Ex-cons

Vilhelm skulle hämta ett memoryspel men hittade istället ett ark Spidermantatueringar. Här har vi resultatet:

Vad fina de blev! När jag sa till Vilhelm att det mest är före detta fängelsekunder som har tatueringar på halsen tyckte han att det var ännu coolare än tidigare, sedan blev det några tatueringar i ansiktet också. Hur ska det här gå på gymnastiken imorgon? Kompisarna kommer nog tycka att det är ganska snyggt! (Men vad säger deras föräldrar...)

Idag har jag äntligen gjort något åt mitt hår, jag hade ju en tid bokad den 18/5 men eftersom Alida inte kunde tänka sig att vänta till den 19/5 med att komma ut så fick jag avboka den. Men nu är jag fin igen. Blond har jag också blivit igen, det är så mycket jobb när man är rödhårig, det ska färgas och grejas för att inte se tråkigt ut och det har jag inte tid med nuförtiden.

Ingen bättring

Idag jobbade jag sista dagen under den här föräldraledigheten, nästa gång jag jobbar är på nyårsaftonen. Så nu är jag mammaledig på riktigt. Vad ska jag nu hitta på? Ta hand om barn kanske.

Efter jobbet åkte jag på ännu ett återbesök hos ögonmottagningen och det såg inte så mycket bättre ut den här veckan heller. Vi får se om jag överhuvudtaget överlever. Troligtvis ska jag börja med kortisontabletter, doktorn ville bara höra med barnkliniken först hur det kommer påverka stackars Alida.

Lilla stackars Alida som behöver en ny mössa dessutom.

Smalis

Jag fick förslag från Facebook att gå med i den här gruppen:

Hur tänkte Facebook där? För att jag är med i så många andra 65+grupper kanske?

Annat som hänt idag är att Alida varit på vägning på BVC, hon har inte gått upp 1,5 kilo den här gången utan bara ett halvt kilo. BVC och jag blev lite oense, hon tycker att Alida ska börja äta riktig mat på direkten, jag tycker inte att hon ska börja med mat nu. När hon börjar visa intresse för det vi äter är hon redo. Vi hade samma diskussion med Axel och det blev ju människa av honom också, en väldigt matglad människa dessutom, trots att han inte fick någon fast föda förens på sexmånadersdagen. Vi får se, det blir en extra vägning om två veckor.

Alida börjar få in balansen lite, hon sitter själv några sekunder, är man tillräckligt snabb hinner man till och med ta kort på det:

Sedan läste hon en bra bok istället efter all träning

Imorgon ska vi ta det lite lugnare, när Vilhelm och Axel är lämnade på dagis ska vi gosa hela dagen, det är nog bra för viktuppgången.

Bara lite droger

Så här ser jag ut nu för tiden - som någon som tagit lite för mycket knark. Men egentligen beror det på ögondropparna.

En amfetaminpupill och en morfinpupill. Och inte ser jag bättre heller, det blir bara värre och värre, nu ser jag bara konturer med högerögat. Man blir på dåligt humör av att se så här dåligt, jag börjr förstå varför pensionärerna är så arga.

DJ Vilhelm

Jag väckte henne till slut och fick den här förnärmade minen som tack:

Vi bakade morotskaka, planterade blommor och lagade middag, Alida satt i selen, då blev hon lite gladare. När resten av familjen kom hem var hon hungrig igen men ganska glad ändå.

Vilhelm har sett en reklamfilm på tv med en DJ och idag bestämde han att han ville se ut som denna coola människa. Och är man DJ ska man enligt Vilhelms analys ha kepsen bakochfram och samma färg på alla kläder. Han satte ihop en liten orkester av saker han kunde spela på och sedan satt han en lång stund och provade hur olika leksaker lät när han trummade på dem. Han har ju faktiskt riktigt bra taktkänsla, det kanske blir en musiker av honom ändå.

Fina gulliga lilla Vilhelm!

Sova bort halva dagen

Alida och jag är ensamma hemma idag, resten av familjen är i Köping och tittar på pingis. Alida somnade mitt i maten klockan 11.45 och här sitter jag nu 3.5 timmar senare med en fortfarande sovande Alida på magen. Idag blir det inte mycket gjort. Jag kan inte titta på tv och jag kan inte läsa en bok eftersom jag inte ser något så jag har roat mig med att lyssna på poddar där jag lärt mig allt om aktiesparande och om en kvinna vars namn jag inte kommer ihåg (jag kan ha somnat en liten stund eventuellt...). Men nu börjar jag bli hungrig och jag skulle ha tagit mina ögondroppar för 1.5 timme sedan så nu måste jag faktiskt väcka henne så att det blir något gjort idag.

Trött Alida

Lilla tröttisen:

Hon har vuxit i mössan jag virkade i somras, den är till och med nästan för liten så nu "måste" jag virka en ny. Och så tänker jag virka en liten kofta också när jag ändå håller på.

Nu ska jag snart åka och jobba, det blir inte roligt med mina fula glasögon och suddiga öga.

Sötaste små barnen när de sover

Ikväll somnade alla barn tillsammans i Axels trånga lilla säng. De tyckte nog att det var riktigt mysigt att ligga där allihopa, men jag tog ändå med mig Alida när jag gick därifrån så att hon inte skulle bli sparkad eller överrullad av vilda storebröder.

Döden

Jag har drabbats av ännu mer elände. Idag fick jag ta med mig alla barn och pappa/morfar och åka till ögonakuten i Västerås där der konstaterades att jag fått en akut irit. Det innebär ögondropp en gång i timmen varje vaken timme men der värsta, ett öde värre än döden, är att jag inte får använda linser de närmsta sex veckorna. Jag hatar att använda glasögon! De är gamla och fula och tunga och i vägen, dessutom blir de prickiga och smutsiga och måste tvättas hela tiden. Om det inte var för att jag måste ta mig till jobbet lite då och då de närmsta veckorna skulle jag stanna inomhus i sex veckor. Såna här iriter tenderar att komma tillbaka, så jag borde nog investera i ett par bättre glasögon när den här omgången är överstökad.

Från kameran

Jag har tagit tag i det där med att föra över bilderna från systemkameran till datorn. Här är en rolig bild från (efter)förlossningen:
 
 
Alida kan dricka sin mjölk själv redan från början!
 
Första bilden på Alida:
 
 
Ska vi jämföra med Axel?
 
 
...och med Vilhelm:
 
 
Söta små tjockisarna!
 
Här har vi några tokiga miner vid hemkomsten. Axel hade inte så mycket att säga om nytillkottet "Lilla Henne" förutom att det var kärlek vid först ögonkastet. Vilhelm tyckte att hon hade en fin tröja med kaniner, sedan kräktes hon och han sprang iväg panikslagen och trodde att hon hade magsjuka och att han skulle bli smittad, Sedan dröjde det länge innan han vågade gå i närheten av Alida igen.
 


 

Äntligen!

Åh min gosiga lilla bebis vad jag har längtat efter att sitta och lukta på ditt hår hela kvällarna!

...och jag tror att hon har längtat efter att ligga och sova till mina hjärtslag för hon släpper inte taget om min tröja. Nu släpper vi inte varandra igen!

Äppelmos

Axel och jag har varit uppe sedan klockan fem, och vad gör man så dags på dagen? Äppelmos! Nu finns det äppelmos så att det räcker både till pannkakan och till Alidas smakportioner.

Bättre än förväntat

Idag har jag klarat mig helt utan smärtstillande och inte har jag gått och haft ont heller, det går bättre än förväntat att återhämta sig från den här prövningen. Det enda problemet är lyftandet. Idag har jag och Alida varit hos mamma/pappa/mormor/morfar och vilat upp oss och jag funderar på att göra likadant imorgon för på måndag är verkligheten tillbaka igen och jag måste kunna lyfta sju kilo hungrig Alida och 13 kilo skrikande sparkande Axel.

Mata bebis

Amningskudden fungerar bra men det är inte alls lika gosigt som utan. I övermorgon får jag lyfta henne igen.

Operation och femårsdag 🎉🎂💙🔪🏥😫💀💉

Jag överlevde. Jag opererades 8.30 och var hemma igen 15.30 så det gick ju snabbare än en vanlig arbetsdag att ta bort en kroppsdel. Men vid vissa tillfällen skulle det vara bekvämt om barnen var vuxna och utflyttade, Axel har varit arg och skrikit hela eftermiddagen (jag gick upp och la mig i sängen med en podd i öronen till slut för att slippa höra. Sedan ville Vilhelm ha hjälp att bygga ihop sin födelsedagspresent, polisbåten, och sedan hittade jag en fästing precis under hans öga som behövdes plockas bort direkt. Dessutom skriker Alida för att hon vill ligga och gosa efter maten men jag vågar inte ha henne liggande på såren längre än nödvändigt. Stackars barn. Nu försöker jag få igång datorn så att jag kan fixa med min sjukanmälan så att Jocke får vara pappaledig den här veckan. Sedan ska jag försöka sova, mitt huvud snurrar och jag är hungrig men jag vet inte vad jag vågar äta, lite dålig information får man faktiskt både före och efter operationen angående såna praktiska saker.

Men det viktigaste av allt! Grattis Vilhelm på femårsdagen!

Blåmärke

Äventyr på dagens promenad:

Och lite spännande mat:

Det fanns blå grädde kvar från igår så det blev lax med blå grädde till lunch och torsk med blå grädde till middag. Vilhelm och Axel ville inte smaka.

Medan jag lagade mat fick Vilhelm och Axel idén att åka Bobby car nedför slänten mot garageplattan, det slutade så här med ett blåslaget ansikte och blodigt hår när Bobby caren inte ville åka åt samma håll som Axel ville.

Vi får se hur illa det ser ut imorgon, vad kommer de säga på dagis? Själv tycker Axel att han ser ganska cool ut, han gick och tittade sig i spegeln flera gånger under kvällen.

Imorgon ska jag upp jättetidigt och åka till Västerås och få gallblåsan utskuren, sedan åker jag hem igen så fort som möjligt, Alida behöver mig hemma och Vilhelm vill fira sin födelsedag! Jocke och Alida ska åka på babymassage medan jag är borta så de håller sig sysselsatta ganska bra utan mig också.

Om bara Alida vill sluta äta någon gång så ska jag gå och lägga mig och hoppas på att överleva morgondagen.

Femårskalas

Idag har Vilhelm haft kalas! Nu har han blivit så stor att han vill vara med och planera sina kalas, han har valt tårta och vilket fika vi ska bjuda på. Här dukar han fint med Blixtentallrikar och Blixtenservetter till sina gäster. Han är en duktig liten värd!

Tårtorna han valde blev en chokladmousse/marängtårta och en blå med marshmallows.

Vilhelm blåser ut ljusen:

Sista gästen gick strax före klockan 18 och då var Axel så trött att han fick ett nervsammanbrott och skrek tills han somnade, han hade varit vaken sedan klockan fem. Vilhelm i sina nya poliskläder och med visselpipan som jag gissar att vi kommer få höra ganska mycket av framöver, tur att Alida inte är ljudkänslig.

Alida var så söt i sin volangklänning och sitt hårband.

Förresten så har Alida blivit så stor att hon vill sitta framåt i selen, det går bra att ha henne mot mig när hon är trött men annars försöker hon bara vrida sig framåt för att se bättre så hon får sitta framåt.

Redo för bakning!

Det Alida och jag inte hann göra igår gjorde Axel och jag 6.30 imorse. Åtminstone en av oss var pigg och glad.

Jag glömde bifoga

Amningshjärnan gör sig påmind igen. Här är passbilden!

Passfoto

En sån här gullig liten tjej tog jag med mig till sjukhuset för möte med anestesisköterskan idag. Väl där blev denna lilla gulleplutt förbytt mot ett litet skrikmonster och hon tystnade inte förens vi var utanför sjukhusets dörrar igen. Jag kommer därför inte ihåg så mycket mer av det som sades än att operationen kommer ta två timmar (hur kan det ta så lång tid att skära ut en liten gallblåsa?) och att det går bra att mata Alida direkt efterråt trots att jag blivit sövd, hon kommer inte sova i flera dygn av att dricka mjölk med sövningsmedel.

När jag kom hem möttes jag i dörren av ännu ett skrikmonster. Axel. Efter ett tag skrek han att han hade ont i örat så han fick en dos Ipren, vi får se hur han klarar natten. Han somnade stående, han stod verkligen upp och sov, redan vid 17 så han mår inte riktigt bra, lilla stackaren.

Idag har jag hämtat Alidas pass. Jocke säger att hon ser ut som en köttbulle men polisen som lämnade ut passet sa att det var en ovanligt bra passbild på ett så litet barn så jag väljer att lyssna på polisen i detta fall.

Imorgon fortsätter vi baka till Vilhelms kalas.

mammatexter.blogg.se

Bloggen om Vilhelm och Axel. Vilhelm föddes elva veckor för tidigt i september 2011 och lilla lillebror Axel kom fyra veckor tidigare än beräknat i december 2013

RSS 2.0