Halvt ihjälskrämd
Jag dog litegrann av skräck igår kväll. Där sitter man och läser Aftonbladet i lugn och ro och får helt plötsligt syn på ett hotell man tycker sig känna igen. Så var det igår. Efter lite googlande insåg jag att det var det här hotellet jag bodde på de första dagarna i Los Angeles, innan det blivit bestämt att jag skulle flytta in till Judith. Så extremt läskigt! Inte bara mord och självmord och seriemördare utan även ett lik i vattentanken.
Jag förstod att det var något konstigt med hotellet (som jag förresten blev rekommenderad av skolan att bo på...), det var en väldigt konstig känsla där och det fanns inte en chans att jag tänkte sova med lampan släckt och inte blev det bättre av att jag blev väckt av både skottlossning och skrik de tre nätter jag tillbringade där. Gissa vilken lättnad det var när allt fixat sig med boendet och jag kunde flytta därifrån.
Usch och fy, Vilhelm och Axel ska aldrig någonsin få resa utanför Kungsörs gränser om inte jag har fått boka in dem på ett bra, seriemördarfritt, hotell.
Läskigt är det minsta man kan säga.