Den som tar Vilhelms vantar ska döden dö

Nu börjar jag bli lite trött på saker som bara försvinner på dagis - vantar, strumpor, byxor, tröjor. Allt försvinner för att aldrig mer komma åter. Och det spelar inte någon roll om man märker dem, vissa föräldrar glömmer tydligen bort vad deras barn heter eller så finns det ett antal okända Vilhelm Carlsson på dagis. Men den här gången har jag gjort det lite svårare för Vilhelms vantar att byta hem - om någon tar med sig de här hem måste de först pilla bort en namnlapp fastsydd med väldigt många stygn.
 

Vilhelm är så fin i håret! Jag kan inte låta bli att klappa honom på huvudet så fort jag får chansen. Han blev så stor på något sätt med kortare hår, även om jag tyckte han var väldigt söt i sitt långa lockiga hår också.
 
Imorgon ska jag till specialist-mvc igen och bli undersökt med ultraljud i alla möjliga kroppsöppningar. Vi får se hur det går den här gången, ibland känns magen och bebisen så tung och jag kan knappt stå upp för att det drar så mycket i magen men för det mesta känns det som att jag inte är gravid överhuvudtaget.
 
Förresten så har Vilhelm bestämt var bebisen ska bo - i garaget. Han får inte bo i ett eget rum, han får inte bo i Vilhelms rum och han får inte bo i vårt rum. Nej, i garaget ska det vara.

Kommentera här: