Inte tillräckligt sjukt

Så fick jag i alla fall det där CRP´t taget igår och det blev fastställt att jag har en bakterieinfektion. Dock var den inte tillräckligt kraftig för att jag skulle få antibiotika så jag ska tillbaka imorgon och se om CRP´t ökat eller minskat. Man kan ju alltid hoppats att den minskat, det skulle ju betyda att jag är på väg att bli frisk. Smidigt när man kan se genom ett blodprov hur sjuk man är.
 
Så jag är tydligen inte sjuk men ändå sov jag hela eftermiddagen och kvällen när Jocke kommit hem från jobbet. Jocke tyckte att jag bara latade mig och då blev jag lite sur...
 
Vilhelm matar marsvinen:
 
 
Men någonstans på vägen mellan köket och vardagsrummet tappar han fokus och glömmer vad det var han skulle göra:
 
 
Så det blev ingen mat för marsvinen....
 

Världsfrånvänt

Imorse orkade jag knappt gå ur sängen så efter att ha lämnat Vilhelm på dagis och handlat lite på Konsum ringde jag till doktorn igen och sa att det inte blivit så myclet bättre, jag skulle ju ringa i måndags om jag fortfarande var sjuk men i måndags mådde jag lite bättre så jag tyckte att jag lika gärna kunde strunta i det. Sköterskan säger:
 
"Men om du var riktigt sjuk skulle du ju bara ligga i sängen, då skulle du ju inte orka göra någonting"
 
Undrar vilken verklighet hon lever i? Jag skulle ha frågat om hon hade något bra tips på hur man gör för att få ligga i sängen hela dagen när man har en 1.5-åring hemma. Det var samma sak i höstas när jag hade stukat foten och inte kunde stödja på den - de sa till mig att sitta stilla i soffan och vila mig. Dessa människor kan inte ha några egna barn, om de hade de skulle de inte komma med så idiotiska förslag.
 
Ja, ja. Jag ska i alla fall dit på undersökning om en timme. Hoppas de hittar något som kan botas med medicin.
 
Jag hittade lite grejer till Vilhelm på bokrean:
 
 
Nu blir han nog glad när han kommer hem från dagis!

<10000 =(

Idag är jag lite mer positivt inställd till det här med dagis. Vilhelm har varit jätteglad hela eftermiddagen och åt en stor, stor portion middag både idag och igår. Detta tackar jag dagiset för. Vilhelm har både lärt sig att sova ordentlig middag, de får väcka honom efter två timmar, och äta ordentlig lunch. Det ger en glad och nöjd Vilhelm! Så det är nog inte så dumt med dagis ändå.
 
Igår var vi på bvc och det gick lite sådär - sköterskan var nöjd, jag var inte nöjd. Vilhelm har gått ner nästan 600 gram sedan vi var i Västerås för tre veckor sedan. Så det var hejdå till 10 kilo för den här gången. Däremot hade han vuxit väldigt bra på längden, han är 79.5 cm nu, bara en kurva under normalkurvan! Han kanske blir en lång smalis? Men fortsätter han äta så här stora portioner är han snart över 10 kilo igen, viktnedgången måste bero på att han ätit så dåligt när han varit sjuk.
 
Aj, vaccination....
 
 
Pappa och Vilhelm bakar muffins (bra för vikten!):
 
 
Annars så är jag sjuk igen, jag mådde ganska bra igår förmiddags men det gick över ganska snabbt och nu är det skit igen. Men på fredag måste jag vara frisk hur sjuk jag än är.

Blä för dagis

Usch vad jobbigt det är att lämna en skrikande Vilhelm på dagis. Om han skriker för att han är arg är det inga problem att lämna honom men idag skrek han för att han var ledsen och då var det verkligen inte roligt att gå därifrån! Han har varit jätteglad hela morgonen men så fort vi kom in i kapprummet och skulle ta av overallen blev han jätteledsen.
 
Det är ju så att man har lust att ringa till chefen och säga att man bestämt sig för att bli full time mom istället. Och varför ska jag sitta här hemma och göra inget vettigt medan Vilhelm sitter på dagis och är ledsen?
 
Idag mådde jag i alla fall så bra så att jag orkade ta en liten, liten promenad så förmiddagen är inte helt bortslösad. Dessutom har jag fått tillbaka hörseln på ena örat så nu hörde jag att ett av marsvinen hade fått en luftvägsinfektion och var i akut behov an antibiotika.
 
I eftermiddag ska vi på 18-månaderskontroll men innan dess har jag två timmar till att fördriva. Jag funderar på att göra en fotobok med kort från semestern, jag fick en rabattkupong från de vi bokade resan genom. Då käns det i alla fall som att jag gjort något bra idag.
 

Go´fika hos farmor

I den här familjen tycker vi om svarta skor.
 
 
Och imorse kom Vilhelm klampandes in i vardagsrummet, han hade lyckats ta på sig ena skon själv! På rätt fot dessutom!
 
Fika hos farmor:
 
 
 
 Nu kan han minsann äta banan som en stor och duktig dagispojke!
 
Imorgon är det dags för dagis igen. Vi får se vilket humör lillgubben är på men idag har han varit glad hela dagen. Efter dagis ska vi på 18 månaderskontroll. Men innan dess ska jag försöka få tag på lite antibiotika.
 
 

Mmmm tacos...

Tacopremiär för Vilhelm:
 
 
 
Det var gott men chipsen var lite svåra att äta så de fick vi ta bort.
 
Rolig min vid bananätning:
 
 

Arg!

Det var en arg son jag lämnade på dagis imorse - inte ledsen utan tokarg! Det gick bra när vi tog av overallen men sedan som fröken och frågade om han ville komma och äta frukt med de andra, Vilhelm ville titta ut genom dörren, fröken gick och hämtade Vilhelm. Vilhelm skrek som en galning.
 
När han är på sånt humör är det faktiskt ganska skönt att kunna lämna bort honom några timmar, men det får man inte erkänna...
 
Nu håller vi tummarna för att han snart kommer på hur det är man gör när man går så att vi kan få tillbaka vår glada Vilhelm igen.
 
Jag var nästan rädd för att åka hem när jag lämnat Vilhelm, jag visste inte vad jag skulle hitta på där hemma alldeles ensam! Jag började med att åka till Jockes jobb och fika och sedan åkte jag och handlade. Efter det hade jag inte så mycket annat val än att äka hem med maten. Om jag var frisk hade jag kunnat göra massor - träna, städa, baka, laga mat, putsa fönster, plantera om blommor, ta en promenad, hälsa på familjen, göra något vettigt. Det är så mycket slöseri på tid att vara sjuk! Men jag har i alla fall dammsugit, kört igång en tvättmaskin och en diskmaskin, betalat räkningar och hittat ett jobb jag ska söka.
 
Och jag hade inte fel - det är inte rimligt att må så här dåligt av en vanlig förkylning. Jag ringde doktorn imorse och frågade om det verkligen ska vara så här och det skulle det inte så hon skrev ut en nässpray och sa till mig att om jag inte mår bättre på måndag ska jag få antibiotika. Då kanske jag kan få något vettigt gjort nästa vecka i alla fall.

Sjukt nervös mamma, kolugn Vilhelm

Jag blir ju bara sjukare och sjukare. Det gör ont precis överallt. Om jag var 89 år skulle det vara helt okej att må så här men nu är det ju 60 år kvar tills dess så jag kan väl åtminstone få må lite bättre tills dess?
 
Idag har Vilhelm varit själv på dagis. Imorse var jag så nervös så att jag nästan trodde jag fått magsjuka eftersom jag mådde så konstigt. Men så var det inte kom jag på efter en stund, jag var bara helt sjukilgt nervös för att lämna ifrån mig min lilla, lilla älskade plutt. När vi hade lämnat Vilhelm åkte Jocke till tandläkaren medan jag åkte till mamma och försökte få i mig lite fika. När Jocke kom tillbaka från tandläkaren åkte vi och handlade och gick in på Rödmyran och köpte regnbyxor och ett par vinterskor i större storlek till Vilhelm. Sedan var det två timmar kvar tills vi fick hämta Vilhelm och vi hade inte en aning om vad vi skulle hitta på. Vi åkte hem och städade.
 
Tio minuter före utsatt tid var vi då äntligen tillbaka på dagiset, men Vilhelm hade inte tid med oss, han var fullt upptagen med att visa sin lilla kompis var hans overall hängde! Han har redan lärt sig var hans plats är! Det hade gått jättebra, förutom att han hade varit så trött efter uteleken så att han fått sova innan lunchen istället för efter. Dessutom hade han inte velat ha någon banan vid fruktstunden så han hade varit jättehungrig och ätit massor med mat vid lunchen.
 
Inga problem såklart. Men han har varit jättetrött nu på eftermiddagen idag också, det tar på krafterna med så många intryck på en gång.
 
Vilhelm äter glass:
 
 
Han har förresten blivit en riktig expert på att äta med gaffel bara efter en dag på dagis.
 
Vilhelm äter majskrok, kex och morotssticks:
 
 
Njaa, han äter inte så mycket som han plockar och slänger på golvet och flyttar mellan påsarna.
 
Vilhelms första guldmedalj!
 
 
Igår var det Vasalopp på dagis och Vilhelm tog sig krypande runt och så bar jag honom en bit när han tröttnade. Men jag var helt fel klädd (jag hade tydligen glömt att det är ett utedagis...) så vi gick in och värmde oss efter målgången.
 
Vilhelm var visserligen helt förbi av trötthet ikväll men han hade ändå ork att lära sig två nya ord - Gibbah (giraff) och Kiiii (kind). Och så har han stått och balanserat lite på golvet utan att hålla i sig. Snart kan han både gå och prata!
 
Nu ska jag lägga mig i soffan och dö en liten stund. Eller ta en kopp te.

Första dagen = duktig Vilhelm

Idag kom vi äntligen iväg till dagis och det gick över förväntan bra - Vilhelm satte inte pannbiffen och potatisen i halsen och han somnade i ett rum med sju andra barn helt utan problem. Dagisfröknarna (jag vet, det heter pedagoger) tyckte det gick så bra så att de ville han skulle stanna hela dagen, fem timmar alltså, själv redan imorgon. Jag som trodde man började med någon timme och gick sakta fram. Men de tyckte det hade gått så bra idag så de trodde inte det skulle bli några problem.
 
Inte för att jag vill skryta (eller jooo, det vill jag) men en av pedagogerna sa att hon aldrig sett ett barn som hade så lätt för att skolas in så det ligger kanske något i det neurologdoktorna sa om att Vilhelm verkade ovanligt trygg. Vi får se imorgon om det blir något sammanbrott eller inte. Hos Vilhelm eller mig.
 
Vilhelm är yngst på avdelningen och den enda som inte går än. När vi kom hem från dagiset var han jätteglad för att han hade fått leka en hel dag men efter en stund kom han in i en ny fas BIG TIME. Jättejättearg Vilhelm blev det. Han slängde sig på golvet och torkade snor på mina byxor och ville inte titta i böckerna. Han vill ju kunna gå! Och han blir så arg när han inte kan! Men om han fortsätter träna lika mycket som han gör nu så kommer det nog snart och då får vi nog tillbaka vår gamla vanliga glada Vilhelm igen.
 
Nu ska jag sy namnlappar i Vilhelms strumpor!
 
 

Hosthost

Det blev inget dagis idag, Vilhelm är alldeles för sjuk. För första gången någonsin har vi som föräldrar haft en natt då vi bara sovit några timmar. Vilhelm har hostat och hostat. Han hostade så mycket så att jag på morgonen blev tvungen att ringa min hemliga leverantör av receptbelagda läkemedel så att Vilhelm kunde få sig lite Mollipect. Efter några doser mådde han mycket bättre så det blir kanske dagis imorgon i alla fall. 
 
Men nu är jag sjuk igen istället, det käns som om jag fått örononflammation. Vi får se hur jag mår imorgon.

Världsrekord i snor

Nu har vi varit på en timmes introduktion på Vilhelms dagis och jag har inte under hela min livstid sett så mycket snor. Snor överallt. Det känns tröstlöst att hålla på och torka Vilhelms förkylda näsa, snart är han också ett snorigt daigsbarn.
 
Annars gick besöket jättebra - Vilhelm fick syn på rutschkanan direkt och sedan gick det inte att få honom därifrån förens han fick syn på bilarna och traktorerna i bokhyllan. Och gunghästen. Det här kommer nog gå bra! Personalen verkade också trevlig och bra med barnen. Det är bara maten som fortfarande oroar mig, men han skulle få potatis istället för makaroner, det var inga problem, och forhoppningsvis får han väl snart koll på den där munmotoriken också.
 
Nu sover han gott i sin säng.
 
Vilhelm leker med Alla hjärtansdagspresenten från mormor - en kanin som bor i en morot:
 
 
Vilhelm matar marsvinen:
 
 
Imorgon ska vi eventuellt stanna till 14.00, defintivt till 12.00 berodene på hur det går. Jag är utan tvekan oroligare än både Vilhelm och dagisfröken.
 
Nu ska jag märka kläder och plocka fram en hög blöjor!
 
 

Fyra stora steg för mänskligheten

Vilhelm har tagit sina fyra första steg! Helt på eget initiativ. De senaste dagarna har han hittat på en lek, han vill bli upplyft i soffan, sedan ställer han sig och lutar sig mot soffkuddarna och säger till om att den stora kudden ska ligga framför honom. När kudden ligger på plats lutar han sig längre och längre framåt tills han står och balanserar utan stöd innan han hoppar fram mot kudden. Men idag hoppade han inte till kudden, han gick! Fyra steg! Och han var så glad och stolt över sig själv!
 
Man kan inte stressa Vilhelm, när han är redo att göra något så gör han det bara.
 
Sjukgymnasten hade rätt - när vi var där senast sa hon att han skulle gå senast på 1,5-årsdagen. Det märks att det är hon som är expert på barns motoriska utveckling och inte jag, jag hade nästan börjat tro att han aldrig skulle börja gå.
 
Annars är läget fortsatt sjukt. Så här såg vår middag ut:
 
- Äta mat
- Torka upp Vilhelms uppkräkta lax och potatis
- Ge Vilhelm en mer lättuggad banan istället
- Äta
- Torka upp Vilhelms uppkräkta banan
- Duscha Vilhelm
- Äta färdigt middagen
 
Man får inte vara kräsmagad när man har barn.
 
Imorgon åker vi till dagiset för en timmes information om hur allt fungerar på ett dagis. Jag har ingen aning, jag gick inte på dagis själv och kan inte ens komma på att jag någonsin satt min fot på ett dagis överhuvudtaget.

Lilla sjuklingen

Åh vad stackars lilla Vilhelm är sjuk! Han hostar och snorar och hade 39.2 graders feber imorse. Ändå gnäller han inte, igår hostade han så mycket så att han inte kunde sova, vi tog upp honom till oss i soffan och sedan fick han sova i vår säng i natt. Vilhelm och Jocke gick och la sig en stund före mig men när jag skulle lägga mig hade Vilhelm inte somnat än, men han sa inget, han låg bara och tittade upp i taket och snorade och rosslade. Vilken liten kämpe, en riktig norrlänning - man tiger och lider och klagar inte i onödan.
 
Nu ska jag gå och titta till lilla sjuklingen.

Min gubbe

Nu låter min lilla gubbe som en riktig gammal gubbe - hostig och hes. Det var kanske inte så oväntat att han skulle bli sjuk eftersom jag har gått och hostat på honom i en vecka men jag tycker det är konstigt att han inte blivit sjuk tidigare. Hoppas han hinner bli frisk till på måndag.
 
Man brukar ju säga att barnen alltid blir sjuka när de börjar på dagis men i den här familjen blir vi sjuka INNAN vi börjar på dagis. Då kanske vi håller oss friska EFTER dagisstarten istället?
 
Tok-Vilhelm igår:
 

Vilhelmshopping

 
 
Allt detta för 182 kronor, ganska bra pris om jag får säga det själv. Och självklart hade de allt det jag inte hittade på Lindex - massor med bodys i storlek 86.
 
Förutom att leka med våra nya mobiler har vi även varit i Eskilstuna och tittat på en extra barnstol som man kan flytta mellan Jockes och mamma/mormors bil beroende på vem som hämtar från dagis. Personalen i affären var så snälla att de berättade för oss att det är bättre att vänta två veckor innan vi köper stolen eftersom det då är rea på den. Så istället köpte vi en bra haklapp:
 
 
Inget mer kladd på armarna!
 
Vilhelm och Kotten åker traktor:
 
 

Äntligen!

Här sitter vi nu i varsitt hörn av vardagsrummet med varsin sprillans ny mobil! Med internet! Lyx!

Inte lika mycket skit som vanligt

Jo men lite friskare känner jag mig nog idag om jag känner efter riktigt noga!
 
Jag hittade några bilder i gamla kameran:
 
 
Vilhelm åker rallybil på Ica Maxi i Köping.
 
 
Vilhelm firar farmors födelsedag med massor av fika.
 
Kan det vara möjligt att jag mår ännu bättre imorgon?

Ska det vara så?

Är det verkligen rimligt att man ska må så här dåligt av en helt vanlig förkylning? Nej, jag tycker inte det. Kommer jag någonsin bli frisk igen?
 
Tur att Jocke jobbar kväll idag så att han kunde leka med Vilhelm hela förmiddagen. De hade haft det riktigt roligt ute i snön:
 
 
Men klockan 14.45 åkte Jocke till jobbet och jag fick rycka upp mig lite.
 
Vi tränar vidare på att göra fart på bilen och det börjar faktiskt gå riktigt bra, snart behöver vi inte springa runt i huset med böjda ryggar längre! Ännu bättre gick det tydligen om man har gummistövlarna på sig:
 
 
"Mamma! Du har missat en smula!"
 
 
Tur att han håller koll på mig när jag inte orkar göra det själv. Jag är så sjuk så att jag lyckades tappa Vilhelms youghurtskål upp och ner på stolsdynan med stänk på golvet och en stor, stor klick youghurt som rann nedför väggen. Nej, det är inte helt okej med mig idag. Hoppas på en bättre morgondag.

Pippip, pippip

Jag hade äntligen tagit tillräckligt med mod till mig för att lyssna på P4-dokumentären "Barnet i kuvösen". Och precis när jag satt här och tänkte "Det här går ju bra, inga problem" kom det. Pipet. Pippip, pippip. Fyra fruktansvärda pip som betydde att Vilhelm slutat andas. Jag slutade också andas.
 
Damn you syresättningsapparatspip som tar mig 17 månader bakåt i tiden på en halv sekund:
 
 
Hoppas att jag aldrig någonsin mer behöver höra det där pipet.

Hallå??

Jag tror det är lite dålig mottagning i den här telefonen....
 

HashtagBitterSurkärring

Höjden av självplågeri - att titta på "En unge i minuten". Tur att en av bebisarna i alla fall fick sond så att han såg ut som en riktig nyfödd ska se ut. #BitterSurkärring
 

Bada och äta snö

Det är verkligen slöseri på helg att vara sjuk!
 
Vilhelms dagis ringde i fredags och som den überoroliga mamma jag är frågade jag med darrande röst om Vilhelm var tvungen att kunna äta omosad mat för att få börja där. Det behövde han inte, dagisfröken sa ungefär "Ja, vi har ju haft mindre barn här, det är klart att vi mosar maten om vi ser att de inte får i sig något....". Överkänslig mamma. Så det ska nog gå bra. Hon som ringde var en av tjejerna jag hängde med i stallet för en sisådär 20 år sedan så det ska nog gå bra.
 
Medan jag sitter här inne och snorar är Vilhelm och pappa ute på äventyr:
 
 
Nej Vilhelm! Du kommer få mask i magen om du äter snö!
 
Och inte orkade jag bada med kusinerna och sysslingarna igår heller. Men jag var i alla fall med och fikade och tog kort på badmonstret Vilhelm:
 
 
Han är en riktig säl i vattnet när han har både armpuffar och badring!
 

Vilhelm testar

Vilhelm och jag har varit på secondhanden och lämnat en påse med barntvål och barnschampo som ska skickas till barnhemmet i Vitryssland. Om ni bara visste hur mycket saker som slängs på apotek bara för att de är på väg att gå ut i datum skulle ni bli förvånade. Nu kommer i alla fall tvålen och schampona till nytta och jag tror inte att barnen bryr sig det minsta om att de går ut om tre månader.
 
Vi hittade lite bra saker där. Vilhelm hittade en polisbil och jag hittade en sån där bra sak som man sätter i badbaljan när man badar en bebis. Jag vågade aldrig bada Vilhelm själv när han var liten, jag var rädd att tappa honom under vattnet, men har man en sån där sits sitter nog barnet säkrare. Och så kanske inte nästa barn väger 1.5 kilo vid första badet heller så det kanske är lite lättare att hålla i.
 
Vilhelm testar:
 
 
Det gick ju bra!

Svårt

Nya gardiner i Vilhelms rum:
 
 
Nja... Det syns inte så bra på den här bilden... Det är i alla fall bilar, lastbilar och traktorer på dem och Vilhelm tycker nog att det är de finste gardiner han någonsin sett. När jag var liten hade jag ett par med My Little Pony på, och lika mycket som jag tyckte om de gardinerna hoppas jag att Vilhelm ska tycka om dessa.
 
Just nu känns det lite problematiskt här. Jag förstår inte varför Vilhelm har så svårt att äta vissa maträtter! Idag lagade jag stuvade makaroner och korv och Vilhelm kunde helt omöjligt äta det - han satte i halsen och fick kväljningar och spottade ut det. Inte ens när jag mixade maten kunde han äta den. Jag börjar bli lite fundersam över varför viss mat är så svår, han är ju ändå 17 månader och som det verkar ska ju 17-månadersbarn kunna äta samma saker som sina föräldrar. Eller?
 
Men ändå så kunde han äta korven innan jag stekte den och han har inga problem med mackor eller banan eller sånt. Gröt är helt omöjligt, jag har provat havregryn, mannagryn, risgryn men han får kväljningar av allt. Jag blir lite nervös över hur det ska gå på dagis...
 
Gårdagens våfflor gick i alla fall bra!
 

Inget fel!

Neurologen hittade inte ett endaste litet fel på Vilhelm! Däremot hittade han en massa rätt ("Kan han prata så mycket!", "Han verkar vara ovanligt trygg i sig själv", "Det märks ju inte alls att han är för tidigt född!"). Han tyckte sjukgymnasten var lite petig men jag är ändå glad att vi har kollat upp det, hellre en gång för mycket än en gång för lite. Så det är bara att fortsätta stretcha och böja och åka på återbesök till hösten.
 
Dagens vikt var 10005 gram och längden var 77 cm. Stora, stora Vilhelm!

Imorgon vet vi kanske...

....vad det är för fel på Vilhelms leder. Idag ringde de från barnavdelningen, ja eller habiliteringen heter det väl, och erbjöd oss en återbudstid till neurologen imorgon. Jag är så nervös så att jag har gått omkring och plockat och städat och lagat mat och grejat hela eftermiddagen. Hur ska det här gå?
 
I förmiddags var vi i Köping och lämnade tillbaka semesterkläderna vi fått låna av snälla Camilla, när vi ändå var där passade vi på att titta lite på stan också, jag hade för mig att det brukar vara ganska bra rea på deras Lindex. Men där hade jag fel. Det fanns inte alls så mycket som jag hade hoppats på, men jag hittade ändå lite till Vilhelm. Nu är han så stor så att man får handla på avdelningen för stora pojkar och inte längre på bebisavdelningen. Men jag hittade inga bodys i storlek 86, det kanske bara är bebisar som har bodys, inte stora pojkar som ska börja på dagis.
 
 
Dessutom hittade vi efter mycket letande en boll som Vilhelm kan ha till sin träning. Sjukgymnasten ville att han skulle ha en boll att sitta och balansera på. Han satt riktigt bra på den, det är nog inget fel på balansen ändå! Men den var ju rolig att kasta också:
 
 
Medan jag virrade runt och var nervös inför morgondagen hade Vilhelm roligt i köket:
 
 
Önska oss lycka till imorgon!
 

Ouaoua!

"Ouaoua" sa Vilhelm och pekade på overallen. Han ville gå ut på promenad med vagnen. Bra att han tar egna initiativ när jag har slut på idéer!
 
 
LIte Vilhelmpyssel:
 
 
Stenarna och snäckorna är från stranden på Kanarieöarna och den lilla asken med bebisen fick jag av Jocke när vi varit på ultraljud med Vilhelm.

Lax med köttsås och lingonsylt

Idag valde Jocke kläder:
 
 
Idag har jag suttit och grejat med sånt som är svårt att göra när Vilhelm hjälper till - rensa i pärmar, sortera kort, fylla i Vilhelms "Mina första år"-bok. När jag satt där och fyllde i boken insåg jag att det enda som saknas är datumet då han lär sig gå (och förlossningsberättelsen men den dröjer nog en stund till...). Tänk att lilla, lilla Vilhelm har blivit så stor så att hans bok är nästan helt ifylld!
 
Igår. Vilhelm äter mumsmums hos farmor:
 
 
Han förstod sig inte riktigt på konsistensen men det han fick i sig tyckte han om.
 
Idag lagade Jocke och jag varsin "seriös" måltid - jag gjorde laxgryta och Jocke gjorde lövbiff. Vilhelm åt laxgryta eftersom lövbiffen är lite svårtuggad när man bara har sex tänder. När han tröttnade på fisken provade Jocke att hälla på lite lingonsylt och köttsås från sin tallrik på laxen. Vilhelm sa "Mmmmmm!" när han åt det. Det måste vara den konstigaste kombinationen någonsin.
 
Fast han säger "Mmmmm!" när han äter citronsaft ur plastcitron också så jag vet inte riktigt vad han har för konstiga preferenser när det gäller mat.

New York och badhuset

Nu har jag kommit till New York i fotoframkallningen:
 
 
Där var det kallt! Och gissa återigen hur mycket jag längtar tillbaka på en skala från ett till tio?
 
Idag har vi varit i badhuset:
 
 
Vilhelm flyter jättebra med simpuffar och badring! Han kunde simma själv men tyckte det var lite otäckt att inte ha någon att hålla i.
 

Mjuuuuuk

Vad roligt det är nu när Vilhelm verkligen är med i samtalen och förstår allt man säger och svarar på sitt eget sätt. Ikväll ville han bada (som varje kväll, han ser badbaljan och sedan går det inte att övertyga honom om att vi ska ta en snabbtvätt med tvättlappen istället), han kröp fram till baljan och försökte plocka fram den och sa "Bada!", jag svarade att vi skulle äta middag först. Vilhelm stirrade på mig och skakade på huvudet. Inte en chans att han tänkte äta middag innan badet! Men nu är det ju så att jag bestämmer så det blev middag innan badet, men det var i alla fall roligt att han hade en åsikt om det.
 
Idag har vi varit i Eskilstuna och köpt en ny matta till vardagsrummet. Det man inte hittar på IKEA hittar man på Mio tänkte vi och här hittade vi äntligen the matta of our dreams:
 
 
Mjuuuuk tyckte Vilhelm som även ville stanna och känna på varendaste fårskinnsfotölj på Mio bara för att de var så mjuka.
 
Ikväll stannade jag kvar bredvid Vilhelms säng tills han nästan hade somnat, han skrek ingenting när jag gick. Han är nog inne i en period när han behöver lite extra mamma- och pappatid.

Nej! Varför?

Saker jag aldrig trodde jag skulle säga innan jag träffade Vilhelm:
  • Nej, man ska inte sitta i diskmaskinen
  • Nej, man ska inte äta marsvinens mat
  • Nej, marsvinen vill inte ha din ballong
  • Nej, fisken ska inte vara i tvättmaskinen
  • Varför ligger det en napp i mina skor?
  • Nej, det där är inte ett russin (det är en marsvinsplutt)
Nej, nej, nej. Varför, varför, varför. Hela dagarna. Men livet blir i alla fall lite intressantare.
 
 
Storpojke som vuxit i koftan gammelmoster stickade i våras.

mammatexter.blogg.se

Bloggen om Vilhelm och Axel. Vilhelm föddes elva veckor för tidigt i september 2011 och lilla lillebror Axel kom fyra veckor tidigare än beräknat i december 2013

RSS 2.0