Perfekt!
I fredags blev det så äntligen dags för det efterlängtade besöket hos specialistmödravården. Allt var perfekt! Helt och totalt perfekt!
Lillen sparkade och sprattlade och visade oss en väldigt söt liten fot. Doktorn sa att han vägde "på ett ungefär 648 gram", det tyckte jag kändes väldigt exakt för att vara "på ett ungefär", men det var i alla fall precis vad han borde väga för tiden. Flödet i navelsträngen var som det skulle vara och livmodertappen var precis som den skulle vara - 4,5 cm. Men hon sa att hon inte var säker på att det var en "han" längre, vi får väl se nästa gång, vi ska tillbaka om tre veckor.
Doktorn sa att eftersom det inte verkade vara någon som helst förlossning på gång så är det inget egentligt fel på mig som gjorde att Vilhelm föddes för tidigt, hade det varit något fysiskt fel på mig skulle det ha börjat synas tendenser till öppning av livmodertappen redan nu eftersom lillen är så pass stor och tung redan. Så då undrar man ju ännu mer över varför Vilhelm föddes så tidigt om det inte fanns någon bra anledning till det? Var det urinvägsinfektionen? Eller arbetssituationen? Eller kände han sig helt enkelt färdig med livet i magen?
Skönt att allt såg bra ut ändå! Nu ska jag börja våga leva lite mer, idag tog jag en hyfsat lång promenad i det fina vädret. Det gjorde ont i magen efter en stund men det kan faktiskt ha berott på att jag precis ätit lunch. Lillen har för övrigt varit helt tokig hela kvällen och sparkat och snurrat runt men nu verkar han (eller är det en hon...?) ha somnat om igen. Jag ska också gå och lägga mig, imorgon är det dags för jobb igen.
Just ja, på tal om jobb! Jag ska på intervju för jobbet jag sökte den här veckan! Jag trodde inte jag skulle ha mycket chans dels för att jag skrev att jag kommer börja anställningen med åtta månaders mammaledighet och dels för att jag hört vilka andra som sökt samma jobb så vi får se hur det går i slutänden men det är ju roligt att få komma på intervju i alla fall.
Stackars lilla Minnie dog igår. Jag trodde Dolly skulle bli den som dog först eftersom hon varit så sjuk hela sommaren medans Minnie vaggat runt i buren precis som hon alltid gjort, utan en antydning till sjukdom, men för några dagar sedan slutade hon röra sig och slutade så småningom äta och igår var hon så trött så att hon inte orkade hålla huvudet uppe. När vi klappade henne såg man att hon försökte lyfta på huvudet men orken fanns inte kvar längre och senare på kvällen var hon död. Fina lilla Minnie. Men 7,5 år är en ganska ansenlig ålder för ett marsvin och hade den förra ägaren fått som hon ville hade Minnie blivit avlivad redan 2008 så hon fick ändå fem extra år av gräsätande och gos med Dolly. Nu ligger hon under trädet med de andra. Vad förvånad nästa ägare av huset kommer bli om de får för sig att plantera något i den delen av trädgården... Bäst vi förvarnar dem.
