Sjuk gymnast, sjukgymnast

Det där Skiljebo var riktigt otäckt. Jag slutade andas när jag svängde in på de alltför bekanta gator där och gått runt och funderat över livets orättvisor i september 2011 och började inte andas förens jag åkte därifrån igen. Eftersom det inte fanns någon bra parkering vid apoteket parkerade jag vid sjukhuset och när jag gick från jobbet till sjukhuset gick jag precis den väg jag brukade gå när jag varit och handlat - det kändes precis som att jag var på väg tillbaka till sjukhuset med pipande kuvöser och en liten, liten Vilhelm och jag det hade inte känts det minsta konstigt om jag faktiskt varit på väg till kuvösen med lilla, lilla Vilhelm. Är man i Skiljebo ska man gå tillbaka till en kuvös, inte åka hem till en stor nästan-två-åring. Synd att jobbarkompisarna på apoteket var så trevliga annars hade jag vägrat att åka tillbaka dit och jobba igen.
 
Första semesterdagen firades med att åka till..... Skiljebo. Nästan i alla fall, vi åkte till sjukgymnasten. Hon var nöjd över att han kunde gå och springa och kasta bollar och som vanligt överraskade han mig med att visa något jag inte visste att han kunde - han vet ju vad färgerna heter! Grön bil, blå bil, röd bil. Och han kan första bokstaven i sitt namn! Jag har mest försökt lära honom de lättaste (A, O, S, E och lite sånt) men han kan V, utan att ha berättat det för oss! Men hon var fortfarande inte nöjd med hans ben. Jag är nästan 100% säker på att problemet med hans ben är att han har fått samma ben som jag har, sneda och oböjliga och oviga, så det är nog bara att acceptera. Nu gäller det bara att få sjukgymnasten att acceptera det också.
 
I eftermiddag ska vi åka till pappa och fira hans 60-årsdag. Jag hoppas på god mat för jag är hungrig. Om jag inte mår illa så är jag så hungrig så att jag mår illa. Det finns ingen logik i det här.
 
Grattis pappa på 60-årsdagen!
 
 
Pappa i en bambuskog i Huntington Gardens i Pasadena när de var och hälsade på mig i Los Angeles.
 

Kommentarer:

1 Camilla:

Iblan dfår man hemska flashbacks på olika platser... :/

kankse borde få prata om din skräck och upplevelse med någon, kan verkligen rekomendera de på KLARA på spec mvc. de var kanonbra!

Hälsa och gratta pappa din! :)

Trevlig midsommar!
Kram

Svar: Ja det är riktigt läskigt, speciellt när de kommer vid fel tillfällen. Jag vet inte hur många gånger jag suttit på jobbet och fått ett ohälsosamt högt blodtryck bara för att jag sett en bebis som ska ha samma mediciner som Vilhelm behövde i början!
Jag ska till barnmorskan igen på onsdag, och jag ska försöka prata lite allvar med henne. Jag trivs inte riktigt bra med henne, enligt henne är allt kring graviditet och förlossning bara rosa moln och pluttenuttigt.... Hade du också en besvärlig förlossning eftersom du gick på spec mvc?

Pappa hälsar och tackar =)

Kram!
Susanne

Kommentera här: