Axel under armen
Lillen ramlade ner under min arm och somnade där:
Idag kom det första lilla jollret och fler försök till leenden, han är ju alldeles för söt vår lilla plutt. Vilhelm är också alldeles för söt, han är så snäll mot lill-Axel. Han känner på hans händer, piper honom på näsan och försöker ge honom nappen. Jag hade faktiskt förväntat mig lite mer bråk men det kommer nog. Garanterat när Axel börjar intressera sig för Vilhelms leksaker.