See you no more CSN
Inte för att jag vill skryta (jo, lite...) men titta här:
Äntligen ett positivt brev från CSN. Nu behöver jag aldrig ha med dem att göra igen!
Imorgon ska Vilhelm till sjukgymasten i Västerås och ännu en gång ska jag få mitt barn bedömt och få höra att han är något annat än perfekt. Jag tycker inte om det. I mina ögon är han den mest perfekta lilla pojke man kan tänkas vara trots stela höftleder och knän. Vi har strechat och töjt och böjt och bänt så mer än så kan vi inte göra.
Hur det nu än är med hans smidighet så är han i alla fall den mest hjälpsamma och omtänksamma man kan tänka sig - igår när jag skulle på träning såg han hur jag packade ner träningsskorna i väskan, då tar han sina egna gympaskor och kommer och ger till mig som om han ville säga "Ta med de här också!". Min lilla fina gulleplutt!
Hur gick det när Vilhelm skulle lära sig att krypa? Vi sitt-tränar med Evelyn nu på order från sjukgymnasten. Hon är också stel i höfterna och det ska väl töja på något vis. Men när hon sitter så är det omöjligt att böja sig fram. Hon sitter rak i ryggen och där är det stopp. Tänk en annan som ska sitta på golvet och försöka böja sig fram till tårna, det går inte alltid så bra. Så är det för henne. Funderar på hur det kommer gå. Om hon kommer hitta något smidigt sätt att ta sig från sitt till kryp. Hur gjorde Vilhelm? Hittade han något knep?