Tänder

Den här veckans tema har blivit "Tänder".
 
Igår var Vilhelm hos tandläkaren för första gången och jag hade förväntat mig en utskällning där tandläkaren hävdade att vi utfodrade honom med uteslutande godis och kolsyrade drycker. Så skulle det ha blivit om han ärvt mina dåliga tänder, jag åt i princip aldrig godis eller drack läsk när jag var liten men ändå hade jag hål i massor (och har fortfarande). Dålig tandkvalitet helt enkelt. Och jag kommer fortfarande ihåg hur jobbigt jag tyckte det var när tandläkaren inte trodde på mig när jag sa att jag faktiskt inte åt allt det hon trodde jag åt. 
 
Men så blev det inte. Vilhelms tänder var helt perfekta! Så perfekta så att vi inte behöver komma tillbaka förens om två år. Ingen utskällning! Ingen är gladare än jag. Nappen har inte lämnat spår heller, han har den ju bara just när han somnar, sedan spottar an ut den så det är ingen brådska att träna bort den heller. Dessutom så måste ju jag sluta med Ipad när Vilhelm slutar med napp så det är absolut inte bråttom.
 
Som belöning för sina fint borstade tänder fick Vilhelm ett helikopterklistermärke, han fick också ta en titt på nappburken där han kan lämna sin napp när han bestämmer sig för att det är dags. Men idag sa han att helikopterklistermärket blivit gammalt så det verkar som att han vill tillbaka till tandläkaren ganska snart, den där stolen var ju ganska rolig.
 
Tänder del två.
 
Axel har fått sin första lilla tand! En vass liten sak i underkäken som han kan bitas superhårt med. Tur att jag har amningsnappen. Nu hoppas vi på att han snart lär sig krypa så att han kan krypa efter Vilhelm och bita honom när han slåss. Vilhelm är inte längre så snäll mot Axel som han varit utan kan både smälla till honom eller sparka lite på honom när han får chansen. Det är tydligen så treåringar gör för att få sina föräldrars uppmärksamhet enligt bvc.
 
Tre år sedan:
 
 
Jag fick sluta tidigare från jobbet så jag gick och köpte mitt livs första bebiskläder till lillen som skulle komma om tre månader, en hel evighet, gott om tid. Tänk om jag hade vetat att han skulle komma om tre dagar istället? Och att de pyttesmå bebiskläderna inte skulle kunna användas förens om sju månader.
 
 

Kommentera här: