Idag åkte vi med trotsmonstret och matvraket till leklandet Drakborgen i Sundsvall. Vilhelm hade somnat sent och vaknat tidigt så han var inte på sitt bästa humör men han hade roligt ändå. Jag är faktiskt ovanligt stolt över honom idag - han vågade äntligen åka rutschkana själv! Utan att någon av oss höll honom i handen! Min lilla gubbe som är så orolig över att ramla eller slå sig och som har sin dåliga motorik åkte helt själv nedför en, visserligen liten men ändå, rutschkana! Han var så stolt över sig själv "Såg du mamma! Jag kunde själv!". En stor dag trots trots.
Hans sjukgymnast sa redan i höstas att han hade tillräckligt bra motorik för att åka själv men det har tagit ett tag för honom att våga.
Det är lite annan fart i Axel, han slänger sig i bollhavet utan att bry sig om konsekvenserna, han sitter i en gåstol för första gången och börjar genast sparka med benen för att ta sig fram. Honom kommer vi få jaga mycket framöver har jag en känsla av.
