11 veckor

Ibland slår det mig att 11 veckor faktiskt är en väldigt lång tid.


E-L-V-A. Inte två, inte tre utan elva. Ganska otroligt att det gått så bra som det gjort ändå, det kunde ju ha blivit hur illa som helst.

Idag var vi på 20-årskalas hos faster Amanda. Vilhelm åt tre bullar, två muffins och en tallrik med glass. När vi kom hem åt han en tallrik med ris och makaroner med ketchup, kalla, vi fick inte värma dem i micron. Bullarna var kanske mindre bra och middagen var kanske inte den mest näringsmässigt korrekta men han äter i alla fall! Äntligen!


Kommentera här: