Ännu större

4815 gram! Nästan 700 gram upp sedan förra vägningen för två veckor sedan, alltså mer än ett kilo upp på en månad. Var ska det här sluta? Fortsätter det i den här takten blir det 10 kilo innan ettårsdagen. I så fall får vi hoppas att han lär sig gå snabbare än vad Vilhelm gjorde, annars blir det väldigt tungt att bära...

Bråkunge!

Igår blev en produktiv dag. Jag började dagen med att åka och inviga träningskortet med 5 kilometer på löpbandet (men jag gick bara, inget springande med mina värdelösa knän), sedan åkte jag hem och sa upp mig från gamla jobbet, sen var det dags för tvåårskontroll i Västerås. Hem igen. Där lagade jag mat och gjorde jordgubbssylt och Vilhelm och jag bakade en kladdkaka. Är det därför jag inte gjort ett dugg idag? Jag överansträngde mig igår.
 
Tvåårskontrollen har ju blivit lite försenad, de hade glömt bort oss. När vi väl kom dit hade de lyckats boka in oss hos en doktor som hade semester hela veckan. Efter en timme i väntrummet kom personalen på att det inte var någon idé att vi väntade på doktorn längre så vi fick träffa en annan doktor istället. Men det gick ju lika bra, även om jag tycker väldigt bra om vår ordinarie doktor, han är aldrig lika stressad som de andra doktorerna.
 
Vilhelm blev i alla fall godkänd, hans lungor också. Men vikten var inte helt bra. 11,7 kilo med kläder och blöja, så det var bra om vi kunde få upp den lite. Vi får se hur det går, Vilhelm är nog den smala typen, i alla fall om han är någotsånär lik sin pappa. Längden börjar närma sig normalkurvan, 88 cm. Ja, ja, så länge han är pigg och glad är det bra ändå.
 
Men idag var han varken pigg eller glad när jag hämtade honom från dagis. När jag kom dit var han jätteglad och kom springande och berättade att de varit i skogen och sprungit och druckit blåbärssoppa, det var Vasaloppsdag idag! Sedan kom sammanbrottet och han vägrade gå och stå på benen överhuvudtaget så jag fick dra honom till parkeringen, det är en ganska lång bit att dra någon som verkar ha blivit plötsligt förlamad i hela kroppen. Jag kan ju inte bära honom när jag bär Axel i babyskyddet i andra handen. Till slut lät jag honom ligga där han låg och gick och satte in Axel i bilen medan Vilhelm låg kvar och skrek så högt att en förbipasserande gick in till dagiset och berättade att ett av deras barn rymt och ramlat ute på parkeringen och låg gråtande och skadad. Vad trött jag blir. Tur att han åtminstone har väldigt roligt på dagis, annars skulle jag inte orka med dessa konfrontationer. Väl hemma låg han innanför dörren och skrek i en halvtimme innan jag lyfte in honom till hans säng där han låg och skrek i en kvart till innan han till slut somnade och sov ända till 17.45. Vad skönt det kommer bli när den här trotsåldern är över, men när Vilhelms trotsålder är över är det nog dags för Axels trotsålder och sedan är det väl dags för nästa lillebrors trotsålder. Sedan är jag redo för inläggning på hem för nervklena.
 
Axel har sovit precis hela dagen idag, han var vaken en timme medan vi åt middag men efter tvätt och mat somnade han om igen. Men igår var han vaken flera timmar på eftermiddagen så han hade väl lite förlorad sömn att ta igen....
 
Vilhelm ska ut på äventyr med farmor:
 
 

Astma igen...

Jocke och Vilhelm fick ta en tur först till Köping och sedan vidare till Västerås efter lunch (precis klockan ett då OS-finalen i hockey började...) eftersom Vilhelm fick en släng av förkylningsastma som inte blev bättre av vare sig airomir eller flutide.

På båda akutmottagningarna var han lika duktig som vanligt på att ta medicin, så duktig att han fick en stor nalle och Bamseklistermärken i Köping och en glass i Västerås. Min stora jätteduktiga pojke!

När de kom hem framåt kvällen var Vilhelm helt hyperaktiv av medicinerna. Helt tokig! Han sprang omkring och hoppade och skrek (glada skrik den här gången!) och kastade leksaker omkring sig. Medan de var borta åkte Axel och jag och hämtade en Blixten och en Bärgare som jag hittat på Facebook. Gissa hur glad han blev när han såg dem! Nu ligger de i sängen och sover med honom.


För övrigt så fyller Axel två månader idag! Jag hade tänkt fira med att baka något gott men det kommer snart en tremånadersdag som vi kan fira.

Nytt jobb!

Nytt jobb fixat! Då säger vi Hejdå till Apotek Hjärtat Fröslunda centrum och Hej till Lloyds Apotek Stora gatan Köping. Bättre lön och fler ansvarsområden får jag också, dessutom är vi fler personal och har färre kunder. Nu känns det nästan lite roligt att börja jobba igen, även om jag får separationsångest från Axel (lilla bebisen... Jag vet ju att Vilhelm klarar sig bra även utan mig, han har ju inte ens tid att säga hejdå när jag lämnar honom på dagis!). Jag ska börja jobba varannan helg från maj och heltid från mitten av augusti.

Nu hoppas vi att det här blir bättre. Värre kan det nog i alla fall inte bli.

Bilder från senaste månaden

Ibland är livet ganska konstigt. Idag har jag blivit erbjuden två jobb och tackat ja till det ena och det jag tackade ja till hade jag inte ens sökt, jag blev uppringd av chefen, en tjej jag jobbat med i Eskilstuna, igår kväll klockan 22.40. Min första reaktion eftersom jag inte kände igen numret var att undra vilken konstig människa som ringer så sent på kvällen och om jag skulle svara överhuvudtaget. Men det var ju tur att jag valde att svara för nu har jag ett jobb som jag faktiskt ser fram emot att gå till. Jag har verkligen inte sett fram emot att gå tillbaka till mitt gamla jobb men nu känns livet lite ljusare igen.
 
Om allt går enligt planerna (jag vågar inte hoppas på för mycket förens jag skrivit under kontraktet!) ska jag börja jobba heltid den 18:e augusti och hoppa in och jobba helger lite då och då från maj. Jocke verkade tycka att jag skulle börja jobba ännu tidigare, han ser verkligen fram emot att vara pappaledig. Jag har faktiskt också trivts med att vara mammaledig den här gången men det kan ju vara roligt att ha några veckor kvar att ta ut senare också.
 
Jag har i alla fall valt ett yrke där det inte är några problem att få jobb. Hoppas det här blir bra nu så att jag kan få tillbaka lite arbetsglädje.
 
Jag hittade några bilder från den senaste månaden i kameran. Lite syskonkärlek finns det ändå!
 
 
Vilhelm är inte trött och tänker absolut inte sova:
 
 
Första badet:
 
 
Fotavtryck till babyboken:
 
 
Sova lite grann:
 
 
Vem är snyggingen i spegeln?
 
 
Var är Vilhelm?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vilhelm provar sängen

Om inte Axel sover i spjälsängen så kan ju Vilhelm göra det!



Liten gose

Jag hade då ingen lust att gå upp imorse när alternativet var att ligga kvar i sängen med den här lilla gosegubben:



Vilhelm var så snäll att han lät mig sova nästan till klockan tio, men sedan ringde telefonen och Axel blev panikhungrig så det bar bara att gå upp.

Alla leksaker för sig själv





...bara pappa som stör.

Vilhelm och Axel 50+

Vi åkte till Arboga och badade igår, inte jag och Axel alltså, vi satt vid kanten och tittade på när Jocke och Vilhelm hoppade och plaskade och åkte genom tunneln på en krokodilmadrass. Vilhelm har blivit jättemodig i vattnet, när han fick på sig simdyna och armpuffar simmade han, helt själv, flera längder i den lilla varma bassängen. Så duktig! Han kommer inte bli lika rädd för vatten som jag är!

Eftersom vi var där en fredagsförmiddag var det bara vi och en massa pensionärer i bassängen. Vilhelm var glad över att få ha alla leksaker för sig själv och jag fick svara på 100 frågor om Axel - hur gammal han är, varför han är så liten (han är ju jättestor!!), vad han vägde när han föddes. Och så vidare. En grupp tanter hade suttit och diskuterat länge om hur gammal bebisen kunde vara innan en av dem kom fram och frågade. Lite roliga är de där pensionärerna faktiskt! Det var likadant när jag var gravid, en väldigt stor del av mina seniora kunder skulle diskutera magen, sina egna barn, hur många barn jag hade hemma och så vidare. Men då var det mest de äldre männen som hade frågor och berättelser om hur de var som pappor, nu när Axel är ute är det de äldre damerna som vill prata. Jag kommer nog vara precis likadan om 50 år. Och även om ingen vill lyssna tänker jag berätta för alla vilka fina barn jag har. Mina småpojkar som då kommer vara 50+...

Storpojke

Det var som jag misstänkte, lilltjockisen väger nästan exakt lika mycket som Vilhelm gjorde när han var 6 månader. 4200 gram, 600 gram upp på två veckor. Men Vilhelm var längre, 58 cm mot Axels 53. Barnmorskan var mycket imponerad av hans tillväxttakt.

Det kommer bli en tvåmeterskarl av den här lilla plutten till slut!

Jättestor liten bror

Helt otroligt vad stor Axel är jämfört med Vilhelm. Så här mycket fyllde Vilhelm varken ut overallen eller bilstolen förens han var närmare sex månader. 
 
 
Så stor pojke! Imorgon åker vi till BVC och väger och mäter.

Glömde!

Men jag glömde ju! Idag fick jag mitt första riktiga leende av Axel, han har mest bara skrattat åt Jocke hittills. Så söt! Nu hoppas jag på fler leenden.
 
 

Språk

Det är så intressant att höra hur Vilhelms språk utvecklas och hur hans tankar verkar gå. Just nu jobbar han hårt på grammatiken. Igår när vi var ute och gick sa han "Solen lyser i mitt ögon" och när han pratar om sina kottar blir det "kottorna". Så roligt att lyssna på!
 
Dessutom pratar han som en skåning. Inget bebisprat här inte. Riktiga "rrr" (fast på skånska) ska det vara. Bära blir inte "bäja" utan "bäura" med Vilhelms påhittade dialekt.
 
Men det som nästan är mest intressant av allt är att han böjer sina verb precis som den irakiska apotekarstudenten som var på mitt jobb i höstas för att lära sig svenska. Är det kanske likadant att lära sig svenska som andraspråk som att lära sig det som förstaspråk? Mycket intressant. Språk är väldigt intressant överhuvudtaget. Om det fanns något yrke inom språkvetenskap där man kunde tjäna några pengar så skulle det ha varit mycket intressantare att ha än det jobb jag har nu.
 
Nu ska lillen tvättas och matas och så hoppas vi på att han sover ända till klockan fem imorgon också.
 
 

Så fruktansvärt gosigt!

...att sitta med en bebis under tröjan. Här skulle jag kunna sitta hela dagen, men snart kommer Vilhelm hem från dagis och då ska vi baka med sån där lera och fika. Det får bli mer bebisgos ikväll istället.



Feb. 10, 2014

Idag provade vi ståbrädan för första gången. Jag trodde Vilhelm skulle protestera mot att lillebror gick åka vagn och inte Vilhelm men han var jättestolt över att få stå och åka vagn. Bara bebisar ligger i vagnen... Och vilken promenad det blev! Flera traktorer, kaninen, rådjursspår och vattenpölar i massor. Och en hög med hundbajs. Vad sur man blir.





Träna lite, lite

Vilhelm blev helt tokig när vi la honom på mage för att han skulle träna nacken. Axel blev bara lite småsur, han slickade lite på babygymmet och gnällde lite men värre än så var det inte.
 
 
Fast st den här gången tänker jag inte tvinga på någon någon träning för den här gången har jag inget att bevisa för någon sjukgymnast. Axel får lyfta på huvudet när han känner för det.
 

Mellannamn

Oj,oj! När jag städade på skrivbordet hittade jag pappren som måste skickas in till Skatteverket med besked om vad lillen ska heta. Vi har tänkt och tänkt och hört oss för om vilka namn som finns längre bak i släkten, Vilhelm har ju redan fått de mest självklara så den här gången är det lite svårare. Hur svårt kommer det då inte bli med nästa son? 
 
I alla fall.
  • Bert efter morfar
  • Emil efter farmors farfar
Sedan vet vi inte riktigt. Vad vi väljer mellan:
  • Hjalmar efter mormors farfar
  • Frans efter morfars farfar
  • Felix för att det betyder "lycklig"
  • Lillebror. För att han är en lillebror. Fast det finns faktiskt i släkten också, min mormors bror hette så
Vi funderade länge på Vilhelms förslag "Lillebil", men när jag googlade det idag upptäckte jag att det var ett tjejnamn. Typiskt. Det är ju faktiskt ganska gulligt.
 
Vi tänker vidare och under tiden ska jag ta och laga lite mat, om inte Lill-Axel blir hungrig, då får Jocke laga mat.

Officiellt

 
Då var det officiellt (ute på Facebook...) - Axel heter Axel. Nu ska vi bara hitta på några mellannamn. Vilhelm har 34 bokstäver i sitt namn, man får maximalt ha 36 bokstäver men om vi tar namnen vi tänkt oss kommer vi bara upp i 25 bokstäver. Man kan ju inte ha 11 outnyttjade bokstäver. Eller?
 
Idag tog Jocke med Vilhelm och åkte och köpte skidor till fjällsemestern och jag fick på så vis sovmorgon ända till 9.30 vilket var väldigt välbehövligt. Jag har känt mig som en ny människa hela dagen! Ibland behövs det så lite för att tillvaron ska kännas lite ljusare igen.
 

"Luktar blä!"

Vi behöver mer lego! Jag kollade upp lego på Blocket och Tradera men det är ju något alldeles fruktansvärt dyrt även begagnat, jag måste kolla vidare för det vi har räcker inte långt.
 
Vilhelm bygger ett torn till kaninen:
 
 
Idag åt vi tortellinisoppa till lunch. Vilhelm hjälpte till med tillagningen, han mätte upp mjöl och rev ost och kom med uppmuntrande kommentarer och 100 frågor om allt, allt, allt. Medan vi tillagade soppan berättade han hur gott det skulle bli och vad gott det såg ut men när den var färdig tyckte han att den "luktade blä"... Men det gick över och han åt en stor portion när jag övertygade honom om att tortellinisarna var bildäck. Han kan ju äta om han vill!
 
Tittut!
 
 
Han är så stolt över sin Blixtenjacka!
 

Trött

Igår hade jag behövt en paus från trotsig 2,5-åring och trotsig 2,5-åring hade behövt en paus från tjatig mamma. Men Vilhelm var lite för hostig och snorig för att det skulle kännas okej att lämna honom på dagis så vi fick umgås och gå varandra på nerverna hela dagen. Det känns som att allt jag sa var ett tjat eller ett klagomål eller ett nej och allt Vilhelm sa var en gnäll eller ett nej. Eller inget svar överhuvudtaget, han har kommit på att han helt enkelt kan strunta i att svara när jag pratar med honom. Väldigt effektivt eftersom jag då blir ännu argare...
 
Det slutade i alla fall med att han ramlade ner från en köksstol, och då har han redan tidigare ramlat ner från soffan trots att jag sa till honom 100 gånger att han ska ta det lungt och att jag inte kan hjälpa honom om han ramlar för att jag matar lillebror.
 
Idag mådde Vilhelm mycket bättre så nu är han tillbaka på dagis och får träffa folk som är lite roligare än vad jag är just nu.

Inget för känsliga

Så här kan det se ut efter en helt vanlig randomisera amning:
 
 
Ska det behöva vara så här? Blod på body, blod på mina kläder, blod på kräktrasa, blod på amningsnapp, blod i lillens uppstötningar, blod i lillens ansikte. Blod överallt. Därför undviker jag att ta på lillen ljusa kläder när vi ska någonstans, det kan ju upplevas som lite makabert att visa upp en liten med nedblodade kläder, men idag skulle vi bara vara hemma och Vilhelm tyckte att Axel skulle ha en uggletröja så det fick bli vitt. Som blev rött.
 
Som tur är så gör det inte så outhärdligt ont längre, så det är inte så illa som det ser ut, för illa ser det verkligen ut. Den här bilden skulle nog avskräcka vilken blivande mamma som helst från att välja amning. Och jag kan inte sluta heller, det skulle göra ondare än att fortsätta amma.

Lukta på bebis en stund

Äntligen! Mitt luktsinne har börjat komma tillbaka! Vad jag har saknat att sitta och lukta på bebis dagarna igenom. Det är faktiskt värt att känna även bajsblöjelukten bara jag får lukta lite på ett sovande litet huvud sedan. Vad konstig man blir när man är mamma...

Axel under armen

Lillen ramlade ner under min arm och somnade där:
 
 
Idag kom det första lilla jollret och fler försök till leenden, han är ju alldeles för söt vår lilla plutt. Vilhelm är också alldeles för söt, han är så snäll mot lill-Axel. Han känner på hans händer, piper honom på näsan och försöker ge honom nappen. Jag hade faktiskt förväntat mig lite mer bråk men det kommer nog. Garanterat när Axel börjar intressera sig för Vilhelms leksaker.

Logik

Jag blir tokig. Öronvärken har gått över i höger öra och hörseln har nästan kommit tillbaka helt, då börjar det göra ont i vänsterörat istället, och inte hör jag något heller... Men sedan har jag inga fler öron kvar så då måste jag väl bli frisk?

mammatexter.blogg.se

Bloggen om Vilhelm och Axel. Vilhelm föddes elva veckor för tidigt i september 2011 och lilla lillebror Axel kom fyra veckor tidigare än beräknat i december 2013

RSS 2.0