Halloween. Fyra dagar kvar

Idag har jag enligt appen varit gravid i 200 dagar. 80 dagar kvar. Eller fyra.

Min kollega tyckte att jag behövde en spökbakelse så här på Halloween:



Väldigt god bakelse! Det är ju inte konstigt att jag fått bebiskinder när jag har så snälla människor omkring mig.

Nej. Inte.

Nu kom den där jobbiga verkligheten ikapp mig igen, en av medlemmarna i prematurgruppen som har samma bf som jag skrev ett inlägg om att hon är på förlossningen. Så det är bara att inse att det kan vara dags för mig också precis vilken dag som helst. Jag kan inte! Jag har massor av planer för november, december skulle däremot kunna vara en bra månad att bli mamma i, det enda jag har planerat då är att fira jul. Men helst ser jag ju att det blir i januari, speciellt eftersom jag sagt till jobbet att jag ska jobba till den 7/1. Blir det tidigare blir det nog katastrof i schemat.

Vi får se vad som händer på måndag. Förresten så har jag enligt gravidappen varit gravid i 200 dagar imorgon, hur ska jag fira det?

Tjockisshopping

Jag har en kollega som inte räds sanningen, hur krass den än må vara. Idag fick jag höra att jag började bli tjock och hade fått riktiga bebiskinder. Tack för den komplimangen....? Men jag tror hon har rätt, vid dagens barnmorskebesök hade jag gått upp totalt tio kilo så jag kan nog inte längre skylla på att enkilosbebisen börjar bli stor. När jag hade kommit så här långt med Vilhelm hade jag gått upp tre kilo och de tre kilona försvann så fort Vilhelm var ute. Eftersom jag hade samma utgångsvikt båda gångerna har jag alltså gått upp sju kilo mer den här gången. Hur kommer det sig? Kanske är det för att jag börjar bli gammal. Men mer troligt är det nog på grund av att jag inte rört på mig knappt ett endaste dugg sedan i april. Jag har inte vågat! Så fort jag försökt mig på någon typ av motion har det gjort ont på något konstigt ställe som skulle kunna vara ett tecken på att en för tidig förlossning är på gång så det har inte blivit mer motion än absolut nödvändigt. Med Vilhelm tränade jag flera gånger i veckan, inte konstigt att jag var sju kilo mindre då.
 
Annars var det inga större problem hos barnmorskan - järnvärdet har gått upp och blodtrycket har gått upp, lillens hjärtslag låg på 145 och magen växer som den ska.
 
Vilhelms och min helg bestod av fika, fika, fika och lite god mat.
 
Fika hos Kungsörsbagarn´:
 
 
Glass på Max:
 
 
Och däremellan lite pizza, men den tyckte inte Vilhelm om så den fick jag äta själv.
 
Så varför var vi då i närheten av Max i Eskilstuna? Jo, jag har ingenting att ta på mig längre och det jag kan ha är jag så trött på! Jag behövde nya kläder. Egentligen letade jag efter en mammajacka men när jag såg att de kostade 600 kronor ändrade jag mig och bestämde mig för att ha min vanliga jacka istället, jag får väl ha den uppknäppt eller nåt. Bebisen kan ju faktiskt vara på väg ut redan nu och vad ska jag då göra med min oanvända gravidjacka?
 
Som tur är så är ju alla kläder väldigt stora just nu så det var inga problem att hitta mammakläder som egentligen inte är mammakläder. Men vissa saker var faktiskt inte så bra:
 
 
Här blev jag en korv när jag försökte få på mig ett linne i storlek medium.

Medan jag shoppade var Jocke och Vilhelm i leksaksaffären. I två timmar. Vilket tålamod min man har!
Vilhelm leker i tunneln medan han väntar på glassen:
 
 
Woow!! Brandbil!
 

 

27+6

Jag insåg precis att bebisen kan vara på väg ut om en vecka, det började ju i vecka 28+6 förra gången. Jag har inte tid! Jag har planerat att åka till IKEA nästa söndag för att få tag på den där byrån till lillens kläder. Vi får se om det blir någon byrå eller inte.

27+3

10 dagar kvar till 29+0. Undrar om det blir en bebis om 10 dagar? Vi har inte förberett ett endaste dugg. Inga blöjor, inga kläder, ingen byrå att lägga kläder i, bilbarnstol någonstans i förrådet, säng någonstans i garaget. Ingen BB-väska, inget mod att genomföra en förlossning. Det enda som är fixat är bebismat, men det har ju liksom gått automatiskt så det har jag inte behövt lägga så mycket energi på att
fixa.

Igår sa Vilhelm för första gången att det skulle bli roligt att få en lillebror, det var skönt att höra!

Tillbaka på dagis

Idag var det faktiskt riktigt roligt att lämna Vilhelm på dagis, och Vilhelm tyckte det var roligt att bli lämnad efter att ha tvingats vara hemma med mamma och pappa ända sedan i fredags. Han har fått en ny favoritpedagog - Jonathan. Igår när vi satt i soffan och åt vårt kvällsäppelmos sa Vilhelm helt plötsligt appropå ingenting "Jag tycker om Jonathan", efter en stund kom jag på att det är en av vikarierna på dagis, så gissa hur glad Vilhelm blev i morse när han såg att Jonathan var på dagis idag! Jag var totalt oviktig, Vilhelm sa inte ens hejdå utan sprang iväg åt det håll han sett stora favoriten gå. Det är skönt när det är på det sättet, inte lika roligt när han skriker och inte vill bli lämnad.
 
Vilhelm har kommit på att man kan använda stolar till annat än att sitta på, när vi lagar mat hämtar han en stol och vill vara med och hjälpa till så nu måste man börja ha koll på vilka saker som ligger framme och det är nog ingen dum idé att barnsäkra spisen. Men duktig är han, och ganska påhittig också!
 

 

Vet inte vad jag ska tycka

Idag var vi hos neurologen med Vilhelm igen, jag vet inte riktigt hur jag tyckte det gick eller vad jag ska tycka om utgången. Det enda jag vet är att Vilhelm var mycket besviken över att det inte fanns några bilar till garaget i väntrummet, han fick köra runt med klossar istället.

Nej jag tar och går och lägger mig istället.

Tysta leken börjar nu

Jag har tappat rösten. Det blir intressant att se hur den här dagen går...

Ont

Nu har jag hostat så mycket så det kliar i lungorna och gör ont i ligamenten. Mina bihålor dödar mig och mina öron är inte mycket bättre.
 
Nu tar vi nya friska tag imorgon.

Helkväll

Vilken kväll vi hade igår - Vilhelm kräktes slem, jag var så förkyld så jag bara ville dö och Jocke hade börjat jobba 5.30 och var inte jättepigg. Men efter att ha kräkts några gånger blev hostan bättre och Vilhelm sov nästan hela natten utan hostattacker.

Idag mår vi lite bättre.

Mycket bra!

Dagens besök på spec-mvc gick lika bra som förra. 4,5 cm opåverkad tapp fortfarande, ingen förlossning på gång de närmaste dagarna. Jag ska tillbaka om två veckor, på dag 29+0. Men det mest intressanta med den här dagen var att jag blev undersökt av doktor Carlsson - samma doktor som skar ut Vilhelm ur min mage. Jag skulle inte ha känt igen honom om jag inte sett hans namnskylt, jag var ju liksom inte vid mina sinnens fulla bruk (nedsövd...) förra gången vi sågs. Mycket intressant!

Mindre roligt är att Vilhelm verkar vara på väg att bli sjuk igen, han hostar och snorar och kräktes upp sin hostmedicin men han har ingen feber och är hyfsat glad ändå. Vi får se hur han mår imorgon.

Den som tar Vilhelms vantar ska döden dö

Nu börjar jag bli lite trött på saker som bara försvinner på dagis - vantar, strumpor, byxor, tröjor. Allt försvinner för att aldrig mer komma åter. Och det spelar inte någon roll om man märker dem, vissa föräldrar glömmer tydligen bort vad deras barn heter eller så finns det ett antal okända Vilhelm Carlsson på dagis. Men den här gången har jag gjort det lite svårare för Vilhelms vantar att byta hem - om någon tar med sig de här hem måste de först pilla bort en namnlapp fastsydd med väldigt många stygn.
 

Vilhelm är så fin i håret! Jag kan inte låta bli att klappa honom på huvudet så fort jag får chansen. Han blev så stor på något sätt med kortare hår, även om jag tyckte han var väldigt söt i sitt långa lockiga hår också.
 
Imorgon ska jag till specialist-mvc igen och bli undersökt med ultraljud i alla möjliga kroppsöppningar. Vi får se hur det går den här gången, ibland känns magen och bebisen så tung och jag kan knappt stå upp för att det drar så mycket i magen men för det mesta känns det som att jag inte är gravid överhuvudtaget.
 
Förresten så har Vilhelm bestämt var bebisen ska bo - i garaget. Han får inte bo i ett eget rum, han får inte bo i Vilhelms rum och han får inte bo i vårt rum. Nej, i garaget ska det vara.

Lite funderingar så här på tisdagskvällen

Nej nu sittter jag och irriterar mig över mammabloggar igen när jag egentligen borde gå och lägga mig. Vad trött jag blir på allt detta daltande med nyblivna pappor, vad är det som är så svårt med att ta hand om sitt eget barn? Hos Vilhelms pappa finns det i alla fall inga problem med att ta ansvar för sin avkomma. Är det någon av oss som ibland har lite problem med sin föräldraidentitet så är det nog jag, det verkar inte bättre än att det är jag som är mannen i det här förhållandet...

Snygging!



Vilhelm hjälper till

 
Han är så glad när han får hjälpa till!
 
Idag har vi varit på bvc och vägt och mätt. Vilhelm har nästan kommit ikapp på längden (86 cm) men ligger under på vikten (10-kilo-någonting), men BVC-sköterskan tyckte allt var precis som det skulle vara och så länge bvc inte oroar sig så tycker inte jag heller att det finns någon anledning att oroa sig. Jag frågade henne om vi skulle ändra på något med Vilhelms mat (grädde och smör i massor....?) men det tyckte hon verkligen inte, och det är jag glad att hon inte tycker, vi måste ju tänka på Vilhelm stackars hjärtkärlsystem även om han är en smalis. Jag läste något någonstans i något föräldraforum om vad man skulle göra med smala barn - ge dem en sked med smör att slicka i sig varje dag. Det lät ovanligt äckligt tyckte jag, aldrig i livet att jag tänker ge Vilhelm en sked smör. Har man en smal pappa till sitt barn får man räkna med att få ett smalt barn. Nästa barn blir nog en tjockis precis som jag var när jag var liten.
 
På tal om onyttig mat. I fredags fick Vilhelm prova på sitt allra första fredagsmys!
 
 
Chips! Men Vilhelm var (tyvärr...) inte så imponerad. Han åt några chips men sedan tyckte han det var roligare att mata mamma och pappa med chips istället.
 
Nu ska jag ta och väcka Vilhelm, han ska nämligen åka till frisören och få en ny fin frisyr. Vi får se hur det går, han kan vara lite känslig när folk kommer för nära inpå honom och frisören måste ju faktiskt ta i hans hår för att kunna klippa det. Det blir.... hmmm... intressant.
 
 
 
 

Nu ska vi vila oss ända tills på måndag

Jag och Vilhelm sitter och tittar på Rorri Racerbil efter en hård veckan på dagis och jobbet (ja, när man frågar Vilhelm var han jobbar så säger han att han jobbar på dagis så han har det nog ganska körigt på dagarna han också!). Den här veckan har jag fått en utskällning för att Viagran var slutsåld, vilket självklart var mitt fel, fått höra hur mycket pensionärerna tycker om mig, räddat livet på en stackars tant som om hon hade följt doktorns dosering av morfinplåster hade varit död inom en ganska kort tid. Men viktigast av allt - jag har varit på min mammas apotek Vårdapoteket och lärt tanterna allt om nya datasystemet. Och ätit god tårta. Och nästan blivit sams med chefen igen, åtminstone tillfälligt.
 
En helt vanlig vecka.
 
Vilhelm jobbar faktiskt hårt på riktigt på dagis. Förra helgen överraskade han oss (minst sagt) genom att helt plötsligt kunna:
 
  • Räkna till 10
  • Alla veckodagar i rätt ordning
  • Vad fingrarna heter (tumme, pekfinger etc...)
Vi är tokimponerade!
 
I tisdags var jag hos barnmorskan igen, och jag var lika arg som vanligt när jag åkte därifrån. Att bilen inte ville starta heller gjorde inte saken bättre. På torsdag ska jag till spec-MVC igen och jag brukar inte vara lika arg när jag åker därifrån.
 
Nu säger Jocke att maten är färdig. Idag blir det pommes frites och majs till mig och pommes frites och pannbiff till Vilhelm och Jocke. Sådan mat får man äta när man går och köper en ny bil för alla pengar.
 
Vilhelm hittar på en egen rätt på IKEA - köttbullar och potatismos med pommes frites och lingonsylt:
 
 

Vilhelm fixar

Vilhelm har inga problem med att sysselsätta sig när jag står i duschen. Idag spillde han vatten på golvet och som den ordentliga pojke han är tänkte han torka upp det:
 
 
 
 
När vattnet var upptorkat tänkte han slänga allt papper i toaletten, men jag hann stoppa honom som tur var, annars hade det blivit totalstopp och det hade jag verkligen inte tid att ta hand om i morse. Det spelar ingen roll vilken tid på morgonen jag går upp, jag har ändå alltid för lite tid!
 
När Vilhelm var färdig med pappret gick han och hämtade mitt läppglans och smörjde in sitt ansikte och sina händer med varefter han bestämde sig för att gå ut och skrapa bilrutorna. Det var ju snällt tänkt i och för sig men jag föredrar att han håller sig inne tills jag är påklädd åtminstone.
 
Efter alla dessa äventyr åkte jag iväg på den där anställningsintervjun. Det hade blivit lite ändrade omständigheter kring tjänsten - hon som skulle sluta hade bestämt sig för att stanna kvar istället så chefen ville egentligen bara träffa mig för en eventuell framtida anställning. Hon sa att hon hade tänkt på mig när tjänsten annonserades ut och att hon tyckte det var roligt att jag faktiskt hade sökt den. Det låter ju i alla fall positivt! Så jag får väl hoppas på att jag inte behöver gå tillbaka till mitt nuvarande jobb efter mammaledigheten.
 
Jag hoppas verkligen att det blir något av det här för jag skulle få så mycket bättre arbetstider på det här apoteket. Men jag har hört att det snart blir en tjänst ledig i Köping också, lika bra att söka den också.
 
Nu ska jag fira ledig fredag med en kopp te.
 
 
 

Gemenskap på de mest oväntade ställen

Jag är så trött, så trött, så trött. Idag har jag jobbat i Katrineholm och som vanligt när man sätter ihop tre kvinnor i barnafödande ålder varav en är gravid blev det prat om barn och förlossningar hela dagen. Det visade sig att en av dem också hade fått ett barn alldeles för tidigt. Det var så intressant att prata med någon som varit med om precis samma sak jag själv varit. Har man inte haft ett barn man varit tvungen att låsa in i en kuvös och lämna på en intensivvårdsavdelning varje kväll kan man omöjligt förstå hur det känns. Jag undrar förresten om det är därifrån min separationsångest från Vilhelm kommer eller om det är något alla mammor känner?
 
Ibland träffar man människor man har något gemensamt med på de mest oväntade ställen.
 
Vilhelm på promenad på egen hand i sommarstugan:
 
 
Fast nu är sommaren långt borta och min jacka går inte att knäppa längre. Men jag tänker inte köpa någon ny, nu får jag frysa tills lillebror kommer.

mammatexter.blogg.se

Bloggen om Vilhelm och Axel. Vilhelm föddes elva veckor för tidigt i september 2011 och lilla lillebror Axel kom fyra veckor tidigare än beräknat i december 2013

RSS 2.0