Omtänksam

Imorse lärde Axel sig till slut att rulla från rygg till mage. Sedan blev det rull hela dagen. Rullrullrull. Fram och tillbaka. Men mest åt ena hållet, efter ett tag tröttnade han på att rulla tillbaka till ryggläge och la sig istället och skrek rakt ner i golvet platt på ansiktet när han blev trött i nacken. Han kravlar sig lite framåt också. Vilhelm var inte mycket för att kravla och åla, han började krypa direkt istället.


Min fina lilla gubbe hade fixat en överraskning till mig imorse när jag duschade:


Han hade som han själv sa "Gjort det mysigt i fönstret". Han hade tänt lampan och lagt ut stenarna och snäckorna jag brukar ha på ett litet fat på fönsterbrädan istället. Han var jättestolt över hur fint han gjort det och visade Jocke det när han kom hem från jobbet. Han ska bli inredare när han blir stor tror jag.


Jag har nog den mest omtänksamma sonen någonsin!




Kommentera här: