Lyx
Idag hände något mycket speciellt och ovanligt - jag slutade jobbet klockan 16. Jag kommer inte ens ihåg när det hände senast, det måste ha varit i april? Men vilken trafik det var den tiden på dagen, det var tydligen inte bara jag som slutade jobba klockan 16. Så småningom kom jag i alla fall fram till dagis och kunde hämta en Vilhelm som inte var sist kvar. Han såg så rolig ut när jag kom dit, han stod ensam i en alldeles för stor dagisväst och tittade in genom källarfönstret och lekte med vattenslangen. Han var helt blöt...
Så vi var hemma redan vid 17 och har kunnat ta det lugnt hela kvällen. Vi har ätit en middag utan stress, plockat gräs till marsvinen, tittat på lastbilar, bilar och traktorer som åkt förbi utanför huset, vi har lekt med bilar, plockat disk (jag plockade i diskmaskinen och Vilhelm diskade i sitt lilla kök). Sedan åt Vilhelm kvällsmat framför Lyxfällan innan Jocke kom hem och de gick och läste en saga.
Tänk om alla dagar kunde vara så här avslappnade. Eller alla mornar. Igår skrek han konstant från att han vaknade tills jag lämnade honom på dagis, han ville ha nappen och jag tänkte inte ge honom nappen. Men det verkar ha fungerat, idag har han inte pratat mycket alls om nappen.
Imorgon fyller min älskade lilla älskling två år! Alltså är det just nu två år sedan jag låg här i soffan och funderade över de där "förvärkarna".
När jag ser bilden kan jag känna precis hur det kändes att ligga hud-mot-hud. Den här lilla, lilla 1.3-kilosmänniskan var så sammetsmjuk och varm med en kropp utan fettreserver där huden skrynklade ihop sig när man strök honom över ryggen.
Nuförtiden blir det inga rynkor när man klappar Vilhelm över ryggen, men det blir ett väldigt gulligt skratt istället!