Nya soffan

...är inte helt ny, den är ett år gammal och hittades på Blocket igår.


Så här kan det ju inte se ut sa Vilhelm och la dit alla kuddar.





Vilhelm tyckte den var så fin och att det blev så fint i vardagsrummet, hur kan jag ha fått en så glad liten kille? 

Om Vilhelm är glad för det mesta nu gör tiden är Axel inte så glad för det mesta. Utvecklingsfasen vid ett år kallas "separationsångest" och det är nog det minsta man jan kalla det. Han sover dåligt, han vill bli buren och gnäller och gnäller trots att han både är mätt och pigg. Tur för honom att han är så söt och en sån liten goseplutt, men jag måste erkänna att jag känner mig ganska trött efter en ledig dag och är ganska glad att det inte är jag som är föräldraledig. Idag tog vi återigen en lång, lång promenad för att Axel skulle sova längre än en kvart. Jag passade på att lyssna på en av P3 dokumentärs program så att jag lärde mig lite under tiden. 

Axel med Anders mössa:


Imorgon ska jag till jobbet och vila upp mig, jag ska äta lunch i lugn och ro, gå på toaletten utan sällskap och läsa tidningen mellan kunderna.

Kommentera här: