Mmmmm, semla!

Vilhelm testar dagiskläderna

Oj, oj vad mycket lättare det blivit att städa marsvinsburarna sedan snön försvann och det (snart...) blivit varmare ute. Snart sommar!
 
Vilhelm och jag har varit ute och testat om dagiskläderna är regntäta. Men först måste man välja mössa:
 
 
"Kom nu så går vi ut!"
 
 
Dagiskläderna var vattentäta och gick väldigt bra att krypa med. Det finns ingen anledning att lära sig gå när det går så bra att krypa i overallen.
 
Jag tror vi gjort rätt val som placerat honom på ett utedagis - när vi skulle gå in blev han helt tokig! Han slänge sig i leran och ville krypa mer i gräset. Så nu ligger kläderna i en blöt hög på hallgolvet och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med dem. Man ska väl inte behöva tvätta overallen så fort han varit ute? Han bryr sig nog inte om ifall overallen är lite lerig nästa gång vi går ut.
 
 
 
 

Köpa, köpa

Klart min son ska ha en fyrhjuling tyckte pappa och köpte en till sin son:
 
 
Han har lovat mig att den går jättelångsamt.
 
Jag tyckte det var bättre med lite kläder:
 
 
Vilhelm kommer bli stiligast på dagis!
 
Idag har jag fortsattt framkalla bilder från USA. Jag har kommit till San Francisco och Las Vegas så gissa vart jag längtar nu?
 
 
Las Vegas!
 
 
San Francisco!

Sushi så klart

Jocke:
 
"Ska du inte göra som alla andra tjejer och lägga ut en bild på Facebook varje gång du äter sushi?"
 
Nej, jag lägger ut en bild på bloggen istället. I present to you..... Sushi!
 
 
Men det var inte så gott som jag förväntat mig att det skulle vara. Jag hade för mig att jag tyckte om sushi, när jag bodde i USA åt jag massor och om jag inte hade tyckte om det borde jag väl inte ha fortfatt köpa det....? Men nu har jag inte ätit sushi sedan mars 2011 när jag var gravid med Vilhelm utan att veta om det (man ska inte äta sushi när man är gravid, jag vet...) så det har kanske hänt något med smaklökarna sedan dess.

Min stackars lilla plutt

Vilhelm var helt hysterisk när han skulle sova. Han som aldrig, inte en enda gång ens när han var bebis, har krånglat eller skrikit på nätterna (ja, ja, en gång fick vi ge honom Alvedon och ta en omgång med snorsugen men det var också den enda gången vi behövt gå upp med honom på natten). Men nu har han det inte lätt längre. Han skrek i säkert en halvtimme, det hjälpte inte att jag gick in till honom utan han bara skrek och gjorde uppehåll för att gäspa - han var trött! Till slut var han genomsvettig och jag satte mig bredvid sängen och klappade honom på ryggen, då somnade han till slut.
 
Det är säkert för att han håller på att lära sig gå, det är ju ett riktigt stort utvecklingssteg. Men det är en liten chock att se honom så ledsen och otröstlig när man inte behövt se honom så förut. Jag förstår inte hur vi kan ha fått en bebis som inte skrek ett endaste dugg som liten och som är 1.5 år första gången man ser honom så här ledsen!
 
"Va? Har jag något i håret?"
 
 
Vem åt blåbär till mellanmål?
 
 
Så här glad är han ju för det mesta. Hoppas den här fasen går över snart så att vår lilla solstråle kommer tillbaka!
 
Det där med att jag inte skulle jobba mer förens den 1:a mars gick över ganska snabbt, jag blev inringd idag eftersom min kollega blivit så sjuk så att han fick åka till akuten. Det kan ju vara en acceptabel anledning till att ställa upp och jobba en dag.

Söndag

Sista dagen. Medan Jocke spealde beach volleyboll (tror jag att det var) gick Vilhelm och jag till stranden. Efter en stund tröttnade Vilhelm och fick ett an sina utbrott då han slänger sig på marken. Så här går det när man slänger sig på en strand med lavasand:
 
 
Sand överallt. Både i munnen och ögonen.
 
Livet blev lite lättare för Vilhelm när pappa kom med en glass:
 
 
Bad.
 
 
Det var så varmt så att till och med jag kunde bada.
 
Duscha bort all sand:
 
 
Helt omöjligt, sanden satt fast överallt! När vi kom hem och tvättade badkläderna hittade vi massor med sand under torkställningen och sanden sitter fortfarande kvar i badkläderna trots tvätt och försök att skaka bart den.
 
Vilhelm är väldigt duktig på att somna precis var som helst, bara han har nappen. Här somnade han på restaurangen så att vi kunde äta lunch i lugn och ro:
 
 
Vi hade lyckats missa Bamse-paraden runt poolen hela veckan så när söndagen kom såg vi till att vara på plats. Vilhelm var minst sagt fascinerad.
 
 
Bamse som brukar vara på hans tandkräm!
 
Lite lek i lekparken får bort alla funderingar över hur det här gick till.
 
 
Sedan var veckan slut. Det jag kommer komma ihåg mest är nog hur Vilhelm totalt charmade all personal i buffé restaurangen - alla som gick förbi oss stannade och gav Vilhelm en klapp på huvudet eller killade honom på magen eller klappade på kinden eller sa något snällt på spanska. Vilken flörtigt liten son vi har!
 
Nästa gång stannar vi mycket längre!

Lördag

Lördag. Dagen då vi tog att viktigt beslut inför framtiden medan solen sken som en tok och Vilhelm sov i vagnen. Vi får se hur det blir med det.
 
"Godmorgon! Dags för frukost!"
 
 
"Nu går vi!"
 
 
När vi först såg att vi hade en trappa på rummet blev vi lite irriterade - hur kunde de ha en så farlig trappa i ett rum anpassat för barnfamiljer? Men det visade sig vara ganska bra, Vilhelm har nu lärt sig att man inte kan krypa med huvudet först nedför en trappa utan att man måsta vända sig och krypa med fötterna först. Nu backar han till och med nedför tröskeln mellan badrummet och hallen, badrumsgolvet är ju nästan 2 cm högre än hallgolvet så där vill man ju inte ramla!
 
"Titt-ut! Bada?"
 
 
Hotellet:
 
 
Bada!
 
 
Simpuffarna fungerade riktigt bra, men balansen finns inte riktigt för att hålla sig flytande själv utan att tippa över åt något håll.
 
Efter badet var det dags att sova lite. Vi gick en promenad och Vilhelm bara sov och sov och sov. Han sov på strandpromenaden:
 
 
....och han sov under en fin buske:
 
 
Sedan orkade han bada ännu mer!
 
 
Såna här spår blir det när man kryper i sand:
 
 
Lite roligt! Konstigt nog var Vilhelm det enda krypande barnet jag såg på hela veckan. Var finns alla krypande barn?
 
 
"Nu vill jag gå härifrån!"
 
 
Varmt och skönt med handduk:
 
 
Vi hade utan tvekan världens bästa städerska, titta vad hon gjort med Vilhelms kläder som legat i en hög på sängen:
 
 
Kotten på kudden, våtservetterna på det snyggt ihopvikta täcket. Hon fick mycket dricks när vi åkte hem!
 
Lite kvällsbus med busVilhelm:
 
 
Klart man ska sova med armpuffarna!
 

Fredag

Två gånger har jag varit på Gran Canaria tidigare - när jag var 10 och när jag var 17. Båda gångerna bodde vi i ett område som heter San Augustin, nu bodde vi i Bahía Feliz som faktiskt ligger på gångavstånd därifrån så vi bestämde att fredagen (som också skulle bli en riktig skitdag vädermässigt enligt internet) skulle bli den stora promenaddagen. Skitvädret den här dagen var närmare 30 grader så det blev lite svettigt för det var en bit att gå. Dum som jag är så litade jag på internet och tolkade det som att 18 grader på Kanarieöarna är samma sak som 18 grader i Sverige, alltså iskallt, så jag hade inte tagit med mig ett enda par shorts eftersom jag alltid fryser i den svenska sommaren. Mycket dumt. Jag fick gå ut och köpa en solklänning så att jag i alla fall hade något att ta på mig som inte var jeans.
 
"Nu går vi!"
 
 
Jag och klänningen på strandpromenaden:
 
 
San Augustin:
 
 
På stranden i San Augustin (ja, jag vet att jag ser helt konstig ut, jag vet inte vad det är för konstig min jag gör på alla bilder... Vilhelm är i alla fall söt!)
 
 
Roligt med sand!
 
 
När vi hade gått och gått och gått blev Vilhelm uttåkad av att sitta i vagnen så som tur var hittade vi en liten lekpark:
 
 
Sedan - vi äter lunch, Vilhelm somnar i vagnen:
 
 
Bredvid affären där vi köpte lunch hittade vi en svensk skola. Då kände vi att det finns liksom ingen bra anledning till att inte bo på Gran Canaria hela vintrarna i framtiden. Tänk vad skönt det skulle vara att slippa overallen och vinterstövlarna!
 
På väg hem igen:
 
 
När vi kom tillbaka till hotellet gick vi och badade lite. Både i havet:
 
 
....och i poolen:
 
 
Vi trodde att Vilhelm var trött efter allt det här så vi la honom i sängen med några böcker och satte oss på balkongen och tog en drink. Efter någon timme ropade Vilhelm på oss, han hade inte alls varit trött...
 
 
Däremot hade han lyckats nå påsen med smutstvätt och bläddrat upp alla böcker samtidigt. Vi som trodde han sov eftersom han var så tyst, han hade bara haft ovanligt roligt!
 
Lite fika på balkongen innan middagen:
 
 
"Nu orkar jag inte vänta på er längre! Jag går och äter middag själv!"
 
 
 

Torsdag

Innan vi åkte hemifrån kollade vi upp vad det skulle bli för väder på Gran Canaria under veckan. Torsdag skulle bli dagen då det regnade och var kallt och vi tänkte att det kunde vara en bra dag att åka till djurparken Palmito Park. Nu vet jag inte om man kan kalla 25 grader och strålande sol för dåligt väder men vi åkte till djurparken i alla fall.
 
Det var ett äventyr bara att ta sig dit på slingrande smala grusiga bergsvägar med en busschaufför som körde som en galning. Jag satt och höll fast Vilhelm jättehårt för att inte tappa honom i svängarna. Men vi kom i alla fall fram hela och levande.
 
Så här roligt tyckte Vilhelm att det var....:
 
 
Men han vaknade till när vi kom till fågelhuset med de skrikande fåglarna:
 
 
Så mycket att titta på!
 
 
Ett kort tillägnat mamma/mormor. Orkidéhuset med ditt favoritbarnbarn:
 
 
Mamma och Vilhelm tar en paus:
 
 
Krokodiler!
 
 
Utsikt:
 
 
Kungsörn:
 
 
Kattugglor. Såna har vi faktiskt hemma i Sverige också! Och när jag var liten hade vi en uppstoppad kattuggla på väggen i hallen.
 
 
Kaktusar:
 
 
Efter kaktusarna satt vi och tittade på en fågelshow i en timme. Vilhelm höll på att krypa ur sitt skinn av att tvingas sitta stilla så länge! Det behövdes en glass för att lugna våra nerver:
 
 
Vi gick vidare mot delfinshowen:
 
 
....men stannade till hos fiskarna på vägen:
 
 
Delfinerna blev en lika stor prövning som flygresan. Det är väldigt svårt att sitta stilla när man är 1.5 år! Vilhelm brydde sig inte det minsta om hoppande delfiner som gjorde massor med svåra konster, det han brydde sig om var
 
1. Sitt russinpaket
2. Sina kex
3. Sin solhatt
 
När delfinerna hoppade högre än någonsin sa han "Titta!" och pekade på sitt russinpaket...
 
 
 
Flamingos och trött Vilhelm:
 
 
Efter en lång dag med många djur tog vi bussen hem igen, samma krokiga smala väg. Men vi överlevde den här gången också.
 
 
 

Onsdag

Bus-Vilhelm:
 
 
Idag provade vi hotellets strand och det var inget större fel på den heller. Det är verkligen helt perfekt att åka på semester under lågsäsong, på sommaren är det nog helt fullt med folk både i poolen och på stranden men nu var det alldeles lagom mycket trängsel.
 
 
Vilhelm var lite tveksam till vågorna men tyckte det var väldigt roligt att krypa omkring på stranden och samla stenar och känna på sanden.
 
Vi gjorde misstaget att säga till Vilhelm att vi skulle gå och bada i poolen efter att han hade sovit middag. Det resulterade i att Vilhelm stod upp i sin säng sägandes "Bada? Bada? Bada? Bada?" vilket övergick i "badabadabadabada". Så det var bara att glömma det där med att Vilhelm skulle vila och gå och bada i poolen istället:
 
 
Sedan:
 
 
Äntligen lite sömn för Vilhelm!
 
Efter en inte så väldigt lång sovstund tog vi en tur med vagnen. Vi fick hyra en sulky från hotellet hela veckan men de flesta hade med sin egen vagn, vår vagn kändes lite osmidig att ta med sig, den fungerar bra här i skogen men känns lite klumpig i alla andra sammanhang.
 
Hotellet sett uppifrån:
 
 
Här kan man bo i ett eget litet hus om man inte vill bo i själv hotellbyggnaden, det ska vi göra nästa gång:
 
 
Vassa kaktusar:
 
 
Lite lek innan middagen:
 
 
På kvällen gick vi ut och tittade i affärer. I samma ögonblick som jag hittade blöjväskan från himlen som kommer göra de andra mammorna på öppna förskolan gröna av avund fick Jocke syn på fotbollsdressen från hans drömmar som han vill klä sin son i varje gång han ska till lekparken. Zlatans fotbollsdress.
 

Tisdag

På tisdagen var vi pigga och utvilade och locket för öronen hade släppt. Frukostbuffén var precis lika stor som middagsbuffén med lika mycket efterrätter.
 
Upptäcksfärd på hotellområdet:
 
 
Efter frukosten gick vi på promenad, vi hade fått tips från min faster på hur man skulle gå för att komma till den bästa stranden, men så långt kom vi inte, vi hittade en bra på vägen men knappt några turister alls.
 
 
Där på stranden bestämde vi att nästa gång vi åker ska vi stanna mycket längre. Så totalt avkopplade har vi inte varit på hur länge som helst (någonsin...?)
 
Efter middagen satt Vilhelm och hängde lite på balkongen och lyssnade på musiken nerifrån kvällsunderhållningen:
 

Måndag

Klockan 9.15 påbörjade vi den 450 mil långa resan söderut. Vilhelm sov både i starten och landningen (inte konstigt att han var trött när han hade sovit fem timmar mindre än normalt). Flygresan gick inte riktigt lika bra som jag hoppats på, Vilhelm var halare än en ål och hade inga som helst planer på att sitta stilla och titta ut genom fönstret. Till slut lyckades han sparka ner Jockes kaffekopp över mina byxor och sin egen fot. Vi klarade oss från brännskador men blev ganska blöta. Sedan var vi ganska trötta på varandra. Men han var faktisk ganska samarbetsvillig emellanåt - han kunde faktiskt sitta stilla och titta i sina böcker, äta russin och leka på golvet och nästan försvinna under sätet framför. Men det finns en gräns för hur mycket russin man kan äta så det blev ganska mycket sprattel ändå, fast det kändes inte så farligt, vi hade ju i alla fall något roligt att se fram emot.
 
Utsikt från balkongen:
 
 
Middagsbuffén var helt enormt stor och efterrättsbuffén var precis lika stor. Bra för Jocke som behöver gå upp i vikt, mindre bra för mig som behöver gå ner i vikt.

Söndag

Hotellet på flygplatsen. "Var är vi?"
 
Han tyckte i alla fall om spjälsängen, men det var tydligen omöjlig att sova i, han somnade inte förens vi gick och la oss vid 22.30. Gissa hur trött han var dagen efter när vi gick upp 5.30? Han är ju van att sova ensam i sitt eget rum!
 
 
Titt-ut!
 
 
Roligt att vara någon annanstans än hemma, och jättejätteroligt med långa korridorer att gå fram och tillbaka i.
 
Vi hade tänkt äta middag på hotellet men när vi fick syn på priserna ändrade vi oss snabbt (vi bodde på Radisson,det fanns inte en rätt under 250 kronor...) så vi tog bilen till Märsta och köpte en hamburgare istället. Det finns roligare saker att köpa än mat!
 

Väskan är hemma!

 
Väskan är hemma! Nu blir det semesterbilder i massor!

Jag vet ju ingenting

Så, nu har jag sett några avsnitt av Unga Mödrar och i ett av dem var den en förlossning. Det såg ut att vara smärtsamt och jobbigt och kladdigt. Återigen slog det mig hur det kommer sig att jag har en Vilhelm som ligger och sover i rummet bredvid men att jag ändå inte vet hur en fölossning går till. För mig är en förlossning att ligga och vänta i ett rum, bli flyttad till ett annat rum där det finns lustgas, ta på sig sjukhusstrumpor (varför var det så viktigt att jag bytte ut mina egna strumpor mot sjukhusets strumpor...?), bli skjutsad till ett annat rum, höra Jocke säga "Jag älskar dig" och "Andas", det faktum att jag har nagellack blir ifrågasatt (jag försvarar mig med att det i alla fall är genomskinligt så de behöver inte oroa sig för att inte se om jag får syrebrist), bli nedsövd, höra kirurgen säga "Vi hinner inte sterilisera, det är urakut", vakna en timme senare, ligga och lyssna på uppvakspersonalens totalt oväsentliga prat om vad de gjorde i helgen. Bedöma min smärta till 7 på en VAS-skala, få lite morfin. Bli körd vidare till avdelning 69, ligga ensam i ett rum, få kateter (slippa kissa på tre dagar), ligga lite mer ensam med linserna fastklistrade i ögonlocken. Bli vidarekörd till intensivsalen, titta på bebis i kuvös. Känna på bebis i kuvös och bli tillsagd att jag tar på honom på fel sätt. Sova lite. Ringa till jobbet och säga att jag nog inte kan komma idag.
 
Så är ju en förlossning. Inte så speciellt smärtsam, inte det minsta kladdig. Inget kämpande i 20 timmar.
 
Vadå att höra bebisens första skrik? Vadå att få upp honom på bröstet? Vadå att vara totalt utom sig av lycka? Så är det inte. Så går inte en förlossning till i min värld. Prata inte med mig om perfekta förlossningar som inte slutar med att barnet ligger på en intensivsal med cpap, för så ska inte en förlossning gå till.
 
En sur och bitter dag idag. Bäst att gå och lägga sig och sova lite så att jag vaknar upp som en solstråle imorgon igen!
 
Men först ska jag gå in och titta lite på Vilhelm, det kunde ju faktiskt ha varit så att han inte varit här.
 

Mammaledig på riktigt?

Resväskan är återbördad! För tillfället står den på Pressbyrån och väntar på att Jocke ska komma och hämta den efter jobbet. Äntligen får jag tvätta alla skitiga kläder! Ja, eller lägga upp semesterbilder på bloggen. Eller ge Vilhelm sina d-vitaminer. Eller fortsätta läsa boken jag började på under semestern. Vilhelms hår kommer inte må dåligt av att kammas heller. Och om han blir sjuk är det bra att ha termometern hemma igen.
 
Hela eftermiddagen har gått i Bobbycarens tecken. Jag jobbar på att få honom att kunna göra fart själv så att man inte behöver springa runt och putta på honom (inte rolig för ryggen...). Men vi får ta ett steg i taget - idag lärde han sig att sätta sig på bilen själv. Och hur ska jag få honom att förstå hur man gör fart? Jag försökte med "sparka", "trampa", "hoppa" och att visa honom hur han ska sparka med fötterna. Det som fungerade bäst var att säga till honom att hoppa, men han tog sig bara bakåt, det är en början i alla fall.
 
Idag har jag jobbat min sista dag på den här föräldrarledigheten (inte mycket till mammaledighet när man är på jobbet flera dagar i veckan!) och idag var det faktiskt riktigt roligt för en gångs skull. Det kanske inte är ett så dumt jobb i alla fall? Elller var jag bara på bra humör för att jag får lön imorgon? Nu blir det i alla fall inget jobb förens den 1:a mars, om det inte är så att någon av de andra blir sjuka och mer personal behövs...
 
Just ja! Vilhelm har äntligen fått en dagisplats. Vi fick till och med vårt förstahandsval - utedagiset Björkliden. Jag tror det kan vara bra med ett utedagis för en infektionskänslig prematur som Vilhelm och så kommer han både få mata får och plocka bär medan jag och Jocke är på jobbet och roar oss. Den 18:e februari börjar inskolningen.
 
Nu ska jag dricka lite te och kolla på lite Unga Mödrar tills Jocke kommer hem med min älskade resväska med min älskade kamera.

Solhatt på

Vilhelm längtar tillbaka till tiden då han fick ha solhatt hela dagarna:
 
 
Han hittade den i tvätthögen och kröp iväg till sitt rum och satte på sig den. Jag tror det är dags att åka på semester snart igen!
 
Men Vilhelm är redan tillbaka i sina gamla rutiner. Städa, städa...
 
 
Jag lät dammsugaren stå framme hela dagen bara för att Vilhelm tyckte det var så roligt att dra runt på den.
 
Vi hade hantverkare här som fixade lite med badrummet när vi var borta, men jag måste säga att vi nog har den renligaste hantverkaren någonsin - man kunde knappt se att han varit här! Det här är en sån hantverkare som tar av sig skorna när han går in (den förra gjorde inte det, det var leriga spår på min rosa hallmatta...) och det uppskattas.
 

Vi är hemma, resväskan är inte hemma

Nu är vi hemma igen! Det tråkiga är bara att vår resväska inte är hemma än, den ligger på hittegodsavdelningen på Arlanda. Det var nämligen så att vi var en liten aning trötta när vi äntligen kom till bilen klockan 23.45 efter att Vilhelm gnällt omväxlande med ett och annat tokskrik mellan södra Spanien och Danmark. Därför åkte vi ifrån resväskan på parkeringen och blev väldigt förvånade när vi skulle packa ur den ur bilen. Någon väldigt snäll människa hade tagit hand om den och polisen hade gjort en utryckning och undersökning av väskan innan den lämnades in på hittegodsavdelningen. De skickar hem den till oss för 475:-. Som hittat.
 
Så vad lär vi oss av det här? Inte så mycket egentligen, vi kommer med all säkerhet göra något annat klantigt misstag nästa gång. Jag är i alla fall glad att vi lyckades få med oss väskan till Sverige innan vi tappade bort den! Jag har verkligen försökt koncentrera mig hela resan på att hålla reda på alla Vilhelms väskor och leksaker och badkläder och jag tror faktiskt inte att vi tappat bort något annat. Jag återkommer om detta när jag fått hem resväskan och packat upp den.
 
Så därför blir semesterbildbomben jag tänkt lägga upp lite försenad, men jag hittade i alla fall några bilder i den gamla kameran!
 
Vilhelm leker i hotellets lekrum kvällen innan avresa:
 
 
 Här träffade vi en familj med en 1.5-åring som skulle åka till Mexico. 12 timmars flygresa med en 1.5-åring, väldigt modigt om ni frågar mig!
 
Vilhelm väntar på boardingen:
 
 
Framme!
 
 
Leka i lekparken:
 
 
Havet!
 
 
Lite sandigt....
 
Poolen:
 
 
Nej, nej, nej!
 
 
Okej då...
 
 
Det gick faktiskt riktigt bra att krypa i babypoolen.
 
Lite glass:
 
 
Äta, äta, äta. Vi har ätit och ätit hela veckan, massor. Så som man gör när frukost- och middagsbuffé ingår...
 
 
Sista dagen. Leka lite innan bussen går till flygplatsen:
 
 
En sista fika vid havet:
 
 
Lunch på balkongen:
 
 
Hejdå Kanarieöarna! Vi ses snart igen!
 

Till värmen!

 
Hejdå, nu åker vi till Kanarieöarna!
 
 

Gammelmormors filt

Någon gång förra året hittade jag en påse med såna där virkade mormorsrutor hemma hos mina föräldrar och det visde sig att det var min mormor som virkat dem, troligtvis i början av 1990-talet om man ser till datumet på virkbeskrivningen, men sedan aldrig sytt ihop dem till en filt. Det uppdraget bestämde jag mig för att ta mig an och nu är filten färdig!
 
 
Vilhelm var inte så imponerad av vare sig mitt eller sin gammelmormors arbete men jag tycker att det känns jättebra att Vilhelm och eventuella lillasyster har en filt som min fina, fina mormor har gjort!
 
Idag har vi gjort massor med ärenden inför resan, men det har ändå inte känts det allra minsta stressigt och vi avslutade kvällen med ett fyratimmarsbesök hos mormor, morfar och moster. Innan dess hade vi både hunnit med att äka till Köping och låna sommarkläder, köpa sommarskor till Jocke (och ett par vinterstövlar till mig, men de tänker jag inte ta med på resan!), handla barnmat i massor. Det var svårt, jag har inteköpt en barnmatsburk sedan i somras när det var barnmatsutföräljning på Konsum så jag vet inte alls vilka smaker eller tillverkare eller storlek på burk Vilhelm föredrar så därför blev det många olika storlekar och smaker och jag hoppas att han i alla fall tycker om någon av dem. Han brukar ju inte vara kinkig så det blir nog inga problem.
 
Ikväll har jag fixat naglarna och kollat på en film istället för att springa omkring som en galning och packa allt i sista sekunden så som jag brukar göra. En väldigt bra känsla, så ska jag göra nästa gång vi ska ut och resa också!

Sova, sova, sova

Vilhelm sov till 9 imorse och det gjorde jag också. Men jag känner mig ändå helt svag i kroppen och yr i huvudet så 9.5 timmars sömn är tydligen inte tillräckligt. Efter frukost blev stämningen här hemma lite sämre när Vilhelm tog och vred upp tvättmaskinen från 30 grader handtvätt till 95 grader, kläderna överlevde som tur var, annars hade jag blivit tvungen att åka tillbaka till New York och köpa en ny bh och en ny tröja och det hade ju varit jobbigt. Eller inte...
 
Det är kanske inte så konstigt att Vilhelm inte kan sova middag, nu har han legat i sängen och pratat och "tappat" igelkotten och nappen på golvet och jag har varit inne och hämtat dem och efter en stund har han "tappat" dem ur sängen igen. Men egentligen är han jättetrött, han orkade knappt öppna munnen när han fick lunch och han verkar trivas ganska bra med att ligga i sängen och prata för sig själv så han får väl fortsätta en stund till så somnar han nog till slut.
 
Jag ska prova om lite lunch kan få mig att må bättre.

När åker vi?

 
Vilhelm är redo för semester! Både doktorn och sjukgymnasten hade varit på samma ställe om vi ska till, så då måste det ju vara ett bra semestermål tycker jag.
 
Jag tror att det är fler tänder på gång - bajskatatroferna har avlöst varandra (den första medan vi satt i väntrummet hos sjukgymnasten) och han dregglar som en bulldog.

Jaha då blir det neurologen nästa

Jo det blir neurologen i alla fall. Sjukgymnasten tyckte det var en bra idé och barnläkaren från avdelning 69 tyckte det var en bra idé. Vi tycker nog också att det är en bra idé, det är ju bättre att vi, om det nu är något fel, kan åtgärda det medans Vilhelm fortfarande är liten. Men det lät otäckt när de började prata om "Handikappcentrum" och "Handikapprehabilitering". Fast det är ju bara ett samlingsnamn för alla typer av olika hjälp som kan behövas, han är ju inte handikappad bara för att han behöver ett träningsprogram utformat av en specialist.
 
Och självklart berodde det ju på mig. Mig och min urinvägsinfektion som kunde ha stört någonting i Vilhelms nervbanor. Men egenligen tror jag fortfarande att det beror ganska mycket på att jag själv är smidig som en elefant, sånt är ju säkert också ärftligt.
 
Fast doktorn trodde inte att det handlade om något allvarligt, han sa ungefär "Han kryper ju snabbt som jag-vet-inte-vad!" och var imponerad över hans framfart med gåvagnen. Och avslutade med att fråga Jocke om det inte var så att OS-mästaren i pingis också var för tidigt född, och det var han enligt Jocke.
 
I alla fall så ska vi få en kallelse från neurologen under våren.
 
På väg hem från sjukhuset stannade vi på Erikslund och köpte en resväska till Jocke så nu är vi helt redo för semester!

See you no more CSN

Inte för att jag vill skryta (jo, lite...) men titta här:
 
 
Äntligen ett positivt brev från CSN. Nu behöver jag aldrig ha med dem att göra igen!
 
Imorgon ska Vilhelm till sjukgymasten i Västerås och ännu en gång ska jag få mitt barn bedömt och få höra att han är något annat än perfekt. Jag tycker inte om det. I mina ögon är han den mest perfekta lilla pojke man kan tänkas vara trots stela höftleder och knän. Vi har strechat och töjt och böjt och bänt så mer än så kan vi inte göra.
 
Hur det nu än är med hans smidighet så är han i alla fall den mest hjälpsamma och omtänksamma man kan tänka sig - igår när jag skulle på träning såg han hur jag packade ner träningsskorna i väskan, då tar han sina egna gympaskor och kommer och ger till mig som om han ville säga "Ta med de här också!". Min lilla fina gulleplutt!

Inkompetenta människor

Jaha då sitter man är och är så där ohälsosamt arg igen. Jag har efter mycket om och men fått tag i hon som har hand om förskoleplatserna i Kungsör. Hon skulle ha ringt innan jul och meddelat på vilket dagis Vilhelm ska gå , men eftersom hon inte gjorde det har jag försökt få tag på henne istället och idag svarade hon äntligen i telefonen. Då lät det så här:
 
- Nej, Vilhelm har ingen plats än
- Är det okej om han börjar skolas in den 4/3?
 
Nej, det är inte okej. Jag börjar jobba den 1/3 och hon lovade i höstas att Vilhelm skulle börja skolas in den 18/2 och att han skulle få en extra vecka till inskolningen eftersom han är för tidigt född och mer infektionskänslig och därför garanterat kommer bli sjuk under inskolningen.
 
Den 28/2 ska inskolningen vara färdig och det har de vetat i ett halvår. Punkt.
 
Hon skulle höra av sig senare i veckan.
 
Vilhelm är i alla fall lika fin i sin nya frisyr idag:
 
 
Förutom att vara arga i telefonen så har Vilhelm och jag plockat undan julen idag. Vilhelm var väldigt hjälpsam med att hänga upp nya gardiner och gömma gardinstångsknoppar.
 
 
Hur skulle jag klara mig utan min lilla hjälpreda?
 
Det bästa igår - Jocke har i stort sett blivit lovad av sin chef att få sitt vikariat förlängt ett år till! Wohoo! Så nu har han om allt går enligt planerna jobb till juni 2014 Förhoppningsvis kan det bli en fast tjänst efter det eftersom hon som han vikarierar för då är färdigutbildad förskolelärare och varför skulle hon då vilja ha tillbaka sitt gamla jobb?

Pussgurkan Vilhelm

Vilhelm och mammas day of fun! Vi har varit i Eskilstuna och shoppat till semestern. Vilhelm hjälpte gärna till i provrummet när jag provade ungefär 100 bikinis utan att hitta någon enda som var bra. Han tog dem och slängde på golvet eller lekte titt-ut med och sedan satt han och pratade och kommenterade och kom med goda råd. Jag köpte i alla fall två bikinis men jag såg ut som en stoppad korv i båda så det blir nog så att jag får sitta inne på hotelrummet hela semestern eftersom jag inte har något att ta på mig. Men det är i alla fall väligt roligt att shoppa med Vilhelm, han är så glad och trevlig och hejar och vinkar till alla han ser.
 
Vilhelms klädsituation börjar i alla fall lösa sig. Jag hittade två par shorts och ett par gympaskor och så ska han få låna några shorts från en gammal kompis barn.
 
 
Kvällen har gått i hårets tecken. Först - skorvborttagning:
 
 
Sedan - klippning av luggen:
 
 
Nej, jag påstår inte att jag är en bra frisör.... Jag störde mig inte så mycket på Vilhelms sneda frisyr men det gjorde Jocke så han klippte om den och det blev faktiskt mycket bättre.
 
Vilhelm överraskade mig idag igen. Jag sa "Kan jag få en puss?", Vilhelm gav mig den största pussen man kan tänka sig mitt på munnen. Vem har lärt honom det i smyg?
 
Banankrisen är löst, vi hittade massor med bananer på Coop i Eskilstuna. Vilken tur!

Bananbrist

Katastrof! Bananerna är slut både på Konsum och Ica! Och de visste inte när de skulle få in fler heller, det verkar råda någon slags bananbrist. Det kommer gå inflation i bananpriset och till slut kommer vi inte ha råd att köpa bananer. Vad ska Vilhelm då äta till frukost, mellanmål, kvällsmat och alla andra tillfällen som kräver en banan?
 
Idag har vi varit på Jockes jobb och badat lite med Vilhelms kompis Alfred och hans familj. Det är roligt att se hur två 1-2 åringar interagerar - när Alfred fick en banan blev Vilhelm så avundsjuk så han visste inte var han skulle ta vägen, när Vilhelm fick en majskrok fick han genast blickar från Alfred. Jag undrar hur det kommer gå på dagis, efter en vecka kommer nog Vilhelm vara som förbytt. Som en tävlingsinriktad liten jag-vet-inte-vad efter att ha fått lära sig den hårda vägen att alla andra också vill leka med precis samma leksak som han leker med. Usch vad jag inte ser fram emot dagisstarten!
 
Igår var vi bjudna till mina föräldrar på smörgåstårta. Vilhelm var inte imponerad. Ägg är det värsta han vet och inte förstod han det roliga med resten av tårtan heller. Men efterrätten tyckte han i alla fall om - jordgubbar och grädde. Efter middagen bjöd Vilhelm på lite underhållning och han visade sig vara en riktig talang på piano! 
 
 
Han spelade och spelade som om det inte fanns någon morgondag. Bra, då är våra pensioner räddade - Vilhelm kan försörja oss med sitt pianospelande!
 
 
Om det inte blir så att han försörjer oss på sitt städande. Det här roade han sig med imorse när Jocke och jag låg i sängen och önskade att vi fick sova bara en liten, liten stund till:
 
 
Han tog alla tuber från skåpet och radade upp dem ovanpå skåpet istället. Varför inte liksom?
 

Vilhelms första år

När jag var så sjuk så att jag inte kunde prata och inte såg någon mening i att sitta tyst med Jocke och Vilhelm tog jag äntligen tag i det dör med att göra en kalender med Vilhelmbilder. Vi måste ha tagit flera tusen bilder under Vilhelms första år!
 
Här är resultatet:
 
Framsida på Vilhelm 1 år:
 
 
Nyfödd:
 
 
1 månad:
 
 
2 månader:
 
 
3 månader:
 
 
4 månader:
 
 
5 månader:
 
 
6 månader:
 
 
7 månader:
 
 
8 månader:
 
 
9 månader:
 
 
10 månader:
 
 
11 månader:
 
 
Oj vad mycket som har hänt på ett år! Från en liten, liten pluttis på 1235 gram som minst, med ekorrögon och marsvinsöron (kolsvarta ögon, inget brosk i öronen), utan naglar men med en slang i näsan och en arm smalare än min tumme till en tokig buspojke som både kryper och äter riktig mat och älskar sina bilar över allt annat!
 
 
 
 

Berra Bärgningsbil

Den värsta dödssynden:
  • Att "glömma" att läsa Berra Bärgningsbil
Det går inte att lura Vilhelm. Ikväll tänkte jag att det kanske kunde vara roligt att läsa något annat än Berra Bärgningsbil för en gångs skull. Jag läste både Sol och regn och Följ med till stan och avslutade med "Slut, nu ska vi sova!". Vilhelm blev otröstlig och började åla och vrida sig ner på golvet. Hur ska man kunna sova om man inte läst Berra Bärgningsbil? Vilken dum mamma jag är som inte förstår det!
 
Så fort jag tog fram rätt bok lugnade han ner sig och kunde sedan sova utan problem. Här har vi någon som tycker om rutiner lika mycket som hans mamma gör.

Kan visst!

När Vilhelm hade vaknat ur sin tretimmarsvila ringde min faster och undrade om vi ville komma över på en liten fika. Självklart tackar inte jag nej till en fika och Vilhelm tackar inte nej till att leka med katterna och sedan, om han hinner med, fika. I alla fall så bjöd hon på nybakat bröd som jag skar i små fina bitar för att Vilhelm skulle plocka i sig. Min faster frågade om han inte ville ha en gaffel att äta med varpå jag svarar att han inte kan äta med gaffel för det har han aldrig provat förut.
 
Så vad gör Vilhelm? Han tar gaffeln och plockar upp bit efter bit med den. Inga problem. Inget är någonsin något problem med detta barn. Vad har vi gjort för att förtjäna detta duktiga lilla barn?

1.5-årstrots?

Vilhelm verkar ha kommit in i 1.5-trotsåldern. Inget är roligt och han vill inte äta (fast det gör han ändå för såna dumheter tänker jag inte acceptera!), allt är gnälligt och tråkigt. Eller så är det tänderna. På julaftonen hade han två tänder, på nyårsaftonen hade han 6 tänder och jag kan tänka mig att det inte har varit helt smärtfritt.
 
Men egentligen tycker jag det är lite roligt när han säger ifrån och bråkar med oss, det är bra att han fått lite egen vilja, och än så länge så är det ju väldigt lätt att distrahera honom och få honom på bättre humör igen. Vi får se hur roligt vi tycker det är med egen vilja när treårstrotsen kommer.
 
Jakten på sommarskor har äntligen gett resultat. I Eskilstuna hittade jag inte ett enda par sandaler, men när jag tittade igenom de skor jag fått från mamma från när jag och mina syskon var små hittade jag ett par sandaler i storlek 21, men de kändes lite hårda så jag ville ändå hitta ett par till ifall han får skavsår. Sagt och gjort. Barnsecondhanden Rödmyran var min sista chans. Men där fanns det bara stövlar och fotbollsskor. Till slut frågade jag personalen om de inte hade gömt ett par sommarskor i storlek 21 någonstans - och den snälla, snälla personalen kom ut från lagret med två stora lådor med barnsommarskor! Vilken dröm för någon som jag att få leta igenom dessa lådor och hitta de perfekta små sandalerna i precis rätt storlek! Lycka!
 
En fodrad regnoverall till dagis hittade jag också, finns det något som inte finns på denna affär? I love it!
 
Vilhelm provar overallen och sandalerna:
 
 
Oj vad spännande med skor som man kan se tårna i.
 
Sedan skrattade han sig igenom middagen:
 
 
Men först efter att han fått ett anfall över att han inte fick dricka Jockes efter-träningen-smoothie till middag istället för att äta wok som vi andra. Ja, ja, vi tar på oss skulden. Vi ville bara kolla om han kunde dricka i sugrör, vi trodde inte att han skulle tycka så mycket om innehållet... Men nu vet vi i alla fall att han kan dricka i sugrör så nu kan vi muta honom med något gott (sött) om han blir alltför oregerlig på planet.

Tack Google

Vi hade en liten personlig kris här igår - diskmaskinen gick sönder. Jag vägrar diska för hand, det finns inget tråkigare! En liten kastrull eller stavmixer går bra men inte en hel diskho full med bestick och glas och Vilhelms skålar. Därför letade jag reda på en manual på Google och gav till Jocke (nej, jag tänker inte rensa vattenlåset heller...) och nu fungerar den igen. Tänk att man kan laga diskmasinen med hjälp av Google, hur skulle man klara sig utan internet? Vad gjorde man på 1980-talet om diskmaskinen gick sönder? Ringde till pappa kanske?
 
"Varför har jag en lampa på huvudet?":
 

Gullegubben!

Bada, bada, bada! Tvätta, tvätta håret!
 

2013

2013 är året då jag fyller 30 och redan bara några timmar in på det nya året chockade jag mig själv med att säga något riktigt vuxet: "Vi kanske ska börja amortera mer på huslånet nu när jag börjar jobba igen?". Amortera. Jag visste knappt att jag hade såna ord i min vokabulär.
 
Igår:
 
 
Först hos farmor och faster, sedan hos mormor och morfar och moster. Sedan hem och sova. Jag gick och la mig 23.15 Jocke stannade i alla fall uppe tillräckligt länge för att se fyrverkerierna. Oj, vad roliga vi är nuförtiden.
 
Nu sitter jag och irriterar mig på kronprinsessan som pratar på TV om hur underbart och glädjande och fantastiskt det är att föda barn. Nej, det är det inte. Det är inte glädjande och underbart på något sätt, det är ångestfyllt och panikartat och fruktansvärt och 100 andra känslor som är allt annat än underbara. Alla borde få prova på några veckor på avdelning 69 för att se exakt hur underbat det är att få barn. Nu blev det en arg start på det nya året.

mammatexter.blogg.se

Bloggen om Vilhelm och Axel. Vilhelm föddes elva veckor för tidigt i september 2011 och lilla lillebror Axel kom fyra veckor tidigare än beräknat i december 2013

RSS 2.0