Bilen är tvättad...

....så imorgon åker vi till Köpenhamn!
 
 

Två glada sjuåringar

I förrgår fyllde även Minnie sju år så nu har jag två små tanter här hemma:
 
 
Lilla Dolly och lilla Minnie.
 

Snyggjeansen

Snygg-jeansen:
 
 
Vilhelm tyckte de var jättefina. Först sa han "Pappa!" (pappa har liknande jeans) och när han väl fick på sig dem gick han runt och sa "Snygg!" och tittade sig i spegeln. Det är en klädintresserad liten pojke vi har. Och accessoarintresserad. Jocke fick ett halsband från en av sina simskoleelever och Vilhelm vill ha det på sig hela tiden, för att inte tala om alla dessa mössor han ständigt ska ha på sig. Och skor. Och krämer.
 
Men det är inte bara kläder och mössor som intresserar honom. Av höjden på det här legotornet att döma tror jag att vi har att göra med en blivande ingenjör:
 
 
....en lite tokig sådan som helst vill ha ett sugrör i munnen för att koncentrera sig riktigt ordentligt:
 
 
Jag ringde faktiskt till spec MVC i torsdags, jag skulle ju ändå boka tid för ultraljud (19:e augusti får vi se om lillebror verkligen är en lillebror!) och de tycke det var helt självklart att jag skulle komma till dem för extra kontroller och kunde inte förstå varför barnmorskan inte hört av sig till dem på en gång. Det känns så bra att veta att jag faktiskt hade rätt och inte bara är en överdrivet orolig mamma. Första kontrollen kommer bli i vecka 24. Nu kan jag slappna av lite grann i alla fall, och snart går jag in i vecka 12 så då kan jag slappna av ännu lite mer.
 
Jag har tänkt sedan jag fick veta att jag var gravid att delmål 1 är vecka 12 då missfallsrisken minskar, delmål 2 måste vara veckan 23, då finns den en chans att bebisen överlever om den kommer och delmål 3 är vecka 29+1. Klarar jag mig till vecka 29+1 klarar jag vad som helst.
 
 
 
 

Suck...

Äh, vi skiter i det här med kryssning. Vi kan inte bestämma oss. Vi stannar hemma och målar staketet istället.

Inget Facebook, inget Instagram

Efter en veckas semester har jag lyckats surfa upp en månads datavolym på mobilen, när jag jobbar kommer jag aldrig ens i närheten av gränsen så det känns som att jag borde skaffa mig lite andra fritidsintressen än Facebook och Instagram. Jag får skylla på Vilhelm som inte har något emot att ta en tretimmarssovning mitt på dagen men ändå är trött igen klockan 19. Då behöver man lite tidsfördriv.
 
Så idag när Vilhelm låg och gosade med nappen, Kotten och Giraffen som fått följa md hem från dagis över sommaren hade jag ingen telefon med internet och jag orkade inte sätta igång den vanliga datorn så jag blev ju tvungen att börja läsa en bok istället. Men den var så tråkig så att jag somnade istället och sov i två timmar, därför är jag ganska pigg nu trots att klockan nästan är 21.30.
 
Vilhelm växer ju som en tok just nu och hans gummistövlar i storlek 21 har blivit alldeles för trånga, han har ett par i storlek 23 men de är alldeles för stora och det känns inte som någon bra idé att sätta på honom ett par tjocka strumpor i stövlarna just nu. I alla fall så har jag försökt hitta ett par i storlek 22 men jag vet inte om jag har tittat i fel affärer eller om det inte är gummistövelsäsong just nu för jag har inte hittat ett enda bra par. Så idag gjorde jag som jag alltid gör i sådana här situationer - jag åkte till Rödmyran. Självklart hade de ett par helt perfekta stövlar i storlek 22, Vilhelm provade den i en vattenpöl direkt när vi kom hem och de var vattentäta trots att de var second hand. Byxorna var däremot inte vattentäta....
 
Vilhelm i sina nya stövlar:
 
 
Jag hittade även en sån där bra haklapp som jag varit för snål för att köpa till fullpris. Den passade bra till att äta jordgubbar med glass:
 
 
Och så hittade jag ett par smaljeans, vi får se om de är tillräckligt smala för att de inte ska ramla av Vilhelms små ben, alla hans andra byxor har knytband eller resår i midjan så vi får se om de här kan sitta kvar med bara en knapp och en dragkedja.
 
Jag sitter och tittar på olika kryssningar, Vilhelm har börjat prata om båtar och det skulle vara roligt att ta med honom på en 24-timmarskryssning, då får han ju både åka buss och båt. Men det är så svårt att veta vilken båt man ska välja eller vilket företag man ska välja. Jag har inte åkt Finlandsbåt sedan jag var 19 och den båten jag åkte på den gången är garanterat igen båt jag vill ta med Vilhelm på. Svårt är det.
 
 

Jag säger som Vilhelm - "Neeeejjj"

Nej, det blev inte alls bra idag. Kroppsligen är allt bra - både blodtrycket och järnvärdet har gått upp, vikten har visserligen gått ner men inte alls i närheten av så mycket som jag gick ner de första veckorna med Vilhelm. Men ändå är jag arg som en jag-vet-inte-vad! Hon lyssnar ju inte alls på mig! När jag försöker berätta om hur orolig jag är för att det ska bli en till tidigt förlossning byter hon ämne och när jag berättar om det onda jag haft i magen så är det heeeelt normalt.
 
Och ja, det är kanske helt normalt. Och ja, det finns kanske ingen anledning att oroa sig över vecka 29+0 när jag är i vecka 10+2 och hon behöver inte ens lyssna på mig när jag pratar med henne, men hon kan väl i alla fall låtsas. Det gör jag dagligen på jobbet och mina kunder verkar nöjda när de går därifrån.
 
Arg är bara förnamnet. Tur att det finns Facebook så att jag kan dela med mig av min ilska i prematurgruppen. Jag verkar inte vara ensam om att ha en barnmorska som inte lyssnar med något öra överhuvudtaget.

Nervöst

Imorgon ska jag till barnmorskan och jag är så nervös så att jag mår illa igen...

Ganska bra

...idag också. Jag har till och med lagat mat.

Mig själv?

Idag har jag nästan varit mig själv igen, Vilhelm och jag har grejat i trädgården hela dagen. Vi har klippt häcken, rensat ogräs, vattnat blommor, kollat in grannens vinterdäck (Vilhelm...) och matat marsvinen med äggskal (Vilhelm...). Och jag är inte totalt utmattad! Är det för att jag börjat med järntillskott eller är det för att jag närmar mig vecka 12? Det är i alla fall inte för att jag sovit tillräckligt, i natt kunde jag först inte somna och sedan vaknade jag långt före Vilhelm. Det kanske var för att jämna ut gårdagens 14-timmarssömn. 14 timmar igår, 6 timmar idag.
 
Apropå grannens däck. Det är minsann inte vilka däck som helst, det är Volvodäck. Först förstod jag inte vad Vilhelm menade när han kom och berättade men sedan kom jag på vad bololol betydde.
 
Igår vid Skillinge Udd:
 
 
Och en kraaaaam! Mitt bland smultronen!
 
 
Imorgon ska jag till tandläkaren och fixa tanden som krånglat sedan i julas. Äntligen!
 
 
 

Jag vågar knappt säga det...

...men idag mår jag ganska bra! Vi får se hur länge det håller i sig.

Midsommarbilder

Vilhelm dansar med farmor:
 
 
Sedan försökte jag ta kort på Vilhelm och midsommarstången. Men Vilhelm hade som vanligt inga som helst planer på att stå stilla:
 
Inte lätt...
 
Efter dansen blev jag erbjuden av en äldre man med rullator att byta Vilhelm mot hans rullator, men jag bestämde mig för att behålla Vilhelm trots att det kan vara bra att ha en rullator ibland.
 
Sötaste lilla kusinen Olivia kom på besök lagom till efterrätten:
 
 
Hon är född i samma vecka som Vilhelm och är nu två månader. Men jag kan helt omöjligt förstå att Vilhelm varit så där liten. Och ännu mer omöjligt är det att förstå att han varit nästan 1,5 kilo mindre än vad hon är nu!
 
Och så sanningen bakom midsommarkransbilden....
 
 
Inte alls rolig! Men efter en stunds eftertanke och lite lek med lastbilen var det som att han kände att "Nu kan ni väl få ta ett kort på mig om ni så gärna vill!". Så här fin blev han då:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Dagens mående

....är illa. På midsommaraftonen mådde jag så bra så att jag trodde det här illamåendet var slut för den här gången men så var det verkligen inte. Fast idag somnade jag i alla fall inte i soffan klockan 19.30 så ett litet steg i rätt riktning är det nog i alla fall. Med Vilhelm slutade jag må illa någon gång runt vecka 12-13 och efter det mådde jag ganska okej (under förutsättning att jag inte kom i närheten av mat som innehöll dill...) ända fram till vecka 29+0, och jag mådde egentligen inte speciellt dåligt på den dagen heller, det var bara Vilhelm som hade tröttnat på livet på insidan.
 
Jag hittade en bild på hur stor lillen (ja, det är en pojke, är det inte en pojke blir jag jätteförvånad) är nu i vecka 10:
 
 
Lilla sötnosen! Huvudet är lika stort som resten av kroppen.
 
Igår hade vi besök av lilla Alfred som är 7 månader äldre än Vilhelm. Alfred sjöng "Lille katt" för Vilhelm och sedan dess har Vilhelm tjatat hål i huvudet på oss med att sjunga "Lille katt", han sjunger och sjunger och ibland blir det en "Lille ko" också. Är det något det barnet är bra på så är det att prata och det är så roligt att höra hur han tänker och resonerar! Igår hörde jag första treordsmeningen  - "Vilhelm ska droppa", vi frågade Vilhelm om igelkotten skulle få Vilhelms allergiögondroppar men nej, det var Vilhelm som skulle ha ögondropparna! Sedan dess har vi inte hört fler treordsmeningar med i alla fall några tvåordsmeningar.
 
 
 

14 timmars sömn...

...räcker tydligen inte. Jag är trött!

Glad midsommar!

 

Sjuk gymnast, sjukgymnast

Det där Skiljebo var riktigt otäckt. Jag slutade andas när jag svängde in på de alltför bekanta gator där och gått runt och funderat över livets orättvisor i september 2011 och började inte andas förens jag åkte därifrån igen. Eftersom det inte fanns någon bra parkering vid apoteket parkerade jag vid sjukhuset och när jag gick från jobbet till sjukhuset gick jag precis den väg jag brukade gå när jag varit och handlat - det kändes precis som att jag var på väg tillbaka till sjukhuset med pipande kuvöser och en liten, liten Vilhelm och jag det hade inte känts det minsta konstigt om jag faktiskt varit på väg till kuvösen med lilla, lilla Vilhelm. Är man i Skiljebo ska man gå tillbaka till en kuvös, inte åka hem till en stor nästan-två-åring. Synd att jobbarkompisarna på apoteket var så trevliga annars hade jag vägrat att åka tillbaka dit och jobba igen.
 
Första semesterdagen firades med att åka till..... Skiljebo. Nästan i alla fall, vi åkte till sjukgymnasten. Hon var nöjd över att han kunde gå och springa och kasta bollar och som vanligt överraskade han mig med att visa något jag inte visste att han kunde - han vet ju vad färgerna heter! Grön bil, blå bil, röd bil. Och han kan första bokstaven i sitt namn! Jag har mest försökt lära honom de lättaste (A, O, S, E och lite sånt) men han kan V, utan att ha berättat det för oss! Men hon var fortfarande inte nöjd med hans ben. Jag är nästan 100% säker på att problemet med hans ben är att han har fått samma ben som jag har, sneda och oböjliga och oviga, så det är nog bara att acceptera. Nu gäller det bara att få sjukgymnasten att acceptera det också.
 
I eftermiddag ska vi åka till pappa och fira hans 60-årsdag. Jag hoppas på god mat för jag är hungrig. Om jag inte mår illa så är jag så hungrig så att jag mår illa. Det finns ingen logik i det här.
 
Grattis pappa på 60-årsdagen!
 
 
Pappa i en bambuskog i Huntington Gardens i Pasadena när de var och hälsade på mig i Los Angeles.
 

Tre veckors frihet

Semester. Jag är så trött så att jag inte orkar vara glad. Men imorgon tar vi nya tag och åker till sjukgymnasten.

Inte alls bra

Vissa dagar glömmer man inte - den 17:e juni 2011 är en sådan dag, det var då vi såg Vilhelm första gången.
 
17 juni 2011:
 
 
2012:
 
 
2013:
 
 
.....och nu såg jag precis i datorn att jag hade fel. Det var den 14:e juni vi var på ultraljud...
 
Imorgon och på onsdag ska jag jobba på apoteket i Skiljebo i Västerås. Jag har absolut ingen lust att åka till Skiljebo, jag har inte varit där sedan Vilhelm låg på neonatalen och då var jag där nästan varje dag. Inte på apoteket kanske men i alla fall på ICA. Sedan dess har jag inte varit där och jag hoppades på att aldrig behöva åka dit igen, men min chef ville annorlunda. Må dåligt av tanken på att återse Skiljebo city är bara förnamnet.
 
Idag är det inte bra. Jag har ont i magen till och från. Jag undrar om sammandragningar kan börja redan i vecka 9? Idag är jag i vecka 9+0 och jag hoppas på att få uppleva 30 veckors graviditet till istället för 20, eller ännu värre 15 veckor till. Varför kan inte saker och ting bara få vara bra? Med Vilhelm hade jag ju inte det minsta lilla problem förens dagen han föddes, men sedan kom alla problem på en gång.
 
 
 

Sex års himlastormande kärlek

Eller hur...?
 
Dagens bröllopsdag firades med hamburgare från Max. Vilhelm var inte imponerad. Han åt lite bröd och några pommes frittes med flera teskedar ketchup till. Det roligaste enligt honom var att dricka saft med sugrör, han blev helt hysterisk och skrek alla 2,5 mil hem när han insåg att han inte skulle få dricka i bilen.
 
Inte så gott:
 
 
 

Double rainbow

Mycket fint häromkvällen:
 
 
En så här stark regnbåge har jag aldrig sett förut. Ett gott tecken kanske?

2 år

Idag är det två år sedan vi fick nycklarna till huset. Då hade jag en 17 veckors Vilhelm i magen, nu bär jag runt på en 9 veckors mini-Vilhelm. Det blir nog bra.
 
Detta firades med fixning i trädgården och på altanen. Vilhelm hjälpte till med precis allt! Klippa häcken, flytta jordgubbsplantor, plantera nya fröer (det blev bara ogräs av de andra...), hämta saker i förrådet, mata igelkotten. Dessutom lyckades han ramla i trappan och slå huvudet i staketet och ramla nerför den lilla minibacken in under syrénhäcken.
 
Vilhelm på sin flygande matta:
 
 
Bästa mellanmålet:
 
 
Både enligt Vilhelm och mig. Stackars Jocke hinner aldrig få några innan vi ätit upp dem.
 
Vi avslutar med en badberättelse från förra helgen!
 
"Roligt att bada!"
 
 
"Vattna gräsmattan?"
 
 
"Var tog solhatten vägen?" (Precis när vi sagt till varandra att han var väldigt duktig som inte slängde hatten i vattnet...)
 
 
"Ny solhatt!"
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Illa, illa

Idag tyckte jag att jag mådde ganska bra så jag bestämde mig för att ta en promenad för första gången  på 1,5 månad. Det var dumt, nu mår jag illa igen...

Otäck...

Linneas nya pojkvän (eller är det bara hennes vän som råkar vara en pojke...?) var tydligen så läskig så att Vilhelm måste sitta UNDER bordet och fika.
 
 

Massor med tänder

Just nu känns det som om jag hittar en ny tand på Vilhelm varje dag - fyra (minst) nya kindtänder har jag hittat på kort tid. Men framtänderna i underkäken vill fortfarande inte komma fram!

Skitbil

Jag sitter på parkeringen utanföt jobbet och väntar på bogering. Jag hatar bilar.

Google it!

Den här gången berodde det inte bara på:
 
 
....utan nog ännu mer på:
 

Bromhexin. Bisolvonmetoden fungerar alltså! Tack för det Google!

Av det följer:
 
 
Den 19:e januari 2014 - inte en dag tidigare.
 

Prepare....

...big announcement day nummer två är i antågande. Men först ska jag till tandläkaren.

Lite annorlunda stil

Så här kan man ju också sitta när man tittar på Rapport:
 

Bättre än prinsessbröllop?

Glad lillasyster!

Vilhelm firar nationaldag

Treårskalas

Vilhelm kom hem från gårdagens treårskalas hos sysslingen Vanessa med spräckt läpp och blodiga kläder. Det går vilt till redan. Hur ska det här sluta? Om det är så här redan nu hur kommer det då bli om 18 år när det är dags för studenten...?
 
Men förutom läppen hade han haft jätteroligt med ponnyridning, fiskdamm med godis, studsmatta och åkgräsklippare så han var utan tvekan nöjd med dagen!

Stockholmsweekenden

Vilhelm är så stolt över katt-tröjan vi köpte i Stockholm:
 
 
"Titta ett flygplan!"
 
 
Men vi gjorde ju lite annat i Stockholm än att köpa kläder till Vilhelm, även om det blev väldig mycket kläder till Vilhelm. Lie mobilbilder:
 
 
Utsikt från hotelrummet. Det hade blivit något fel på vår bokning så vi blev uppraderade till ett dubbelt så dyrt rum med utsikt över Söder och Gamla stan. Jag trodde att sånt bara hände på film men ibland händer det när man fyller 30 också!
 
Utsikt senare på kvällen:
 
 
Det jag försökte ta kort på här var månen som var den största och mest orangea jag någonsin sett men på bilden ser den bara ut som en liten prick. Men jag lovar, den var stor.
 
Tofflor och morgonrock:
 
 
 
Ganska fin vattenflaska som fick följa med hem:
 
 
Väldigt dyrt i minibaren....
 
 
Man måste vara ganska sugen på en cola om man känner sig beredd att betala 40 kronor för den, eller ganska sugen på choklad om man känner att det är värt att betala 30 kronor för 43 gram.
 
Fina skor till Vilhelm:
 
 
Lika bra som katt-tröjan!
 
Och så gjorde vi lite annat också men det tog vi inte kort på. Till exempel åt vi väldigt god mat och Jocke drack många gratisdrinkar i VIP-loungen som vi fick tillträde till genom vår uppgradering av rum. Sedan hände det inte så mycket mer men vi ser redan fram emot nästa barnfria weekend. Eller inte. Vi längtade ganska mycket efter Vilhelm också...

Miniblöja

Igår lärde Vilhelm sig att klättra upp i soffan själv:
 
 
Så här ska man tydligen sitta i en soffa. Jag undrar om han lärt sig det från oss? Nejdå...
 
Lite annat från igår:
 
 
 
 
 
 
 
Äntligen har jag fått tag på en prematurblöja, jag som trodde att jag skulle behöva hamna på avdelning 69 igen för att få tag på en. Titta vilken liten blöja:
 
 
....och titta vad stor den var på Vilhelm för 20 månader sedan:
 
 
Nästan upp till armhålorna!
 
Så nu när jag fått tag på en miniblöja har jag absolut ingen som helst anledning att åka tillbaka till avdelning 69 igen. Hör ni det kommande bebisar! Ni stannar på insidan till vecka 40+0. Inget att diskutera.

Vilhelm ska ut på äventyr!

Lite lagom trött

Idag har jag varit lite piggare än den senaste veckan så idag somnade jag inte i soffan förens klockan var 18.30. Men Vilhelm somnade inte förens klockan 20 så det är kanske inte så mycket att skryta om ändå....

mammatexter.blogg.se

Bloggen om Vilhelm och Axel. Vilhelm föddes elva veckor för tidigt i september 2011 och lilla lillebror Axel kom fyra veckor tidigare än beräknat i december 2013

RSS 2.0