Dags för avresa!
Klockan fem ringde klockan men varken Vilhelm eller Axel vaknade. Men när vi sa till Vilhelm att det var dags att åka till Kanarieöarna hoppade han ur sängen på en sekund och Axel ör aldrig speciellt svårövertalad när det gäller att gå upp ur sängen.
Vid frukosten fick Vilhelm en släng av resfeber och ville inte äta något förutom en gurkskiva och lite juice. Axel var ganska missnöjd över sin youghurttallrik men vi tyckte det var lite onödigt att öppna grötpaketet innan vi var framme på Kanarieöarna, ett öppnat grötpaket är mer svårtransporterat än ett stängt.
Det var kallt att gå till bussen i regn och sommarkläder men ingen klagade. När vi kom fram till flygplatsen upptäckte vi vad som måste vara en av de största fördelarna med att ha barn (...?) - vi fick gå före den flera hundra personer långa säkerhetskontrollen! Barnfamiljer hade en helt egen kö och den var tom, nu förstår jag varför folk envisas med att ta med sig barnen på semestern. Men trots att säkerhetskontrollen gick supersnabbt fick Vilhelm ett litet anfall av säkerhetskontrollilska när han var tvungen att gå igenom de där metalldetektorbågarna själv eftersom jag pep och Jocke skulle bära Axel. Det var lite för mycket folk och lite för lite sömn för att Vilhelm skulle vara helt nöjd så han skrek sig igenom hela proceduren och bort till gaten, väl där fick han syn på en Volvo och ett flygplan så då var han nöjd igen.
Jag har sagt det förut men jag säger det igen - jag är så imponerad över hur duktiga de var på flyget, inte ett skrik och inte ett gnäll. På sex timmar!! Hur är det möjligt?
....okej, kanske ett litet skrik då...
Jag hade förväntat mig (hoppats på) att Vilhelm skulle somna ganska snart efter avresan eftersom jag vet att jag brukar känna mig lite lagom drogad efter min Postafentablett och eftersom han verkat väldigt trött sedan klockan 7,30 men han somnade inte förens vi gick in för landning och då i den här positionen:
Men det gick lika bra att väcka honom nu som det gjort på morgonen ("Vi är framme på Kanarieöarna!"). Jocke och Axel roar sig:
På flygplatsen var allt specialbagage från Stockholm, däribland vår barnvagn, väldigt försenade så hela bussen fick vänta nästan en timme extra på alla oss föräldrar som envisades med att ta med barnvagn på semestern.
Framme!!
Dumt nog tog vi inte med några badkläder ner till stranden första eftermiddagen, men det hindrade inte Vilhelm, han slängde av sig alla kläder och badade naken istället. Sedan undrade han när bussen skulle komma och hämta oss så att vi kunde åka hem igen. Det fortsatte han undra med jämna mellanrum större delen av veckan...
Den här Bamsebilden blev en mycket viktig del av Vilhelms dagar - vi gick förbi den varje gång vi skulle till stranden/poolen/restaurangen och varje gång skulle han stänga alla luckor om de var öppna och öppne dem om de var stängda.
Sedan sov alla väldigt gott efter en lång dag.