Så här kan man ju sova...

....med benen hängande utanför kanten:

(null)

Imorse skrek hon inget alls när jag lämnade på dagis, Axel tog henne i handen och så stod de och vinkade tillsammans. Vilken snäll storebror! Jag tror att han inte heller tycker om när hon skriker vid lämningarna så det var ju väldigt snällt av honom att hålla henne sällskap en liten stund. Enligt fröknarna hade hon varit jätteglad hela dagen, hon blir väl också stressad av att börja dagen skrikandes.

Kommentera här: