Sjukt nervös mamma, kolugn Vilhelm
Jag blir ju bara sjukare och sjukare. Det gör ont precis överallt. Om jag var 89 år skulle det vara helt okej att må så här men nu är det ju 60 år kvar tills dess så jag kan väl åtminstone få må lite bättre tills dess?
Idag har Vilhelm varit själv på dagis. Imorse var jag så nervös så att jag nästan trodde jag fått magsjuka eftersom jag mådde så konstigt. Men så var det inte kom jag på efter en stund, jag var bara helt sjukilgt nervös för att lämna ifrån mig min lilla, lilla älskade plutt. När vi hade lämnat Vilhelm åkte Jocke till tandläkaren medan jag åkte till mamma och försökte få i mig lite fika. När Jocke kom tillbaka från tandläkaren åkte vi och handlade och gick in på Rödmyran och köpte regnbyxor och ett par vinterskor i större storlek till Vilhelm. Sedan var det två timmar kvar tills vi fick hämta Vilhelm och vi hade inte en aning om vad vi skulle hitta på. Vi åkte hem och städade.
Tio minuter före utsatt tid var vi då äntligen tillbaka på dagiset, men Vilhelm hade inte tid med oss, han var fullt upptagen med att visa sin lilla kompis var hans overall hängde! Han har redan lärt sig var hans plats är! Det hade gått jättebra, förutom att han hade varit så trött efter uteleken så att han fått sova innan lunchen istället för efter. Dessutom hade han inte velat ha någon banan vid fruktstunden så han hade varit jättehungrig och ätit massor med mat vid lunchen.
Inga problem såklart. Men han har varit jättetrött nu på eftermiddagen idag också, det tar på krafterna med så många intryck på en gång.
Vilhelm äter glass:
Han har förresten blivit en riktig expert på att äta med gaffel bara efter en dag på dagis.
Vilhelm äter majskrok, kex och morotssticks:
Njaa, han äter inte så mycket som han plockar och slänger på golvet och flyttar mellan påsarna.
Vilhelms första guldmedalj!
Igår var det Vasalopp på dagis och Vilhelm tog sig krypande runt och så bar jag honom en bit när han tröttnade. Men jag var helt fel klädd (jag hade tydligen glömt att det är ett utedagis...) så vi gick in och värmde oss efter målgången.
Vilhelm var visserligen helt förbi av trötthet ikväll men han hade ändå ork att lära sig två nya ord - Gibbah (giraff) och Kiiii (kind). Och så har han stått och balanserat lite på golvet utan att hålla i sig. Snart kan han både gå och prata!
Nu ska jag lägga mig i soffan och dö en liten stund. Eller ta en kopp te.