Ahhhhh!
Oj, oj vilken kväll Vilhelm och jag haft. Skrik i två timmar. Men nu är vi kompisar igen! Men vad svårt det är när han är för hungrig för att äta utan bara skriker av lågt blodsocker och man vet att han blir en ny människa bara han får i sig lite mat. Efter en banan, en kopp yoghurt och lite Rorri Racerbil var han precis lika glad som vanligt igen och jag ska aldrig någonsin mer glömma att ge Vilhelm mellanmål.