Gemenskap på de mest oväntade ställen
Jag är så trött, så trött, så trött. Idag har jag jobbat i Katrineholm och som vanligt när man sätter ihop tre kvinnor i barnafödande ålder varav en är gravid blev det prat om barn och förlossningar hela dagen. Det visade sig att en av dem också hade fått ett barn alldeles för tidigt. Det var så intressant att prata med någon som varit med om precis samma sak jag själv varit. Har man inte haft ett barn man varit tvungen att låsa in i en kuvös och lämna på en intensivvårdsavdelning varje kväll kan man omöjligt förstå hur det känns. Jag undrar förresten om det är därifrån min separationsångest från Vilhelm kommer eller om det är något alla mammor känner?
Ibland träffar man människor man har något gemensamt med på de mest oväntade ställen.
Vilhelm på promenad på egen hand i sommarstugan:
Fast nu är sommaren långt borta och min jacka går inte att knäppa längre. Men jag tänker inte köpa någon ny, nu får jag frysa tills lillebror kommer.