Hej kompis!

Då var sommaren slut och det blev dags för marsvinen att flytta in igen. Det uppskattades av Vilhelm som ansåg att han nu har en sandlåda inomhus som han kan gräva i med sina grävskopor och därför var det spån i hela soffan när vi lämnat honom obevakad en liten stund.
 
 
Imorgon är det dags för vecka 22+0. Sju veckor kvar? Eller 18? Eller en vecka. I prematurgruppen jag är med i på Facebook finns några barn födda i vecka 23, men kan man må så här bra och ändå föda barn en vecka senare? Någon liten varning borde jag väl ha fått i så fall? Men det fick jag i och för sig inte förra gången så jag kan nog få barn vilken dag som helst. En mycket skrämmande tanke.
 
Men idag har jag fortfarande en mage:
 
 
Och eftersom jag hjälper Vilhelm att smörja in hans mage ville han hjälpa mig att smörja in min mage. Han är så hjälpsam och omtänksam! Han vill alltid hjälpa till, han ser till att jag får med mig lunchväskan, han hjälper mig att plocka undan mina saker (inte sina egna dock...), han håller mig sällskap på toaletten genom att stå vid tvättmaskinen och sjunga "Lilla katt" och 100 andra saker. Min lilla fina gulleplutt, hur skulle jag klara mig utan dig!
 
Idag åkte min älskade lillasyster iväg till Halmstad för att göra lumpen. Hon är tokig, jag tror inte vi är släkt med varandra egentligen!
 
 

Kommentera här: