Anka, anka, anka, allt är anka



Det går ju bra att sova i nya soffan också tycker Axel och vägrar sova i sin säng. Väldigt gosigt men väldigt lite tid att göra det man vill hinna göra när barnen sover.


Vi har möblerat om lite i vardagsrummet så nu får Vilhelm och Axels fotölj plats i det här hörnet istället. Superbra tyckte Axel! Han har lärt sig ett nytt ord - "Anka". Allt är "anka". Ljusstaken är anka, pizzan är anka, katten är anka. Hästen är inte anka, hästen är "äst". Fåtöljen är "gunggung".

Denna dröm mötte mig på jobbet imorse:


Så mycket te!

Nya soffan

...är inte helt ny, den är ett år gammal och hittades på Blocket igår.


Så här kan det ju inte se ut sa Vilhelm och la dit alla kuddar.





Vilhelm tyckte den var så fin och att det blev så fint i vardagsrummet, hur kan jag ha fått en så glad liten kille? 

Om Vilhelm är glad för det mesta nu gör tiden är Axel inte så glad för det mesta. Utvecklingsfasen vid ett år kallas "separationsångest" och det är nog det minsta man jan kalla det. Han sover dåligt, han vill bli buren och gnäller och gnäller trots att han både är mätt och pigg. Tur för honom att han är så söt och en sån liten goseplutt, men jag måste erkänna att jag känner mig ganska trött efter en ledig dag och är ganska glad att det inte är jag som är föräldraledig. Idag tog vi återigen en lång, lång promenad för att Axel skulle sova längre än en kvart. Jag passade på att lyssna på en av P3 dokumentärs program så att jag lärde mig lite under tiden. 

Axel med Anders mössa:


Imorgon ska jag till jobbet och vila upp mig, jag ska äta lunch i lugn och ro, gå på toaletten utan sällskap och läsa tidningen mellan kunderna.

Åka tåg

Jag sitter på tåget på väg till Stockholm, jag ska på en utbildning där vi ska lära oss allt om hudvård och tandvård, eller i alla fall få lite information från olika tillverkare av olika produkter.

I tisdags var jag ledig, vi packade upp och grejade och organiserade så mu är det bara Vilhelms kläder som behöver någonstans att ligga sedan kan vi känna oss nöjda med klädförvaringen. Imorgon är jag ledig igen då är det bara att fortsätta packa upp.

Vilhelm provar nya jackan, mössan och skorna;


Det är väldigt tacksamt att köpa kläder till honom, han blir så glad vad man än kommer hem med.

Underhållning:


Vilhelm tyckte om att titta på tvättmaskinen när han var bebis och det gör han fortfarande gärna in han har en liten stund över och Axel gör som storebror gör. Det bästa är när den fylls med vatten, mycket intressant.

Efter lunch gick Axel och jag och handlade. Det tar visserligen en timme fram och tillbaka men det är ändå lyx att kunna gå till affären.

Axel somnade inom två minuter i vagnen men vaknade när vi kom hem och han hörde att Vilhelm åkte pulka. Det är inte lätt att försöka få ett kort där båda barn ser glada ut och tittar in i kameran samtidigt:




På kvällen kom jag på att jag lovat att baka lussebullar till jobbet så klockan 21,30 ställde sig Jocke och jag och bakade, men det var roligt att göra något tillsammans för omväxlingens skull så det får vi göra om igen.


Vilhelm blev ganska besviken över att jag skulle åka tåg utan honom så vi måste nog se till att resa någonstans med tåg ganska snart.

Ettårskalas!

Idag blev så Axels ettårskalas av. Axel fick massor med fina kläder, en liten bebistågbana (för det finns ju inte en chans att han får låna Vilhelms tågbana...) och en liten leksak man ska slå på med en hammare. 


Fast han fick inte ha sin bebistågbana ifred en sekund, både Vilhelm och lilla kusinen Olivia ville leka med den. 

Igår kom mamma och Linnéa på spontanbesök när jag precis höll på med städning och bakning inför kalaset så de fick hjälpa till att båda baka och städa. Kom inte och hälsa på mig om ni inte vill baka eller städa! Resultatet blev grönblå cupcakes, nutella och bananrulle och ett rent golv:




Men cupcakesen och tårtan uppskattades inte av Axel, jag tror att han tyckte färgen var lite konstig, han ville ha ett kex istället. Vilhelm tyckte inte heller om cupcakesen. Jag tyckte i alla fall att det blev väldigt gott.



3/4 av familjen Carlsson















Vilhelm har inte vaknat än efter middagssovningen så Axel fick lite efterlängtad tid med 100% uppmärksamhet ikväll.

Axel äter skruv och ramlar ur sängen

Ja vad ska man säga om Axel. I förrgår ramlade han ur sängen och idag svalde han en skruv. Men det var ingen större fara enligt 1177, vi behöver inte börja oroa oss förens han börjar matvägra eller om den inte kommer ut inom fyra dagar. Unge! Dessutom har han redan lärt sig hur han reser sig upp i sin nya stol, nu får det bli sele eller spännband för att vi andra ska få någon matro. Idag till middagen hjälpte jag Vilhelm att dela på sin våffla och under de korta sekunderna jag tittade bort hann Axel resa sig ur stolen och krypa upp på bordet på väg mot sin mugg. Finns det möjligtvis barnselar nu för tiden eller bar det bara sånt man använde på 50-talet?

Vilhelm tycker det är jätteroligt när Axel håller på så här, han är ju väldigt medveten om vad man får och inte får göra och därför tycker han det är så roligt när Axel gör något dom Vilhelm vet att han inte får göra. När man hör att Vilhelm tokskrattar någonstans i något rum är det bäst att skynda sig dit för då håller Axel på med något som inte är helt enligt vad jag tycker är säkert för en bebis att hålla på med.

Idag provade Axel skorna han fick av Jockes kompis när han döptes:




Han var väl inte helt bekväm med att ha något som satt fast på foten men han vande sig snabbt. Snart börjar han på dagis, då måste han ju åtminstone ha ett par skor på fötterna.

Så lik Vilhelm för två år sedan, det är egentligen bara när de sover som de liknar varandra:


Så här långt gick vi, jag är nöjd.


Hur klarade jag mig innan det fanns appar? Då hade jag ju ingen aning om hur långt jag gått och hur lång tid det tagit...

Fruktansvärt provocerande

Igår när jag kom hem från jobbet höll våra blivande grannar på med något i sitt garage, när jag åkte förbi drog en januariilska utan dess like över mitt sinne. Det grannarna höll på med var att stapla sina perfekta flyttkartonger i perfekta rader längs den perfekta garageväggen. Det värsta var att varje låda var märkt med en dataskriven lapp som berättade bad lådan innehöll. Jag blev så arg. Så provocerad. Hur mycket tid har man egentligen över om man har tid att sätta sig vid datorn och skriva upp varje sak man packar ner?? Kanske för att deras barn är vuxna...? 

Nej. Så här ska det se ut när man flyttar:


Vår snygga och välorganiserade walk-in-closet. 

Grattis Axel på ettårsdagen!

Så här gjorde aldrig Vilhelm:


...inte en enda gång. Men nu har vi fått en stol från Jockes faster som Axel inte kan resa sig ur, inte än åtminstone. 

Idag är det Axels korrigerade ettårsdag, vi firade igår med en chokladruta. Denna lilla människa stoppade i sig hela den stora chokladrutan på någon minut. Var gör han egentligen av allt han äter? Vi förstår ingenting.





Namnamnam!

Inställd tv

När jag fick se att det var "Det okända" på sjuan fick jag väldigt bråttom att fixa alla kanaler på tv:n, nu har vi äntligen (efter bara en månad...) alla tv-kanaler! "Det okända" är alltså vad som krävs för att jag ska få något gjort på tv-fronten.

Imorse innan jobbet packade jag upp några lådor, Axel hjälpte till:


....genom att klättra in i lådan och slänga ut allt på golvet. Men rolig är han i alla fall och lådan blev uppackad till slut. 

Stora stora killen


Varför äter Vilhelm en klubba till frukost?

Jo för att han är en så stor kille så att han slutat med napp! En morgon sa han att han ville äta klubba till frukost och jag sa lite på skämt att han kunde få det om han sov en natt utan napp. JAAAA!!! sa Vilhelm och la efter en liten påminnelse samma kväll nappen i skrivbordslådan där den låg hela natten, igår flyttade han den till en annan låda ("Så att inte Axel hittar den") och där fick den ligga. Vågar vi säga att nappen är ett avslutat kapitel?

Total uppriktig besvikelse

Jag har varit hos frisören och klippt mig och färgat håret lite ljusare, blonderat heter det kanske då, och samtidigt gjort Vilhelm väldigt, väldigt besviken. Han var själv och klippte sig i förra veckan och fick då en fin blå färg sprayad i håret så när jag sa till honom att jag skulle till frisören och färga håret började han genast spekulera över vilken färg jag skulle tänkas kunna få i håret. Rosa? Röd? Till slut bestämde han sig för att lila skulle vara en bra färg för mitt hår.
 
Sagt och gjort. Jag klippte mig massor, så mycket att jag knappt kan få ihop håret till en tofs, och gjorde några diskreta slingor. När jag kom hem var Vilhelm och Axel ute och åkte pulka och när Vilhelm fick syn på mig blev han så totalt och uppriktigt besviken över min hårfärg.
 
"Men, du skulle ju färga håret? Varför är det inte lila? Varför fick du ingen färg? Ville inte frisören ge dig någon färg?". Så fruktansvärt besviken. Så från och med nu vågar jag inte gå till frisören igen utan att komma hem med ett ordentligt färgat hår.
 
Pulkakillarna:
 


 

Andras misstag kommer följa mig livet igenom

I min barndom, i slutet av förra seklet, bodde jag på Gersillagatan. Ingen visste hur Gersillagatan stavades så antingen bokstaverade man namnet eller så fick man ett brev med felstavad adress. Och så verkar det fortsätta även under resten av min livstid, nu har vi nämligen fått vårt första felstavade brev även till den nya adressen. 


Fiskgjusevägen. Ska det vara så svårt?

Äntligen ensam

Vilhelm sover, Axel sover, Jocke bastar, huset är hyfsat städat och jag har två dagar ledigt. Lugn och ro för en gångs skull.


#bara714flyttkartongerkvar



Jaaa! Grillkryddan! Äntligen, vi hittade den! 

Orka



Jodå så känna det faktiskt ibland. Jag ska gå och lägga mig och hoppas på lite ny energi tills imorgon. 

Men först:


IKEA igår. Vi är så stolta över våra extremt tålmodiga och samarbetsvilliga barn som inte skriker hysteriskt utan som tycker att IKEA är ett ganska roligt ställe. 

Fler katastrofer. BVC. Axel skrek från att vi kom in genom dörren tills vi gick ut igen, han ville inte visa doktorn att han kan gå med stöd (eller ens krypa, han låg platt på marken och skrek), han har gått upp för lite i vikt och man ska tydligen inte amma barn efter deras sexmånadersdag. Dåliga föräldrar är vad vi är.

Oroliga föräldrar

Då har man gått och blivit så gammal att man får agera "orolig förälder" i tidningen. 


Lite roliga miner på Vilhelm och Axel. Fotografen sa till oss att inte se för glada ut ("Det är ju inget roligt reportage") och den uppmaningen tog vi alla på fullaste allvar.

Nyårslöfte

Ikväll hittade jag äntligen den mobila wi-fien i en flyttkartong och Vilhelm blev överlycklig för att han skulle få titta på youtube till kvällsfrukten. Vad som däremot inte låg i samma låda var laddaren till ipaden. Stor besvikelse och ingen youtube till kvällsfrukten.

Nyårsafton:




"Varför är den här i mitt glas? Hur ska jag kunna dricka?"

Efter att middagssällskapet åkt hem somnade Jocke och jag i soffan vid 22 och vaknade igen klockan 23,45. Jag tittade ut lite på fyrverkerierna och gick och la mig istället. Mycket händelserikt nuförtiden sedan man fick barn.

Men eftersom vi gick och la oss jättetidigt var vi pigga och glada imorse när Vilhelms och Axels små kompisar Elma och Ville kom och hälsade på. De lekte som tokar hela förmiddagen och en stor del av eftermiddagen och Vilhelm var till slut så trött att han somnade före klockan 20.

Axel och jag tog en lång promenad på eftermiddagen, jag vet inte hur lång eftersom jag glömt att ladda ner någon stegräknarapp (men nu har jag gjort det!) men det tog i alla fall en timme. Det är nog mer än en månad sedan jag vae ute och gick senast men det ska det bli ändring på nu. I Torpa fanns det egentligen bara en runda man kunde gå på vintern om man ville ha med sig vagnen så man kan milt sagt säga att jag är lite, lite trött på den vägen. Nu när jag bor lite mer centralt finns det massvis av vägar att välja på. Ny börjar vårt nya liv - huset ska vara välstädat, marsvinens och barnens klor alltid välklippta och Axel och jag ska få frisk luft och motion i massor. Nyårslöfte.







Äta själv.

Spik i nya väggen

Vi tog mod till oss och spikade upp den första saken på våra orörda väggar - Vilhelms bärgningsbilsalmanacka.



mammatexter.blogg.se

Bloggen om Vilhelm och Axel. Vilhelm föddes elva veckor för tidigt i september 2011 och lilla lillebror Axel kom fyra veckor tidigare än beräknat i december 2013

RSS 2.0