedåt och livmodertappen var inte lika stängd som förut. Hur mycket öppen den var vet jag inte, jag slutade lyssna någonstans innan när hon sa att han låg och tryckte nedåt. Jag ska fråga barnmorskan jag ska till på onsdag om hon kan se några anteckningar från spec-mvc, annars får det bli en överraskning om han kommer snart. Astmadiagnos och prematur förlossning på samma vecka, det skulle väl vara något....?
 
Så här ser bebisen ut nu i vecka 32+0:
 
 
Nu ska jag ta tag i den "lilla" hög med kort vi tagit på Vilhelm fram till hösten 2012, längre än så har jag inte kommit i framkallningen.
 
 

Hur gick det här till egentligen?

Den här helgen blev ju inte riktigt som jag tänkt mig. Det har visat sig att Vilhelms förkylning inte bara är förkylning utan det är astma. Jag förstår ingenting, vi har vabbat sammanlagt fyra dagar med Vilhelm sedan i februari och vi har alltid fått höra hur frisk han är med tanke på hur mycket för tidigt född han är och så får han helt plötsligt astma från ingenstans.
 
Det började igår med att han blev väldigt tungandad ju längre dagen gick och till slut började han få svårt att prata och då började jag misstänka att det inte bara var en vanlig förkylning så jag ringde till 1177 som bokade in en tid på barnakuten till oss på en gång. Väl där fick Vilhelm andas in både Ventoline, adrenalin och syrgas och fick dessutom några tabletter Betapred. Han var så duktig! Han tog medicinerna med god min, pratade med sköterskorna medan de inhalerade honom och visade doktorn sin biltröja. Redan efter första dosen var han som ny igen och åt tre mandariner och en banan och sprang runt och lekte i väntrummet i väntan på nästa dos. Hyperaktivitet är tydligen ganska vanligt efter ventolineinhalationer fick jag berättat för mig. Sedan fortsattes det inhaleras resten av kvällen tills det beslutades att vi skulle behöva stanna kvar över natten och fortsätta inhalera varannan timme.
 
Inatt fick han låg syresättning igen så han fick på sig en syrgasgrimma . De hade faktiskt precis samma apparater som på avdelning 69 för att visa saturation och puls, enda skillnaden var att mätgrejen den här gången satt på fingret istället för på foten, så vi visste ju precis hur man skulle stänga av larmet och tolka resultaten. Jag tror faktiskt inte att sköterskorna fattade att vi faktiskt suttit och stirrat och knappat på den där apparaten i fem veckor i sträck en gång i tiden.
 
Vid lunchtid idag fick vi tillåtelse att åka hem igen, då låg han på 96 i saturation och hade inget pip i lungorna längre. Så nu sitter vi här med en inhalator och två olika mediciner vi ska ge beroende på symtom. Det var oväntat.
 
 
Vilhelm provar stetoskopet, han gjorde precis som doktorn gjort och lyssnade först på magen och sedan på ryggen:
 
 
Så Vilhelm har varit så fantastiskt, otroligt duktig! Enda gången han blev arg var inatt när han precis somnat och blev väckt för den första "sovande" inhalationen. När vi åkte hem sa vi att han var frisk igen och då gick han direkt och la nappen och kottarna i ryggsäcken, är man frisk behöver man inte någon napp och några kottar!
 
Nu sover han sedan två timmar och det är så skönt att höra honom sova utan rossel och hosta!
 
I alla fall så har vi fått en generalrepetition inför förlossningen eftersom vi upptäckte massor med saker vi glömt som vi borde ha haft med oss. Linsvätska, glasögon, lypsyl, mobilladdare till exempel. Imorgon åker jag på sista kontrollen på spec-MVC, efter det får jag klara mig bäst jag vill.
 
 

Två månader kvar

Idag är det inte bara min systers 19-årsdag utan det är också exakt två månader tills lillebror kommer. Två månader, varken mer eller mindre!

Men jag tror han kommer den 14 januari. Vi får väl se.

Nu har Vilhelm börjat somna o normal tid igen, förra veckan somnade han inte före 22,30 någon dag. Först låg han i sängen och pratade en stund, sedan gick han upp och lekte i mörkret och hels tiden pratade han om månen. Vad är det med honom och månen egentligen? Men nu är den här månadens fullmåneperiod över så nu kan Vilhelm sova igen!

31+0

Så här ser lillen ut idag:
 

Väldigt söt! Nu måste han bara lägga på sig lite mer och sedan är han redo att komma ut och träffa storebror.

World prematurity day

Fina, fina lilla älsklingen!



6 månader

Igår var en stor dag. Sex månader sedan Vilhelm lärde sig gå och sex månader sedan vi fick veta att det fanns en liten, liten lillebror.

Det firades med att Vilhelm ramlade och bet sönder läppen (blod överallt!) och genom att jag var på ovanligt dåligt gravidhumör. Så vi tar och glömmer den dagen och går vidare.

Idag har Vilhelm och jag varit på barnteater. Vilhelm skrek hysteriskt när han upptäckte att vi var i en källare utan fönster och inte var han så mycket mer road av teatern eftersom en av figurerna var em groda. Grodor och trånga utrymmen är det värsta Vilhelm vet! Men när vi kom hem och han fått tänka över saken em stund verkade han ändå tycka det var ganska spännande med teater och han berättade för både mormor och pappa vad som hänt och vad figurerna gjort. Så det var nog inte så illa ändå!

Liten skitunge

Okej. Vilhelm är faktiskt inte ett dugg besvärlig om man jämför med "alla andra" tvååringar jag hört talas om. Men jag är trött. Och jag är gravid. Och jag har lågt järnvärde. Är det då för mycket begärt att äta upp maten utan skrik?

Men jag tror inte han svälter, han åt två äpplen (när lärde han sig att äta äpplen som inte är skurna i bitar) och två mandariner en liten stund innan, så det var kanske redan fullt i magen...?

30+4 idag och jag är lika gravid dom vanligt. Det hade jag aldrig kunnat tro!

29+6

Det verkar inte bli någon förlossning idag heller. Istället har jag städat skrivbordet och rensat bland alla papper och allt skräp som legat där och stört mig. Men det var i alla fall jätteroligt att jobba i Arboga igen, det går inte att jämföra hur bra stämning det är bland personalen där jämfört med på mitt nuvarande jobb. Kunderna var också ganska snälla, jag fick bara en utskällning för att doktorn hade glömt att skicka receptet och så var det lite av det gamla vanliga pensionärsgnället, men det är ju bara att stänga öronen när de börjar köra igång babblet om hur mycket sämre det är på apoteken nuförtiden. Varför tror de att jag vill lyssna på det? Och vad tror de att jag kan göra åt situationen?
 
Enda fördelen med att Vilhelm föddes för tidigt är att jag nu vet precis hur lillebror ser ut dag för dag. Så här ser han ut idag:
 
 
Han är ju ganska stor!
 
Idag är Vilhelm sjuk igen. Hosta och snor överallt, men ingen feber åtminstone. Lillstackaren ligger och sover och hostar och snarkar samtidigt. Men den här veckan är jag ledig både på onsdag och på fredag, så då får vi båda två massor med tid att vila upp oss.
 

Arboga väntar

Imorgon ska jag jobba i Arboga. Senast jag jobbade i Arboga slutade det med att Vilhelm föddes dagen efter (vilken som tur var var min lediga dag, annars hade jag inte haft tid med såna onödigheter. Så vi får se vad som händer på söndag, går det inte att få tag på mig vet ni var jag befinner mig - förlossningen.

Idag har vi påbörjat julklappsinköpen, tre personer är färdiga. Allt måste vara färdigt innan november är slut, det är bara en känsla jag har.

Inte kossa

Jocke försökte förklara det här med amning för Vilhelm och nämnde i förbifarten något om kossor och mjölk. Vilhelm tänker en stund och säger sedan:

"Jag tycker inte om kossor. Jag tycker om hästar."

Det skulle vara intressant att veta hur tankarna går i hans lilla huvud!

Mycket vi borde fira

Det är mycket som ska firas just nu. I söndags var det 13 år sedan jag och min älskade make träffades, igår firades vecka 29+0 och idag är det 8 år sedan vi förlovade oss. Mycket firande blir det, men idag ska jag fira genom att gå och lägga mig tidigt. Vi var uppe alldeles för tidigt imorse för att åka till Köping och röntga Vilhelms höfter.

Idag är det vecka 29+1, så här gravid har jag faktiskt aldrig varit förut!

29+0

Dagens undersökning gick också bra, jag var till och med mer stängd nu än förra gången, det kallar jag verkligen att gå åt rätt håll!

Lillen vägde nästan exakt som Vilhelm gjorde, 1342 gram. Vilhelm vägde 1385 gram. Doktor Carlsson bekräftade också att det verkligen är en lillebror där inne.

Så här gravid har jag aldrig varit förut, nu kan det bara bli bättre!

<3

 

Fikalördag igen

Imorse kom Vilhelm och väckte mig 7.30 och sa "Mamma ska åka och jobba!", han trodde väl att jag försovit mig. Bra att jag har någon som har koll på mig! Men idag behövde jag faktiskt inte åka till jobbet för ovanlighetens skull.
 
Jag hade tänkt skriva något bra men tankarna vill inte fastna i huvudet, nu förstår jag verkligen var uttrycket "teflonminne" syftar på, jag har helt klart utvecklat ett tillstånd man måste kalla "teflonhjärna". Allt glider bara omkring i huvudet som på en hinna an diskmedel. Som tur är kan jag i alla fall koncentrera mig på jobbet, men eftersom jag får anstränga mig så mycket för att hålla mig fokuserad när jag är där blir jag totalt avstängd när jag är hemma.
 
Idag har Vilhelm och jag haft en lördag för oss själva igen, älskade maken var och spelade pingis hela dagen. Vi har fikat och fikat och fikat lite mer idag också. Det är inte bra för oss att vara ensamma tillsammans.
 
Vi började med lite fika på höstmarknaden. Där var det så fullt så att vi fick sitta i lekrummet och fika, men det hade Vilhelm verkligen inget emot - fika och leka samtidigt, lyxigt!
 
 
Sedan gick vi hem och lekte i trädgården (jag satt på sandlådan och Vilhelm sprang omkring och drog loss löv från äppelträdet....).
 
Efter lunchen ville Vilhelm inte sova, det verkar som att han håller på att lägga om sina sovvanor igen. Och jag hade ingen lust att bråka med honom idag så vi tog och åkte iväg till kyrkan och träffade mormor och morfar och lyssnade på någon typ av orgelkonsert. Vilhelm var så duktig och var tyst nästan hela konserten och när han tröttnade på att sitta stilla (när russinen tagit slut) gick han tyst och stilla iväg och såg sig omkring lite. Så lättsamt barn! Vad har vi gjort för att förtjäna det här?
 
På kyrkogården bjöd de på fika så det blev en till bulle för Vilhelm. Fika, fika, fika. På kvällen kom mormor och morfar/mamma och pappa förbi här så då blev det ännu mer fika, jag hade bakat en ovanligt god saffranskaka. Morfar/pappa hade varit i Finland och hade med sig fina presenter till Vilhelm:
 
 
Bil- och flygplanschoklad! Det blir svårt för Vilhelm att vänta en hel månad till innan chokladkalendern får öppnas.
 

Läskigt på olika sätt

Igår kväll blev jag livrädd - jag satt och tittade på tv, minding my own business, och helt plötsligt känns det som att jag får en kniv i ryggen. Det gjorde så ont! Jag har glömt hur värkar känns men jag kan tänka mig att det var så de kändes. Det gick över efter en liten stund men otäckt var det. Idag är dagen (28+4) då Vilhelm började bete sig annorlunda i magen. Jag var på konferens med jobbet och på kvällen spelades ganska hög musik i lokalen bredvid, Vilhelm började då sparka mycket mer än vanligt och sedan fortsatte han sparka tills han var ute. Fast den här lillen har varit lugnare än vanligt idag så han verkar inte vara på väg att sparka sig ut än.

Idag upplevde Vilhelm sitt första fredagsmys med godis, ostbågar och film. Vi försökte först med Bamse, men 10 sekunder in i filmen kom Skalmans bord gående alldeles av sig själv och Vilhelm blev så rädd att han skrek rakt ut. Det fick bli Rorri Racerbil istället, den är lika bra även efter 100 tittningar tydligen...



mammatexter.blogg.se

Bloggen om Vilhelm och Axel. Vilhelm föddes elva veckor för tidigt i september 2011 och lilla lillebror Axel kom fyra veckor tidigare än beräknat i december 2013

RSS 2.0