"Mamma! Det är natt!"
Om fredagseftermiddagen var en mardröm så var gårdagen en dröm istället. Vilhelm är verkligen världens sötaste och gosigaste lilla pojke när han är på det humöret! Vi åkte och handlade och Vilhelm drog korgen och fick inte ett utbrott när "hans" lilla kundvagn redan var upptagen, när vi kom hem somnade han (tack var Jocke som har 100 gånger mer tålamod när det gäller att få Vilhelm att sova) och när han vaknade åt han utan protest den stuvade rotsakspytt han vägrade äta i fredags. Sedan lekte vi och lagade mer mat (tacopaj som han också åt), tittade på film och satt i soffan under en filt resten av kvällen. Han är för gosig när han är på det humöret. Men det är bra att han säger ifrån ibland också, även om det kan vara lite påfrestande, han måste ju få visa att han är två år och kanske inte känner sig helt bekväm med att snart få dela mamma och pappa med en liten skrikunge.
"Ta kort på mig!"
"Ta kort på mig som snart klarat mig ända till vecka 36!"
....och börjar se lite sliten ut av att vakna varje timme natten igenom för att antingen vända på mig eller gå på toaletten. Det gör ont att sova!
I natt blev jag väckt av Vilhelm klockan 03.15 då han glatt förkunnade att "Mamma! Det är natt!". Ja, jag vet.... Egentligen hade han vaknat för att han ville titta på Rorri Racerbil men när pappa sa till honom att det var natt gick han med på att sova en stund till (efter att ha berättat det för mig) och sedan sov han till 9.30. Det blev en välbehövlig sovmorgon för oss.
När Vilhelm vaknar ska vi åka till mamma/pappa/mormor/morfar/syster/moster och äta lite julmat, men innan dess ska Jocke och jag titta på en förlossningsförberedande film vi fick låna av barnmorskan. Nu är det nog dags vilken dag som helst, om det var vilket annat månadsskifte som helst skulle jag inte ha något emot att bebisen kom ut precis när som helst men nu vill jag väldigt gärna klara mig till januari.