Huset 26/10

Det blir en liten paus från semesterbilder, idag åkte vi nämligen till huset och kollade läget. Gräset växer för fullt.


Vi har fått en trappa!


Från ytterdörren in mot vardagsrummet:


Köket:


Vardagsrummet:


Ett litet hål i taket.... Upp till Vilhelms garderob.


Kakelugnen. Den är inte färdig, den ska bli inklädd med täljsten också.


Utsikt från burspråket på nedre våningen. Om vi kan övertala grannen mittemot att inte bygga sitt hus får vi sjöutsikt från köket, det är väl klart att de måste ställa upp för sina grannar?


Grovköket:


Badrummet på nedervåningen:


Hallen mot badrummet och grovköket:


Gäst/arbets/lekrum:


...men det är fullt med golv/vitvaror/lister.


Övre våningens burspråk:


Åt andra hållet, trappen är till vänster, badrummet till höger:


Härifrån kommer vi se vattnet även om vi inte kan övertala grannen att skippa sitt hus:


Vårt sovrum:


Axels rum:


Badrum på övervåningen:


Bastu...


Vilhelms rum:


Vilhelm har utsikt mot skogen och garaget:


Hål i golvet i Vilhelm garderob...


Vilhelms garderob:


Utsikt från Axels rum:


Kök i låda:


Huset igen:



Fredag - badabada

Glasslunch:
 
Efter Axels och min promenad gick vi ner till stranden, denna gång med badkläder redo. Men idag var Vilhelm inte lika sugen på att bada, han lekte hellre på stranden med sin nyinköpta lastbil som kunde göra väldigt bra spår i sanden.
 
 
Axel badade mer än gärna:
 
 
 
 
...och till slut lyckades vi övertala Vilhelm att vara med på ett kort.
 
Familjebild. (Jorå, jag är vit och blek och jag fortsätter vara det hela semestern så det blir inga bättre semesterbilder på mig... Trots att jag använde lägre solskyddsfaktor än jag brukar göra, solbrännan verkar inte vilja fastna på mig).
 
 
Ännu mer poolbad!
 

Efter allt detta badande var både barnen och vi helt slutkörda så vi gick tillbaka till lägenheten för lite vila innan middagen. Det var längesedan Vilhelm sov middag men idag gjorde han det och precis när han somnade vaknade Axel och hade inga planer på att vara tyst så vi satte oss ute på balkongen istället. Det hade blivit lite mulet och det var jätteskönt, annars låg balkongen i full sol.
 
 
Snygg inför kvällens middag:
 
 
 
......och sedan sprang han iväg....
 
 
Vi kom på att det var mycket lugnare att sitta ute och äta och Vilhelm åt faktiskt mycket bättre när det inte var så mycket liv och rörelse omkring oss. Vilhelm tyckte väl lite sådär om middagen men Jocke och jag åt båda mat och efterrätter och vin till maten och allt man kan tänka sig så det är inte konstigt att byxorna satt lite tightare på planet hem.
 

 
 
.....notera säkerhetsavståndet runt Axel. Halva bordet måste vara tomt för att inget skulle dras ner på golvet, Axel har vääääldigt långa armar, det hade inte Vilhelm.
 
 

Fullmåne

Gran Canaria ligger en timme efter oss så vi vaknade långt innan frukostserveringen öppnade. Istället gick vi ut på balkongen och tittade på soluppgången och den jättestora månen (den syns om ni tittar riktigt noga...)
 
 
 
 
Badabada!
 
 
Axel och jag inledde en liten tradition redan första dagen - varje dag efter frukost tog vi en tur längs strandpromenaden så att Axel skulle få sova förmiddag och jag skulle få lite motion medan Vilhelm och Jocke badade i poolen. Glada Axel efter en liten sovstund och ett mellanmål: 
 
 
Axel inviger poolen och uv-dressen:
 

Dags för avresa!

Klockan fem ringde klockan men varken Vilhelm eller Axel vaknade. Men när vi sa till Vilhelm att det var dags att åka till Kanarieöarna hoppade han ur sängen på en sekund och Axel ör aldrig speciellt svårövertalad när det gäller att gå upp ur sängen.
Vid frukosten fick Vilhelm en släng av resfeber och ville inte äta något förutom en gurkskiva och lite juice. Axel var ganska missnöjd över sin youghurttallrik men vi tyckte det var lite onödigt att öppna grötpaketet innan vi var framme på Kanarieöarna, ett öppnat grötpaket är mer svårtransporterat än ett stängt.
 
Det var kallt att gå till bussen i regn och sommarkläder men ingen klagade. När vi kom fram till flygplatsen upptäckte vi vad som måste vara en av de största fördelarna med att ha barn (...?) - vi fick gå före den flera hundra personer långa säkerhetskontrollen! Barnfamiljer hade en helt egen kö och den var tom, nu förstår jag varför folk envisas med att ta med sig barnen på semestern. Men trots att säkerhetskontrollen gick supersnabbt fick Vilhelm ett litet anfall av säkerhetskontrollilska när han var tvungen att gå igenom de där metalldetektorbågarna själv eftersom jag pep och Jocke skulle bära Axel. Det var lite för mycket folk och lite för lite sömn för att Vilhelm skulle vara helt nöjd så han skrek sig igenom hela proceduren och bort till gaten, väl där fick han syn på en Volvo och ett flygplan så då var han nöjd igen.
 
Jag har sagt det förut men jag säger det igen - jag är så imponerad över hur duktiga de var på flyget, inte ett skrik och inte ett gnäll. På sex timmar!! Hur är det möjligt?
 

....okej, kanske ett litet skrik då...

Jag hade förväntat mig (hoppats på) att Vilhelm skulle somna ganska snart efter avresan eftersom jag vet att jag brukar känna mig lite lagom drogad efter min Postafentablett och eftersom han verkat väldigt trött sedan klockan 7,30 men han somnade inte förens vi gick in för landning och då i den här positionen:
 
Men det gick lika bra att väcka honom nu som det gjort på morgonen ("Vi är framme på Kanarieöarna!"). Jocke och Axel roar sig:



På flygplatsen var allt specialbagage från Stockholm, däribland vår barnvagn, väldigt försenade så hela bussen fick vänta nästan en timme extra på alla oss föräldrar som envisades med att ta med barnvagn på semestern.
 
Framme!!
 
 
 
Dumt nog tog vi inte med några badkläder ner till stranden första eftermiddagen, men det hindrade inte Vilhelm, han slängde av sig alla kläder och badade naken istället. Sedan undrade han när bussen skulle komma och hämta oss så att vi kunde åka hem igen. Det fortsatte han undra med jämna mellanrum större delen av veckan...
 
Den här Bamsebilden blev en mycket viktig del av Vilhelms dagar - vi gick förbi den varje gång vi skulle till stranden/poolen/restaurangen och varje gång skulle han stänga alla luckor om de var öppna och öppne dem om de var stängda.
 
 
Sedan sov alla väldigt gott efter en lång dag.

Här kommer semestern!

Vi börjar väl med packningen:
 
Någonstans längs vägen har det visat sig att Axel är lika däcktokig som sin bror, det blir intressant att se om vi har två små rallybilar som springer omkring här om några år. Det blir nog ingen bollkille av någon av dem, som Jocke hade hoppats på. 
 
 
Natten innan avresan tillbringade vi på ett hotell med mycket mer lagom avstånd till Arlanda än vad Kungsör har. Jättespännande tyckte Vilhelm som fick sova i en våningssäng (underslafen så klart). Axel tyckte det var lite liten yta att röra sig på men var nöjd ändå så länge han hade favoritboken Mumsfilibaba att bläddra i. Han är helt tokig i den där boken.
 
 
Middag med tokiga miner på Burger King:
 
 
 
Vilhelm hittade en liten kompis och Axel kräktes på golvet i leklandet så alla var nöjda. På väg tillbaka till hotellet åkte vi åt fel håll på motorvägen och det tog en stund innan vi kom på det men till slut kom vi dit vi skulle och kunde gå och lägga oss tidigt.
 
 
 

Söt-Axel

Lite bilder från kvällen innehållande kombinationen söt Axel/konstig min på förälder:



På tal om selfies:



Vilhelm och jag roar oss på flygplanet, Vilhelm är jättefascinerad över alla konstiga bilder man kan ta med ipaden, han kan sitta hur länge som helst med den och titta på hur han ser ut beroende på vilken applikation man väljer.

Axel somnade precis, han har fått väldigt sena kvällsvanor på senaste tiden, jag ska också gå och lägga mig. Imorgon ska Vilhelm och jag baka bullar, Axel får också vara med på ett hörn eftersom Jocke ska iväg på någon pingismatch. Det är längesedan jag var ensam med båda barnen en hel dag så vi får väl se hur det går.


Stöka till

Bra att Axel tar fram sopborsten när han har stökat till på golvet:


Ännu bättre skulle det vara om han använde den också.


Vilhelm har aldrig (jo kanske någon gång) rört marsvinsburen, Axel rejsar dit så fort han får chansen. Han kryper snabbt nu!






Mamma/Axel

Oj vad jag börjar se gammal och sliten ut. Men Axel är söt som vanligt!


(Och det är dumt att ta kort på sig själv när man har utsmetad mascara i halva ansiktet).

Ikväll ska jag lägga mig tidigt, jag ska jobba i Västerås imorgon och jag kan ju inte komma dit och se halvdöd ut.


Idag och tre år tidigare

Första gången i badbaljan (ganska exakt tre år sedan):


Kanske sista gången i badbaljan, det börjar bli trångt:


Livsfarliga Axel:


Tur att jag inte är hemma så mycket, man kan ju bli nervklen för mindre. Axel är lite klantigare (mindre försiktig är rätt ord) än var Vilhelm var så vi kommer nog få se många bulor och blåmärken på den här lilla gubben framöver.






Nu är vi hemma igen!

....och den här gången har vi med oss alla väskor och förståndet i behåll efter två helt skrikfria resor. Vi är så imponerade över våra duktiga söner, inte ett enda skrik från något håll trots sex timmars stillasittande. Vilhelm lekte med Ipaden, sina bilar och kottar och Axel satt mest och funderade över livet på nedresan och skojade med sina medpassagerare på hemresan. Han som inte kan sitta stilla i två sekunder här hemma! På hemresan fick vi lite hjälp av en tjej som bar runt på honom i en stund (man kan ana att hon var bara liiite bebissugen, hennes man var dock inte lika bebissugen...).
 
Veckan har varit jättebra, lugn och skön och varm. Vilhelm och Axel var lite överväldigade de första dagarna, Vilhelm frågade när bussen skulle komma och hämta oss och när vi fick åka hem till Volvon igen men sedan kom han in i semesterstämningen och mot slutet av veckan åt han med liv och lust donuts och pannkaka till frukost och glass och pommes frites till middag och badade däremellan utan ände.
 
 
 
 
 
 
 
Mer bilder kommer, det finns 400 att välja på!
 
Nu ska jag vila upp mig lite inför morgondagens jobb, det tar på krafterna att vara på semester med barn...
 
 
 
 
 
 

Så gräsmatta

Vilhelm och Jocke sådde gräs förra helgen och det har redan börjat växa. Vilhelm med sin kratta:


Vi får se hur huset ser ut när vi kommer hem!

Why so serious?

....frågade min gamla labbgranne när jag la ut bilden på Instagram. Kriminella familjen ska på semester.


Vad snygga vi är. Axel ser ändå hyfsat normal ut. Vi får se om vi blir släppta genom säkerhetskontrollen.


Hjälpsam

Ojoj, magsåret och nervsammanbrottet lurar runt hörnet. Axel har börjat resa sig upp. Hela tiden, överallt. Klättra, klättra, klättra. Och han är så snabb - ner i marsvinsburen, in i blöjhinken, in på Vilhelms rum för att stoppa bebisförbjudna små föremål i munnen bara för att han kan.


Vi tog fram gåvagnen idag. Vilhelm har blivit jättegullig och hjälpsam mot Axel på senare tid så han ville hjälpa till att stötta Axel:


Axel blev inte så glad över hjälpen men det kändes bra i mammahjärtat att se storebror hjälpa lillebror. Sedan försökte Vilhelm lyfta upp Axel men det gick ju inte så bra eftersom de väger nästan lika mycket så han övergick till att visa att han minsann kunde hoppa över bebisar (hoppa PÅ bebisar skulle jag vilja säga... ibland är det bra att de faktiskt är nästan lika stora).

Vi måste ta tag i packningen imorgon, men först är det barngymnastik. Gymnastiken är bara varannan vecka tyvärr, Vilhelm skulle nog kunna gå på den flera gånger i veckan, han har så roligt och man riktigt ser hur hans självförtroende växer när han vågar göra något han tycker är lite läskigt.


Snygg parkering

"Ska vi åka till Kanarieöarna idag?" frågade Vilhelm imorse. Nej, inte riktigt, men nästan!


Imorgon ska vi packa, den här gången ska vi vara färdiga i god tid, jag är trött på att stressa inför varje semester. Efter en niodagarsvecka är jag faktisk ledig hela helgen. Igår jobbade jag en 13-timmarsdag, jag känner mig lite, lite sliten.

Häromdagen hittade Vilhelm den påse med Anders gamla småbilar som jag gömde undan för två år sedan för att Vilhelm inte skulle äta upp dem/sätta dem i halsen/förstöra dem/lämna små bitar som vi skulle trampa på då vi smyger omkring i huset under mörka kvällar, men nu bedömde jag att han var fullt kapabel att inte sätta dem i halsen så han fick ta fram dem. Det var stor lycka! Han gick upp tidigt på morgonen för att köra runt bilarna på bilmattan och när jag kom hem från jobbet hade alla bilar parkerat i en prydlig rad:


Min lilla perfektionist!

mammatexter.blogg.se

Bloggen om Vilhelm och Axel. Vilhelm föddes elva veckor för tidigt i september 2011 och lilla lillebror Axel kom fyra veckor tidigare än beräknat i december 2013

RSS 2.0