Hejdå lilla huset

Idag blev radhuset i Torpa sålt så nu kan vi fokusera helt på nya huset. Det har varit "lite" stressigt på senaste tiden så det är så skönt att äntligen kunna slappna av och bara vara på ett ställe både fysiskt och mentalt. 

Lite sorgligt är det nog ändå att lämna gamla huset, inte för min del men när man tänker tillbaka på allt som hänt där.

Några saker. 

Soffan:


Här satt jag den 6/9 2011och räknade minuter mellan värkarna medan jag panikgooglade hur det brukar gå för barn som föds i vecka 29. Här satt jag största delen av tiden med nyfödda Axel. Här har jag lidit mig igenom oräkneliga blodbad till amningar.

Här tog Vilhelm sina första steg:


15 maj 2013, samma datum som jag fick ett positivt graviditetstest med Axel. Helt perfekt gick han, min lilla perfektionist gör inget förens han vet att han bemästrar det utan problem.

Sju månader senare:


Här gick vattnet med Axel, precis när jag steg ur bilen efter en risgrynsgrötsmiddag hos mamma och pappa. 4,5 timme senare var Axel ute.

Här tog Vilhelm sina första krypsteg:


På väg mot en mycket intressant klädhög i hallen.

Jag har inte så mycket minnen från vad jag gjort i huset men jag kommer ihåg allt som är kopplat till Axel och Vilhelm.

Så nu släpper vi det gamla huset och ser fram emot allt roligt som kommer hända i nya huset. Axel lärde sig visserligen krypa på Gran Canaria men han kommer ta sina första steg här (om det inte blir i mars när vi är i Sälen förstås...).

Sjutton minus

Jag tror att jag ändrade mig, jag stannar inne istället...



Bubbelpoolen

På Vilhelms initiativ har han och Axel invigt bubbelpoolen, men utan andra bubblor än såpbubblor och badskum.




Vilken tuffing Axel är, när Vilhelm plaskar och stänker på honom plaskar och stänker han bara tillbaka, inget gnäll och skrik där inte!

Nu ska jag göra mig iordning för jobbet, undrar om jag kan hitta några nya kläder  i röran? Jag fick lite hjälp av Axel att packa ur resväskorna igår men eftersom vi inte ha några garderober än (bara därför) la han allt på golvet istället.


Provar på nya spisen







Pannkakorna blir ju faktiskt jättefina på en induktionshäll! Det finns ingen anledning att vara rädd för nya spisen.

Soluppgång i två vinklar



Det är svårt att fånga på bild med en halvbra mobilkamera men en sån här fin soluppgång har jag numer äran att vakna till varje morgon (men mycket finare i verkligheten...). Det är nästan så att jag funderar på att inte sätta upp någon persienn, men den kan hu bli lite besvärligt när någon köper tomten bredvid vår och blir tvungen att vakna med vårt sovrum som utsikt. Persienn blir det så småningom. 

Här är soluppgången åt andra hållet - rosa himmel ska det föreställa:


Vilhelm ville äta frukost tillsammans med oss imorse, det är verkligen inte ofta det händer! Kanske för att tv:n inte fungerar än.

Jocke är ute på fest ikväll, med mina jobbarkompisar till och med. Vi fick en hög fribiljetter till jobbet så jag gav mina till Jocke och hans kompis, jag tyckte de kunde behöva ha det lite roligt efter allt flyttande och bärande av möbler och lådor. Så nu sover Vilhelm (utan napp! Wow!) i min säng eftersom han inte ville att jag skulle behöva sova ensam, så omtänksam liten kille är han. 

Jag ska också gå och lägga mig - rekordtidigt. Men vad ska man annars hitta på när man inte har någon tv?

God jul önskar bröderna Carlsson!



Vilhelm hade bestämt sig för att se ledsen ut på alla bilder idag ("Mamma, jag är ledsen och arg idag") men de är ju ganska söta ändå i sin lilla båt.

Jocke och jag har det jättetråkigt, tv:n fungerar inte än och vi orkar inte börja packa upp kartonger. Vad gjorde folk egentligen på kvällarna innan det fanns tv? Umgicks?

Hemma!

Nu är vi inflyttade. Vilhelm sover i sitt nya rum och Jocke letar febrilt i alla resväskor efter en pyjamas till Axel. Axel har krupit runt i alla rum och kollat läget och min pappa har varit här och skruvat upp en grind så att ingen (Axel...) ramlar ner för trappen.

Första måltiden i huset var mycket exklusiv:



Hurra, hurra!

Grattis Axel på ettårsdagen!!





Trummatrummatrumma!! Han blev överlycklig över sin tamburin som man både kan skaka på och trumma på, vilken bra uppfinning.


Nu ska jag bara jobba i 4,5 timme till sedan får jag åka hem och se hur det har blivit i nya huset, Jocke och några till har hållit på att flytta över saker hela dagen.

Ett år sedan

Just nu är det exakt ett år sedan vi åkte in till förlossningen. Stackars Axel, vi har inte alls hunnit förbereda hans födelsedag och något kalas blir det inte heller förens om en månad. Tänk att min stora lilla bebis redan blir ett år!


Min lilla tok-Axel!



Jaaa! Godkänd!!!

Men jag har ju glömt att berätta! Huset blev godkänt på besiktningen! Så här glada blev vi:


Hela helgen har vi packat och packat, förutom igår kväll när jag åkte till Sundbyholms slott på julbord med kollegorna, väldigt god mat trots att jag varken äter fasanpastej, grisfötter eller vildsvinsskinka, fisken var åtminstone väldigt god.

I alla fall. Idag var Vilhelm utlånad till mormor och morfar, han hade sovit större delen av dagen, han mår inte riktigt bra, så vi andra fortsatte packandet. Så här mysigt har vi det nu:


Eftersom Vilhelm sovit i fyra timmar extra kunde vi åka och fixa lite i huset på vägen hem, vi tog bort skyddspappen i trappan och det blev så här fint:



En trapp utan papp. Och Vilhelm med en ballong från Kungsörs nya leksaksaffär (de hade ju hur mycket bra saker som helst, vi kommer garanterat tillbaka när vi har lite mer pengar på kontot...)

Lite fler bilder:







Ser ni att vi åtminstone fått upp två adventsljusstakar, så lite, lite julstämning blir det till slut!

Vad man hittar i skåpen



Undrar om jag har te så det räcker...?

Besiktning imorgon

Imorgon är det besiktning av nya huset och jag börjar bli nervös. Jag vill inte bli underkänd på något test vare sig det handlar om en tenta ett graviditetstest eller en husbesiktning. Underkänt är aldrig bra. Jocke har åkt till huset för att städa upp efter hantverkarna så jag tror nog att han är lite nervös också. Blir det godkänt kan vi slappna av och glömma allt som har med huset att göra och bara fokusera på att flytta in. Axel och jag packade flyttkartonger i förmiddags - eller, jag packade i och Axel packade ur. Man har aldrig tråkigt med en nästan ettåring i huset.





Sedan fick jag lite hjälp med adressändringen också:




Hur klarade vi oss förra flytten när vi inte hade några barn som hjälpte till?

Håll tummarna imorgon klockan nio!

Treårskontroll på neonatalen

Treårskontrollen gick nog ganska okej ändå, Vilhelm följde alla instruktioner han fick och vi fick lite bättre koll på hur vi ska gör med Vilhelms astmamediciner  för att han inte ska behöva hosta sig igenom den här vintern också. Men Vilhelm drabbades av akut blyghet och ville inte säga ett enda ord till doktorn... Doktorn frågade om vi tyckte att Vilhelm hade något problem med talet ("Kan han prata i treordsmeningar än?") och vi berättade att han pratar lika bra som en vuxen och att man kan ha riktigt djupa konversationer med honom om livet och världen (och fordon i massor) och att BVC har berömt honom för att han pratar så bra ända sedan 18-månaderskontrollen. Doktorn blev nöjd med det svaret. Sedan berättade Vilhelm att han inte har några kompisar på dagis och att han inte vet vad de andra på hans dagis heter. Hmm...

Okej. Man kan inte vara pratsam alla dagar på året. Men det skulle ju vara bra om han var det på en kontroll som ska utvärdera talet. Tur att vi har en så bra doktor som lyssnar på oss föräldrar också.

Snygga killarna:


Axel hade däremot ganska mycket att säga under läkarbesöket.

Nu ska jag sova lite. Det har varit en lång dag på jobbet, jag åkte hemifrån kl 7 och var hemma igen lite före kl 20. Men imorgon är jag ledig och då ska jag packa kartonger i massor och när Vilhelm slutar dagis ska vi åka till Köping och köpa julkläder, och självklart hälsa på på mitt jobb eftersom vi har fått en jättestor korg med choklad i julklapp från huvudkontoret. Så här stor är den:



För sjuk för jobbet

Min chef skickade hem mig 1,5 timme tidigare för att jag såg för bedrövlig ut (eller vad det nu var hon sa...). Genast tänkte jag "1,5 timme extra! Vad ska jag nu hitta på? Köpa julkläder? Handla? Vadvadvad?". Men jag sansade mig lite och nöjde mig med att gå och köpa gröt till Axel och åka och handla. Konstigt det där - förr i tiden, före barn alltså, skulle jag nog knappt ha orkat gå till jobbet överhuvudtaget och om jag blivit hemskickad för att jag såg för sjuk ut skulle jag ha åkt hem och lagt mig i soffas istället för att gå och handla. Mycket konstigt mammabeteende. Men så länge man inte känner efter så känner man inte hur dåligt man mår. Praktiskt.
 
Imorgon ska vi på treårskontroll i Västerås.

Ännu mer semester - söndag

Nu har vi ny wifi. Semestern går vidare. På söndagen fick vi inte helt oväntat besök av min faster och farbror som har ett hus i ett område 4 kilometer bort och som kommit ner dit för två veckors semester på lördagen. Vi åt glass och bestämde att vi skulle komma över till dem dagen efter.
 
Sedan gick vi till stranden!
 

Vilhelm hade helt plötsligt fått för sig att han under inga som helst omständigheter tänkte bada i havet någonsin mer så jag fick bada själv medan han lekte på stranden.
 
 
 
När Jocke och Axel kom ner till stranden fick jag lite sällskap i vattnet.
 
 

Våghalsiga Axel bara skrattade åt vågorna.
 
 
 
 
När tidvattnet började krypa upp på stranden trivdes både Vilhelm och jag bäst uppe på stenen, Axel brydde sig inte ett dugg och vi fick lyfta upp honom flera gånger för att han inte skulle bli helt blöt och överspolad av vatten.
Men så till slut, när Vilhelm hade sett hur orädd Axel var:
 
 
.....ville han också vara med och bada.
 
 
Axel har ätit sand, jag är sandig efter att ha burit på Axel (sanden sitter fortfarande kvar i badkläderna, den går inte att tvätta bort!) och Vilhelm är på glatt humör igen. Det blir bra till slut!
 
Då blev det dags för en sen lunch:
 
 
 
....och självklart lite bad i poolen också!
 
 

Axel stod som klistrad vid någon av de små "fontänerna" i babypoolen så fort vi var i poolen, han kunde stå där tills han nästan var blå om händerna men ändå protesterade han när vi lyfte bort honom.
 
Ännu mer fontäner....
 
 
 
Ser ni krokodilen i bakgrunden? Den bor i vår garderob nu. Medan Axel och jag tog en eftermiddagspromenad för att Axel skulle sova lite (trots kraftiga protester...) och hittade ett alldeles äkta bananträd i området bredvid vårt:
 
 
....fick Vilhelm frågan av en engelsk kille han lekt med under veckan om han ville ha hans badleksaker eftersom han skulle åka hem dagen efter - en stor krokodil, en lastbil, hink med tillbehör. Självklart ville han det!
 
 
Tok-Pelle och Tok-Pelle tokar sig lite innan middagen:
 

 

Förkylt igen...




Mina små gubbar. Idag har jag dåligt samvete över att jag inte riktigt orkat vara den supermamma jag hoppats orka vara när jag hade en helt ledig helg. Nya tag nästa vecka och en förhoppning att den här femtielfte förkylningen går över snabbt.

Axel sover sig igenom ännu ett akutbesöket

När jag kom hem från jobbet fick vi ta en tur tillbaka till Köping för ett besök på akuten med stackars sjuka Axel som hostade och rosslade. Precis som akutbesöket för 11 månader sedan sov han sig igenom detta besök och fick beröm av doktorn för att han var så lätt art undersöka (han kan ju inte protestera så mycket när han sover...). Jag var lite orolig att han fått Vilhelms förkylningsastma men så var inte fallet, inte än i alla fall. Efter akutbesöket rejsade vi till Cura-apoteket för att hinna hämta ut hans Ventoline innan se stängde. Och ojojoj vilken fin julbelysning de hade utanför ICA:


Axel rosslar fortfarande men nu vet vi åtminstone att han inte är dödligt sjuk så nu vågar vi sova inatt.

Det går bra nu

....på jobbfronten. Jocke har fått fast anställning (Jaa! Nu har vi råd att betala huslånet!) och jag har blivit lageransvarig (Jaa! Lite större ansvar på jobbet!). Annars har det inte hänt så mycket.
 
 
Mycket trött Axel för 11 månader sedan. Stackars Axel förresten med sina stackars tänder. Inte nog med att åtta av dem är på väg upp så här lagom till jul, han har dessutom slagit i tandköttet så att det blöder två gånger den senaste veckan - först i soffbordet och sedan i vår sängram så nu är de blod både i Axels mun och på våra kläder.
 

Lördag utan Vilhelm

Vilhelm sov hos mormor och morfar i lördags och Axel fick lite efterlängtad egentid med sina föräldrar. Det var roligt en liten stund, sedan började han krypa runt i huset och leta efter Vilhelm. 

I alla fall, Axel var ganska glad över att inte behöva dela badbaljan och plaskade och stänkte på oss som om det inte fanns någon morgondag. Jag passade på att testa några kamerafunktioner på nya telefonen:





Glada lilla Axel! Trots att han håller på att få ÅTTA tänder i överkäken, han borde vara hysterisk dygnet runt, det skulle jag vara om jag var på väg att få åtta nya tänder.

Resten av kvällen drack vi vin och åt godis. Axel lekte med godis men förstod som tur var inte att det är väldigt gott utan prasslade hellre med papperna.




Men oj vad glad han blev på söndagen när Vilhelm kom hem igen!

Igår på IKEA








Mina små favoritgubbar!

Skuttskutt

Axels första ord blev Skuttskutt om Vilhelm kanin. Sedan blev det ett Hopphopp också. Tänk att min lilla bebis skulle bli så stor att han börjar prata!



Plikttrogen



Men det är inte bara därför jag tackade ja till att åka vidare till Örebro och jobba några timmar till när jag slutar på mitt vanliga jobb idag - de pengar jag får ihop på de timmarna täcker nästan hela kostnaden för flyttstädningen. Så det är nog inte bara för att jag är så hjälpsam...

Slutdatum

Vi har fått både ett påbörjat badrum och ett datum för slutbesiktning - 19:e december är den stora dagen.

Dagens hus:







Så om tre veckor kan jag (förhoppningsvis) stå i det här fönstret och titta ut på Vilhelm när han leker. Jag fick förresten inte följa med Vilhelm ut och trampa sönder isen på vattenpölarna, han ville gå ut själv. Han börjar bli så stor!

mammatexter.blogg.se

Bloggen om Vilhelm och Axel. Vilhelm föddes elva veckor för tidigt i september 2011 och lilla lillebror Axel kom fyra veckor tidigare än beräknat i december 2013

RSS 2.0