Luciafrid
Vi hade ju bestämt att Vilhelm så småningom skulle lära sig att somna utan att vi sitter bredvid hans säng och nu har jag bestämt att den dagen blir idag. Han har hittat på en rolig lek som kallas "vända-mig-trettio-gånger-trots-att-jag-är-jättetrött". Därför tar det minst 45 minuter innan han somnar och han blir mer och mer uppjagad ju fler gånger vi vänder honom tillbaka på rygg. Så nu försöker vi få honom att somna en liten stund men när han börjar snurra runt går vi därifrån och då lugnar han faktiskt ner sig och ligger och pratar för sig själv istället. Skönt att han inte skriker hysteriskt så fort vi lämnar honom utan att han (precis som med allt annat....) helt enkelt accepterar situationen.
Fast nu behövde han lite hjälp. Han hade suttit och pratat i sängen i 30 minuter och slängt ut både nappen och gosekotten på golvet så då gick det tydligen inte att somna. Jag gick in och gav honom nappen och igelkotten och la honom på rygg och han somnade på 15 sekunder. Lilla gubben, det är inte lätt att vara liten och trött och förkyld!
Imorse hörde vi ett luciatåg med barn på radion och Vilhelm blev helt tyst och bara lyssnade andäktigt i flera minuter. Han tyckte det var så fint! Julfriden fick dock ett abrupt slut när Vilhelm satte frukosttallriken med youghurt och banan på huvudet. Undar varför inte jag måste tvätta håret efter varje måltid?
Hehe va söt han är då =)
Mmm visst är det jobbigt när de inte vill somna fast de är så trötta så de ser dubbelt.. Vi brukar ofta lägga Willis lite på sidan och sen putta lite i stjärten och då brukar han kunna somna ganska fort.. tror det där puttande påminner lite om att åka vagn, lite skumperi liksom =)
Men visst märks det att våra pojkar börjar bli stora.. Willis är liksom ingen bebis längre utan ett barn med en väldigt stark egen vilja.. sjukt va fort det har gått vart tog ens lilla bebis vägen liksom..
*kramis*