Första dagen = duktig Vilhelm

Idag kom vi äntligen iväg till dagis och det gick över förväntan bra - Vilhelm satte inte pannbiffen och potatisen i halsen och han somnade i ett rum med sju andra barn helt utan problem. Dagisfröknarna (jag vet, det heter pedagoger) tyckte det gick så bra så att de ville han skulle stanna hela dagen, fem timmar alltså, själv redan imorgon. Jag som trodde man började med någon timme och gick sakta fram. Men de tyckte det hade gått så bra idag så de trodde inte det skulle bli några problem.
 
Inte för att jag vill skryta (eller jooo, det vill jag) men en av pedagogerna sa att hon aldrig sett ett barn som hade så lätt för att skolas in så det ligger kanske något i det neurologdoktorna sa om att Vilhelm verkade ovanligt trygg. Vi får se imorgon om det blir något sammanbrott eller inte. Hos Vilhelm eller mig.
 
Vilhelm är yngst på avdelningen och den enda som inte går än. När vi kom hem från dagiset var han jätteglad för att han hade fått leka en hel dag men efter en stund kom han in i en ny fas BIG TIME. Jättejättearg Vilhelm blev det. Han slängde sig på golvet och torkade snor på mina byxor och ville inte titta i böckerna. Han vill ju kunna gå! Och han blir så arg när han inte kan! Men om han fortsätter träna lika mycket som han gör nu så kommer det nog snart och då får vi nog tillbaka vår gamla vanliga glada Vilhelm igen.
 
Nu ska jag sy namnlappar i Vilhelms strumpor!
 
 

Kommentera här: