FÄRDIGA!!
Efter att ha balanserat på vansinnets rand i några dagar kom mamma och räddade mig igår genom att ta med sig barnen hem till sig (hon kom hit för att Jocke skulle sätta fast barnstolen i hennes bil och hon åkte härifrån med två gnälliga barn, som blev om förbytta när de fick veta att de skulle få följa med mormor hem). Oj, oj, oj vad mycket vi hann med under de få timmar vi var ensamma. På tio minuter hade vi rensat ur hela lekrummet/gästrummet/arbetsrummet/vårt nästa sovrum/vad vi nu ska kalla extrarummet på nedervåningen, sedan körde vi bara på tills hela rummet var organiserat, kartongerna med gamla leksaker utställda i tvättstugan, tvättstugan organiserad, saker körda till återvinningen, tavlor, speglar och dörrkrans upphängda, marsvinsburen städad, övervåningen städad och ommöblerad och vårt humör flera nivåer högre.
Men det bästa av allt - nu kan vi äntligen säga att flytten är avklarad, alla flyttlådor är uppackade och jag kan äntligen tänka på annat än flyttlådor och organisering hela tiden. Jag var ensam med Axel och Vilhelm idag på eftermiddagen när Jocke åkte till jobbet och för första gången på väldigt länge kunde jag ta mig tiden att bara sitta med dem på golvet och leka och läsa böcker utan att känna att jag egentligen borde göra något annat. Det känns som att jag missat flera månader av Axels utveckling, han har blivit så stor helt plötsligt och kan så mycket saker, han kan flera ord och är verkligen inte bara en bebis längre. Idag kröp han och hämtade flera böcker och kom sedan och satte sig i mitt knä för att vi skulle läsa dem, sedan ville han sjunga lite Imse Vimse Spindel och lite Klappa Lilla Magen och läsa lite mer. Lilla Axel har blivit stora Axel utan att jag märkt något alls.