Människa igen
Vilhelm och Axel i förmiddags:
"Det känns som att vi är på stranden" sa Vilhelm glatt när han sprang i vattenpölarna. Det slutade med att Axel låg ner i en pöl och Vilhelm var helt förskräckt över all lera han hade på byxorna så det var bara att gå in och byta kläder på dem, och det var lika bra eftersom jag klätt på dem alldeles för mycket kläder. När jag tittade i SMHI-appen vad vi skulle få för väder tänkte jag inte på att den fortfarande var inställd på Ljustorp så jag var lite förvånad över att det var sol och 20 grader när det enligt appen skulle vara regn och 12 grader men jag tänkte att det dåliga vädret kommer nog hit vilken sekund som helst, men det gjorde det inte.
Efter lunch åkte Vilhelm och jag till biblioteket och lånade Dödenboken och några fler intressanta böcker, några filmer och en cd-bok. Vilhelm tycker mycket om biblioteket men idag var det mer action än vanligt när polisen kom dit för att hämta en störande besökare och vi diskuterade om att man måste bara tyst på biblioteket om man inte vill att polisen ska komma och hämta en. Efter det ville Vilhelm gå och titta på den lilla fontänen bakom Pressbyrån så vi satt där på bänken bredvid alkoholisterna och tittade en stund innan vi gick vidare till Konsum och köpte blöjor. Det roliga med att vara med Vilhelm och Axel är att det faktiskt inte krävs så mycket mer än så för att de ska vara nöjda och tycka att de haft en spännande dag. Jag får tänka på det om 15 år när de inte vill vara i samma rum som mig mer än nödvändigt och när de inte är nöjda över en semester bestående av en polisbil och en fontän.
Jag hittade några bilder från hotellet i Danmark:
På kvällen efter första dagen på Legoland gick vi till byns lilla affär och hittade en Blixten-boll, sedan blev det fotboll resten av den kvällen.
Så här lätt (inte) är det att lägga två glada, uppspelta, överströtta busungar som bara ligger och skojar med varandra istället för att vila upp sig inför nästa dag på Legoland. Men det är ändå roligt att de blivit så stora att de har glädje av varandra och kan leka tillsammans.
Gräsmattan när vi kom hem från sommarstugan:
Alla de som åker förbi här och tittar på husen varje vecka (och det är många, ibland känns det som att vi bor i ett museum av något slag) måste ha tänkt att här bor någon som inte bryr sig om sin trädgård. Gräsmattan mådde i alla fall väldigt bra av att inte klippas på tre veckor, den börjar bli riktigt tät och fin nu.