Hur gick det här till egentligen?
Den här helgen blev ju inte riktigt som jag tänkt mig. Det har visat sig att Vilhelms förkylning inte bara är förkylning utan det är astma. Jag förstår ingenting, vi har vabbat sammanlagt fyra dagar med Vilhelm sedan i februari och vi har alltid fått höra hur frisk han är med tanke på hur mycket för tidigt född han är och så får han helt plötsligt astma från ingenstans.
Det började igår med att han blev väldigt tungandad ju längre dagen gick och till slut började han få svårt att prata och då började jag misstänka att det inte bara var en vanlig förkylning så jag ringde till 1177 som bokade in en tid på barnakuten till oss på en gång. Väl där fick Vilhelm andas in både Ventoline, adrenalin och syrgas och fick dessutom några tabletter Betapred. Han var så duktig! Han tog medicinerna med god min, pratade med sköterskorna medan de inhalerade honom och visade doktorn sin biltröja. Redan efter första dosen var han som ny igen och åt tre mandariner och en banan och sprang runt och lekte i väntrummet i väntan på nästa dos. Hyperaktivitet är tydligen ganska vanligt efter ventolineinhalationer fick jag berättat för mig. Sedan fortsattes det inhaleras resten av kvällen tills det beslutades att vi skulle behöva stanna kvar över natten och fortsätta inhalera varannan timme.
Inatt fick han låg syresättning igen så han fick på sig en syrgasgrimma . De hade faktiskt precis samma apparater som på avdelning 69 för att visa saturation och puls, enda skillnaden var att mätgrejen den här gången satt på fingret istället för på foten, så vi visste ju precis hur man skulle stänga av larmet och tolka resultaten. Jag tror faktiskt inte att sköterskorna fattade att vi faktiskt suttit och stirrat och knappat på den där apparaten i fem veckor i sträck en gång i tiden.
Vid lunchtid idag fick vi tillåtelse att åka hem igen, då låg han på 96 i saturation och hade inget pip i lungorna längre. Så nu sitter vi här med en inhalator och två olika mediciner vi ska ge beroende på symtom. Det var oväntat.
Vilhelm provar stetoskopet, han gjorde precis som doktorn gjort och lyssnade först på magen och sedan på ryggen:
Så Vilhelm har varit så fantastiskt, otroligt duktig! Enda gången han blev arg var inatt när han precis somnat och blev väckt för den första "sovande" inhalationen. När vi åkte hem sa vi att han var frisk igen och då gick han direkt och la nappen och kottarna i ryggsäcken, är man frisk behöver man inte någon napp och några kottar!
Nu sover han sedan två timmar och det är så skönt att höra honom sova utan rossel och hosta!
I alla fall så har vi fått en generalrepetition inför förlossningen eftersom vi upptäckte massor med saker vi glömt som vi borde ha haft med oss. Linsvätska, glasögon, lypsyl, mobilladdare till exempel. Imorgon åker jag på sista kontrollen på spec-MVC, efter det får jag klara mig bäst jag vill.
Stackars liten!
Skönt att han är bättre igen.
Vi har ju också stirrat på de där apparaterna månad in och månad ut. Hela första året låg vi ALLA förkylningar på sjukhus. Såå skönt att vi inte behövt det på snart ett år!!! Tur att det finns så bra mediciner och att vi bor i sverige.
Trist för er att lillkillen fått astma men tänk så mkt annat han också kunde drabbats av.
Härliga kämpar vi har!
Stor kram och lycka till med bebis!